Oxfam är en konfederation av 20 välgörenhetsorganisationer, med bas i Storbritannien, en 76-årig historia och verksamhet i 90 länder.
Haiti är en av världens absolut fattigaste nationer. När landet skakades av en fruktansvärd jordbävning i början av 2010 strömmande hjälparna in. Oxfams landschef på Haiti kopplade av från hjälparbetet genom att köpa sex. Och han var inte ensam.
I ett katastrofläge, när liv och egendom förötts, ökar desperationen och människor är beredda att göra sådant de annars inte skulle göra, för att trygga sin egen och familjens överlevnad. Det finns av naturliga skäl inga uppgifter om huruvida det var ”gamla” prostituerade eller nya ”katastrofprostituerade” Oxfams representanter utnyttjade. Men enbart misstanken om rått utnyttjande av en katastrof är illa nog.
Landschefen som fick gå när hans agerade uppdagades. Han samarbetade med Oxfams utredare genom att uppmärksamma dem på en sexring med flera prostituerade som en grupp andra Oxfam-anställda använde sig av.
Det här kom upp till ytan igen efter att det i fjol höstas i Storbritannien fördes en debatt om sexuell exploatering inom välgörenhetssektorn och journalister började skärskåda olika hjälporganisationer.
Oxfam är sinnebilden för den organisation britterna vänder sig till när de ”vill göra gott”. 7000 britter har efter att skandalen briserade avslutat sina inbetalningar till Oxfam. Bidraget från staten är lagt på is.
I The Guardian fanns förra fredagen (16.2) en lång intervju med Oxfams högste chef Mark Goldring. Han upplever att allt han och organisationen försöker säga i det här läget – inklusive ursäkter - bara gör det värre.
Goldring har tillträtt efter händelserna på Haiti. Som ny chef informerades han om åtgärder som vidtagits ”post-Haiti” – nya förhållningssätt gällande visselblåsare och stödåtgärder, ett nytt ”safeguarding-team” – och nöjde sig med det.
När det goda visar sig ha onda fläckar ökar risken för att de som stöder eller överväger att börja stöda hjälporganisationer drar öronen åt sig.
I intervjun ventileras misstanken om att orsaken till att strålkastarljuset på Oxfam är så starkt delvis är politisk. Att uppståndelsen underblåses av politiker och opinioner negativt inställda till internationellt hjälparbete.
Mark Goldring tycker att andra än han bör besvara den frågan. Enligt honom är det viktigaste nu att avslöjandena inom Oxfam – Haiti plus 26 nya anmälningar om misstänkta övergrepp/missförhållanden – inte används för att attackera biståndsorganisationer över hela linjen.
Men det blir ohjälpligen lätt det som sker. När det goda visar sig ha onda fläckar ökar risken för att de som stöder eller överväger att börja stöda hjälporganisationer drar öronen åt sig och flyr in i cynism eller passivitet.
Österbotten är ett landskap där många ägnar sig åt olika typer av hjälpverksamhet. Röda Korset har alltid goda insamlingsresultat i det österbottniska distriktet. Men också här finns exempel på att det kan gå helt fel, läs understödsföreningen för räddningshelikoptern Pete. Den historien slutade i rättssalen.
I rättssalen landade också Rami Adham, som smugglade in leksaker till syriska barn – men använde medel donerade till Finland-Syrien-samfundet som om de ingått i hans personliga kassa.
Det finns en sammanslutning för dem som leder globala frivilliga hjälporganisationer, kallad Acevo. Den leds av Vicky Browning som säger att enda vägen framåt är ökad transparens (The Guardian 20.2). ”Vi (...) måste aktivt konfrontera de delar av verksamheten vi är minst stolta över.”
Allmänheten kan bidra genom att visa att aktivare intresse för verksamheten inom hjälporganisationer man väljer att stöda, ta ett steg bortom den där slentrianmässiga månatliga inbetalningen.