Det fanns inte tid att höra föräldrarna.

Det fanns inte tid att invänta kommunstyrelsens välsignelse av beslutet.

Det brinner av allt att döma i knutarna i Kaustby.

Kaustinen/Kaustby, 150 år i år, är Kronobys grannkommun i öster. Aningen överraskande är just Kaustby en av få kommuner i landet som vill delta i det av Sannfinländarna (den gamla, osplittrade varianten) initierade försöket med frivillig skolsvenska (VBL 22.2).

Ansökan måste vara inlämnad i måndags och i Kaustby blev det bråttom.

Tjänstemännen, inklusive bildningsdirektören, är tydligen inte så trakterade; beredningens förslag gick ut på att kommunen inte skulle delta. Men bildningsnämnden beslöt, efter omröstning och på initiativ av en sannfinländsk suppleant, att det ska Kaustby visst.

Förutsatt att kommunstyrelsen inte ännu sätter tummen ner, alltså.

I stället för obligatorisk svenska vill bildningsnämnden erbjuda barnen möjlighet att lära sig (tvångs)tyska, (tvångs)franska eller (tvångs)­spanska. Det sägs vara ett led i en strävan att ­profilera Kaustby som en internationell kommun. Här finns ju ett internationellt dragplåster i form av den åriga folkmusikfestivalen.

En grön nämndmedlem, som röstade för experimentet, hoppas på att det ska leda till inflyttning (!).

En sannfinländsk nämnmedlem, som röstade mot förslaget – som alltså lanserades av en partikamrat till honom – befarar att det blir för dyrt.

De ”lokalpolitiska” åsikterna i bildningsnämnden går med andra ord på kollisionskurs med det egna partiets nationella linje.

Varför inte ­introducera franska, tyska eller spanska som ett frivilligt ämne?


Nämndens centerpartistiska ordförande säger att det centrala, det avgörande för beslutet, är fri­heten att välja.

Men ett ”frihetligt” beslut blir ett tomt slag i ­luften om det inte finns praktiska möjligheter att välja, det vill säga tillräckligt många elever för en under­visningsgrupp i tyska, franska eller ­spanska – och kompetenta lärare. Varför fatta ett beslut ­utan kännedom om intresset bland föräldrar och lärare?

Vill Kaustby bredda språkkunskaperna i fram­tida generationer av Kaustbybor – förvisso inte alls ­någon dum idé; Finland har de senaste åren ­blivit allt fattigare på språkkunskaper – varför då inte ­introducera franska, tyska eller spanska som ett frivilligt ämne?

Då slapp man kopplingen till en politisk agenda. Fast samtidigt stängdes förstås också den ekonomiska kranen, eftersom Sannfinländarna stampat fram statliga pengar uttryckligen för experiment där den obligatoriska svenskan frångås.

Att kommuner nära den ryska gränsen övervägt att delta i språkexperimentet kan man förstå, eftersom det där finns ett sug efter kunskaper i ryska. Närheten till östgrannen och människoflödet över gränsen är begripliga argument.

Kaustbys bildningsnämnd valde tvärtemot att ­inte tänka i termer av det som ligger nära intill. Det är ... ja, originellt.