Flickorna reagerar lite olika: En ser ordentligt upprörd ut, med gapande mun: Va?!
En annan ser mest lessen ut. Varför gör dom så här?
Inför internationella kvinnodagen i fjol gav Finansförbundet, fackförbund i Norge, tio barn ”en försmak av arbetslivet.” (Formuleringen är Finansförbundets).
De fick i uppgift att i par, flicka plus pojke, samla upp ett antal bollar från golvet och placera dem i stora glasburkar. Paren hjälptes åt och fixade det snabbt: de rosa bollarna i ena glasbehållaren, de ljublå i den andra.
Sedan fick de, med slutna ögon, ta emot sin lön: glas med godis.
Det var bara det att pojkarnas godisglas var överfulla, flickornas fyllda bara till cirka tre fjärdedelar. Förklaringen de förfördelade gavs var ”fordi du er jente.”
”Vi var like flinke og vi burde få like mye”, säger Ask, som jobbat i par med Viktoria.
Varför, frågar experimentledaren.
”Fordi ellers så blir det urettferdig.”
Bakgrunden till den här videosnutten är att finanssektorn i Norge är en norsk värsting, om man ser till löneskillnaderna mellan män och kvinnor. En man inom det här yrkesområdet kunde 2016 räkna med en genomsnittlig årslön på 703 800 norska kronor. Kvinnans genomsnittliga årslön låg på 564 400 norska kronor
Detta i ett jämställt nordiskt land.
Varför gå till Norge för att exemplifiera en skillnad som lika bra kan åskådliggöras med finländska exempel?
För att visa att det handlar om ingrodda strukturer, tankemönster, traditioner – välj det önskade - som hittas i land som land. Det är en skillnad som inte enbart kan förklaras med att kvinnor i högre grad återfinns inom låglönebranscher och oftare jobbar deltid. Den krymper om sådana faktorer elimineras. Men försvinner helt gör den inte.
Diskussionen om den finländska kvinnans euro, som oftast fastslås vara dryga 80 cent, blossar upp med jämna mellanrum. Medan samlingspartistiska riksdagsledamoten Susanna Koski var ordförande för partiets ungdomsorganisation deklarerade hon att man borde sluta tala om kvinnans euro. Att statistiken var skandalöst felaktig och att förklaringen till orättvisan ”nästan helt ” är att kvinnorna arbetar mindre än männen.
Resonemanget hittas i en debattbok från 2014, ”Punavihreä, sinivalkoinen” (Rödgrön, blåvit), som Koski gav ut i samarbete med Li Andersson, då Västerungas ordförande.
Näringslivscentralen EK ger Susanna Koski rätt. (Taloussanomat 28.8.2017). Kvinnans euro är egentligen 97 cent hävdas det från det hållet - detta om man jämför exakt samma jobb under samma arbetstid. Att det i slutändan utfaller till den kvinnliga löntagarens nackdel i högre grad än så beror på att kvinnor arbetar kortare tid.
Statistikcentralen kan stå till tjänst med kurvor över hur medianinkomsten utvecklats under åren 2010-2016. Kurvorna är svagt stigande, men mellanrummet mellan männens och kvinnornas kurva är så gott som konstant. Männens medianinkomst per månad var 2016 en bit under 3500 euro, kvinnornas rörde sig kring 2750 euro.
Men det skulle alltså, om man väljer att följa EK:s resonemang, inte vara något större problem, eftersom det är den naturliga följden av hur kvinnor väljer. De är dumma nog att välja låglönebranscher som vårdbranschen, dumma nog att ofta vara hemma något år med barnen – och betydligt mindre krävande när lönenivån ska diskuteras med arbetsgivaren.
Varför slåss mot naturens ordning?
Jo, för att låna den unge norske guttens ord: "Ellers blir det urettferdig." Den icke gudagivna klyftan mellan den ”kvinnliga” vård-skola-omsorg-branschen och den ”manliga” teknik-industri-kommunikation-branschen borde fås att krympa. Märkligheter som att tidigare högt avlönade kvinnors lön kan krympa efter att de varit mammalediga borde försvinna. Den reform av familjeledigheten som gick i stå för regeringen borde fås i rörelse igen.
Ändå är det förstås inte löneskillnaderna i den välmående delen av världen som är det stora kvinnoproblemet. Det är våldet – det fysiska och psykiska – mot världens kvinnor. Enligt FN drabbar det, i lindrigare eller värre form, ungefär var tredje kvinna.
Men problemet uppmärksammas alltmer och hand i hand med det går en annan positiv tendens: kvinnors och flickors utbildningsnivå stiger. Drygt halva världens befolkning är i rörelse, framåt.