"Det är inte lätt att vara en individuell idrottare i Finland. I andra länder funderar man kanske på vad idrottarna ska få för betalt, men här hos oss betalar man för att vara med."Citatet är hämtat från gårdagens VBL. Och han som säger så heter Mikael Nylund, ordförande för Vasa Skidklubb.

Hela det alpina laget i olympiska spelen i Pyeongchang kom från Vasa Skidklubb: Andreas Romar och Samu Torsti.

Men att vara olympier är ingen garanti för att kunna satsa på sin idrott. Inte i Finland, åtminstone.

Ski Sport Finland kämpar med att få ekonomin att gå ihop – precis som de flesta andra idrottsförbunden i Finland. Eftersom förbundet inte har råd att betala vårvinterns tränings- och testläger för sina två bästa åkare i vinter så försöker Romars och Torstis klubb skrapa ihop de pengar som behövs.

Om det kommer att lyckas? Det återstår att se, men någon enkel uppgift är det inte.

Metoderna för att finansiera idrottssatsningarna är flera. Simon Haglund, löpare från Larsmo, har startat en alldeles egen insamling på nätet. Målet är att få ihop 3 000 euro för att kunna idrotta utan att sommarjobba, men det flödar inte direkt in bidrag på hans sponsoreringskonto.

Exemplen på svårigheter med ekonomin är många inom den finländska idrottsrörelsen – på förbundsnivå, klubbnivå och på individnivå.Finland befinner sig inte i någon ledande position inom sponsorering. Sponsor Insight har publicerat statistik över sponsorering för fjolåret, som dessutom avvek en del från andra år eftersom den 100-årsfirande nationen samlades kring en lång rad evenemang, som också hade sponsorer, under fjolåret.

I fjol utgjorde den finländska sponsormarknaden 257 miljoner euro – 149 miljoner gick till idrott, 50 miljoner till kultur och 58 miljoner till annat.

Det är ansenliga summor i omlopp, och har ökat varje år de tio senaste åren.

Finland är ändå på efterkälken i ett nordiskt sponsorperspektiv. Näringslivets sponsorinsats i Sverige i fjol var 790 miljoner euro och i Norge 570 miljoner euro.

Men så är också marknadsföring mer utvecklad i de två nordiska grannländerna – det gäller inom både näringsliv och idrott. Få företag sponsorerar bara för att ägaren har ett personligt intresse av verksamheten dit pengarna går.

Frågar man de finländska företagsledarna varför deras bolag sponsorerar blir svaren – de tre viktigaste: Stärka varumärket, synligheten samt imagen hos det som sponsoreras.

Idrotten måste kunna erbjuda någonting för de sponsorpengar som den hoppas få. Det behövs något mer och annorlunda än annonsen i programbladet.

En väldigt bra sak att ha är framgång. Finland är inget idrottstokigt land, utan ett framgångstokigt. Det kan illustreras av exemplet skidskytte. För elva år sedan var skidskytte den femtonde mest populära idrotten bland den finländska idrottspubliken. För tre år sedan hade skidskytte seglat upp till fjärde plats – och ligger fortfarande där, enligt Sponsor Insights mätningar.

Förklaringen är naturligtvis Kaisa Mäkäräinen och hennes framgångar.

Vilka är då de tre populäraste idrotterna? Jo, traditionellt starka finländska grenar: Ishockey, friidrott och längdskidor.

Men att vara populär hos det finländska folket har inte varit till speciellt stor ekonomisk hjälp. Många hockeyklubbar har ansträngd ekonomi – bland dem ligaklubben Sport. Friidrotten och längdåkningen lever inte heller med någon guldkantad tillvaro.Det finns också de som har lyckats – ishockeylandslaget är ett utmärkt exempel, som ger förbundet en stabil ekonomi. Men om vi bortser från en del stjärnor inom bilsport och internationell ishockey så lever den finländska idrottaren nästan alltid under knapra och osäkra ekonomiska förhållanden.

Exakt hur finländsk idrott ska bli rikare har inget entydigt svar. Det kräver arbete på många sätta och på flera sidor.