Den slutsatsen kan man dra av den avhandling i politisk historia Anders Blom disputerar med vid Åbo Universitet på fredagen. Bloms avhandling, presenterad i skärtorsdagens ÖT och VBL (29/3) , granskar politisk intressebevakning och påverkan som företagssektorn i Finland utövat mellan åren 1968 och 2011.
Blom borde veta vad han talar om. Han är lobbare själv, han var vd för Familjeförtagarnas förbund 2003–2010 och är nu styrelseordförande och delägare i Eurofacts Oy, en konsultbyrå inriktad på kommunikation, påverkan och lagstiftningstjänster. Han har även ett förflutet som samlingspartistisk kommunalpolitiker i Helsingfors och verksamhetsledare i partiets ungdomsförbund.
Deltagande observationer är ändå inte stoff nog för en doktorsavhandling, och i en intervju för finska Yle (28/3) berättar Blom att avhandlingen tagit honom "två och en halv valperioder"; tio år som han ägnat åt teorier, arkivstudier, intervjuer med tiotals inflytelserika personer som tidigare statsministrar, nuvarande och tidigare näringslivstoppar och andra beslutsfattare.
Blom beskriver ett Finland där lobbarna har ett för stort inflytande i beslutsfattandet och där det saknas spelregler för politiken. Helsingin Sanomat fångar (31/3) kärnan i Bloms resonemang med att insiderlobbarna besitter indirekt information och utövar inflytande genom den kunskapen. Hemlig eller förtrolig information ger den som besitter informationen stora möjligheter att påverka, menar Blom.
Om vi definierar parlamentarismen som grundbulten i västerländsk demokrati är korporativismen bekymmersam och avsaknaden av regler för lobbning definitivt ett exempel på demokratiunderskott.
Blom skriver inte enbart eller första hand om hur storföretagen utövar sitt inflytande även om Nokia med dåvarande chefen Jorma Ollila beskrivs som viktiga aktörer. Det Blom fokuserar på är korporativismen, i torsdagens artikel beskriven som "ett begrepp för ett politiskt system där sammanslutningar - korporationer - bestående av arbetstagare och arbetsgivare utövar en viss grad av lagstiftande makt". Till den finländska korporativismen hör enligt Blom idén om att arbetsmarknadsorganisationers relationer till politiker är en del av beslutsprocessen, inte en lobbningsverksamhet.
Han säger också att uppfattningen i Finland varit att lobbning är en påverkan som andra aktörer än just korporationerna sysslar med för att påverka politiska beslut, och att den uppfattningen avviker från hur lobbning uppfattas inom EU och inom den amerikanska lagstiftningen.
Om vi definierar parlamentarismen som grundbulten i västerländsk demokrati är korporativismen bekymmersam och avsaknaden av regler för lobbning definitivt ett exempel på demokratiunderskott.
Blom beskriver en utveckling som inleddes med den så kallade Januariförlovningen 1940 då arbetsgivar- och löntagarorganisationerna kom överens om villkoren för arbetsmarknaden, en samarbetsfront som varade länge och som användes för att slå en kil mellan socialdemokrater och kommunister.
Socialdemokraterna integrerades i systemet men de Moskvatrogna kommunisterna frystes ut. Bloms avhandling hävdar att intressorganisationernas maktposition uttryckligen var resultat av arbetsgivarsidans aktivitet.
Konfigurationerna har förändrats sedan mekanismen byggdes upp, men organisationernas makt är fortfarande stark – och, som Blom konkluderar i sin avhandling, några riktiga spelregler finns inte.
Makthavare måste lyssna på medborgare och berörda parter då de stiftar lagar, och det är viktigt med levande kontaktytor. Men när förvandlas kontakter till "kontakter" och otillbörligt inflytande?
Dagens situation innebär enligt Blom att man passerat den gränsen och att det – i Helsingin Sanomats skrivning – uppstår en inre krets som åtnjuter privilegier och som regering och riksdag enligt Blom tidvis blivit allt mer beroende av. Det här kallar han i sin avhandling för strukturell korruption.
Blom skriver också om vad han kallar för politikens svängdörrar där politiker och tjänstemän obehindrat skiftar roll och sadlar om för det privata näringslivet. Rörelsen går också åt andra hållet, och i bägge fallen tar man med sin insiderinformation.
Det är lätta att hålla med Blom då han kräver spelregler och kanske avlönade karenstider för den som skiftar karriär.
Den finländska demokratin är i behov av en uppgradering som rensar upp i gråzonen där lobbare utöver otillbörlig makt.