Detta oavsett vilket yrkesområde det gäller.
En reservpolis skulle - enligt ett lagförslag ute på remiss just nu - ha tämligen vidsträckta befogenheter. Bland annat kunna vara beväpnad.
I normala fall tar det tre år att bli polis.
Vad handlar det här om?
Svar: en ”undantagsutbildning” avsedd för personer som skulle träda till när det råder någon form av undantagstillstånd. Det tilltänkta antalet är 2000 personer. Trots den kortkorta utbildningstiden beräknas kostnaden för att skola upp skaran bli 5,2 miljoner euro.
I SPT-texten i VBL, baserad på en artikel i Helsingin Sanomat, nämns följande exempel på situationer när en reservpolis kunde komma till användning: terrorattacker, massinvandring, storolyckor förorsakade av till exempel kemiska eller biologiska vapen.
Spontant kan man tycka att det är situationer som skulle kräva extra mycket, inte extra lite utbildning.
En förklaring är att lagstiftarna räknar med att de personer som kan bli aktuella som reservpoliser har lämplig utbildning och erfarenhet färdigt i ryggsäcken.
Reservpoliser har i teorin funnits länge - faktiskt sedan förra århundradet (1998) – men har inte använts i praktiken.
Ett viktigt steg i riktning mot ny praxis togs i augusti i fjol. Då undertecknade polisen och försvarsmakten ett avtal om samarbete kring reservpolissystemet. Enligt det deltar militären i utbildningen och stöder den även i fortsättningen. Polisen och försvarsmakten har också av gammalt andra typer av samarbete.
I ett pressmeddelande daterat 18.4. 2017 säger polisöverdirektör Seppo Kolehmainen att ”försvarsmaktens reserv omfattar personal med lämplig utbildning och ålder som kan rekryteras som reservpoliser.” Det är alltså i huvudsak dessa polisen räknar med att kunna snabbutbilda.
Reservpoliser är förstås inte något unikt finländskt påfund. Sådana har funnits i Sverige och stod där under befäl av yrkespoliser. Men i vårt västra grannland frångicks systemet med reservpoliser 2011.
Sedan dess har dock röster höjts för att de borde tillåtas återuppstå, med hänvisning till terrorhotet. I fjol kom en riksdagsmotion i frågan, där det bland annat påtalades att privata vaktbolag är ett sämre alternativ.
I Danmark inkluderar hjemmeværnet - motsvarigheten till svenskarnas hemvärn – en reservpolisfunktion. Den består av särskilda poliskompanier som kan assistera i trafiken, hjälpa till att söka efter försvunna personer eller hålla vakt vid brottsplatser.
I Norge är politireserven personer som genomgått militär grundutbildning och sedan tjänstgör som reservpoliser resten av sin tjänstgöringstid. Politireserven kan sättas in för att avvärja eller begränsa naturkatastrofer, för att upprätta ordningen - och vid terrorattacker.
Norge övervägde att ta politireserven i bruk under terroattacken på Utøya sommaren 2011, men i slutändan blev det inte så.
Att använda politireserven förutsätter ett regeringsbeslut; samma arrangemang är på förslag också hos oss.
Politireserven är, liksom hela Norges poliskår, i allmänhet obeväpnad. Här tänker Finland tydligen, åtminstone tillsvidare, annorlunda.
I en dramatisk krissituation krävs inte minst psykologisk blick och lugn. Finns det inte från början skapas det inte av en sexton dagar lång utbildning. Hur reservpoliserna kan tänkas klara av de krävande situationer de kan tvingas bemästra avgörs med andra ord i hög grad i samband med rekryteringen.