Ett citat i ett grävande magasin tyder på att ”Kobbe” haft en snävare bild av vad Svenskfinland är än nödvändigt.
”Kobbe”, Kaj-Gustaf Bergh, är Konstsamfundets avgående vd. Nyheten om att han går i pension kom i början av veckan. Därmed blir en av Svenskfinlands största maktpositioner ledig.
Citatet? Det hittas i reportagemagasinet Amos arv (2016) och lyder så här:
”Jag har sagt att det finns två saker som svetsat samman finlandssvenskarna de senaste åren: skarvarna och lärarutbildningen.”
Skarvarna, jo, för all del. Men lärarutbildningen?
Den var föremål för en intensiv debatt/strid medan planerna på den parallella utbildningen vid Helsingfors universitet avancerade. I Österbotten var den stora frågan vad en andra lärarutbildning för en befolkningsgrupp på omkring 300 000 på sikt kan innebära för lärarutbildningen i Vasa.
Den gode ”Kobbe” borde ha sagt att lärarutbildningen svetsade samman finlandssvenskarna i Helsingforsregionen. Eller lyft blicken lite.
Föreningen Konstsamfundet, som nu söker en anförare, grundades 1940 av åbolänningen Amos Andersson. När han dog testamenterade han sin ansenliga förmögenhet till föreningen. (Det här är en så ofta citerad information att den nästan låter som någon sorts finlandssvensk trosbekännelse.)
Tillgångarna var 2016 värda omkring 500 miljoner euro och består av bland annat aktier, fastigheter och landområden. Avkastningen ska användas till att stöda konst, kultur och information på svenska i Finland.
Konstsamfundet är alltså en förening, men i praktiken en stiftelse och hör som sådan till de större i landet, plats nummer sex. I förhållande till Svenska litteratursällskapet/Svenska kulturfonden (balansomslutning 1221 miljoner år 2016) är dock Konstsamfundet lillebrodern.
Två av Konstsamfundets tillgångar har gett Bergh och samfundets styrelsemedlemmar anledning att rynka pannan många gånger de senaste åren. Nämligen varuhuset Stockman och KSF Media ( HBL och de nyländska lokaltidningarna).
Bergh, som i Amos Arv av en del underlydande beskrivs som rak och rättvis, har speciellt i en del av sina uttalanden om tidningarna i stället framstått som tämligen bufflig. 2014 fick hans formulering i en ledare i Konstsamfundets egen publikation författaren Merete Mazzzarella att starta en namninsamling. Avsikten var att få svar på frågan om samfundets styrelse står bakom den medie- och samhällssyn vd:n formulerat.
Bergh hade antytt att tidningar inte nödvändigtvis behövs, eftersom man på nätet fritt kan välja den information man är beredd att betala för. En sådan syn skulle enligt Mazzarella strida mot vad en allmännyttig stiftelse ska stå för.
I den långa intervjun i Amos arv talar ”Kobbe” lättsamt om ”gullig verksamhet, sådan som du kan hålla på med om du har fyrken för det.”
KSF Media tampas med samma intäktskris som de flesta andra medieföretag och har inte gett fyrk.
För två år sedan var Berghs bedömning av framtiden för tidningarna ganska dyster: ”Det kommer att vara en jättestor utmaning att skapa sådant som en större grupp vill ta till sig samtidigt. Mediefältet splittras.”
I en kommentar för Yle (3.4.), nu när pensioneringen hägrar och fake news-debatten blomstrar, låter det ljusare. Bergh säger sig vara optimistisk vad gäller de finlandssvenska tidningarnas framtid ”eftersom det finns en stor efterfrågan på det vi producerar.”
Men den ekonomiska ekvationen är fortsättningsvis olöst. Därför är det enligt Bergh tur att det är Konstsamfundet och inte en kommersiell aktör som äger de nyländska tidningarna.
Blir det en utpräglad finansman likt ”Kobbe”, som har säte och stämma i trettiotalet bolagsstyrelser, som tar över på vd-posten? Någon som i likhet med honom inte ser sig som en finlandssvensk ideolog; den rollen säger han sig med varm hand ha överlåtit till styrelsen.
Den består nu av Gunvor Kronman, ordförande, Niklas Geust, Carl Pettersson och Max Arhippainen. Men ordförandeskapet har under Berghs era innehaft av Christoffer ”Gudfadern” Taxell. Cronman, första kvinnan på posten någonsin, tog över i början av det här året.
Ansökningstiden är anmärkningsvärt kort; den går ut redan nästa söndag, den 15 april.
Vad kan det bero på? Finns det redan någon i kulisserna som motsvarar annonsens formulering? I den efterlyses sökande med ”förståelse för Konstsamfundets uppdrag samt för det svensk- och finskspråkiga i Finland”... och ”gedigen erfarenhet inom finansmarknaden och kännedom om näringslivet både i Finland och utomlands.”