Eftersom det är riksdagsval nästa år är det också sista gången som denna regering drar upp riktlinjerna för statens utgifter de kommande åren och specifikt för 2019.
Denna gång kan regeringen dessutom med lättare sinne än tidigare gå in i ramförhandlingarna eftersom ekonomin växer och sysselsättningsgraden ökar.
Därför finns en risk att regeringen inför valåret delar ut skattelättnader åt höger och vänster.
Enligt ordföranden för De Blås riksdagsgrupp, Simon Elo, medger den ekonomiska tillväxten vissa lättnader. Elo har redan hunnit föreslå att man skulle frångå indexfrysningarna redan vid ingången till 2019 och sänkt skatt för små- och medelinkomsttagare.
Med tanke på de Blås väldigt svaga understöd i opinionsmätningarna var det väntat att man gör vad som helst för att öka sin popularitet. Sanningen är ändå den att Finlands skuldsättning ökat riktigt ordentligt de tio senaste åren.
Också i år, mitt i en period av ekonomisk tillväxt, tvingas staten låna 3,1 miljarder euro för att få finanserna att gå ihop. Skuldsättningen fortsätter alltså att öka, och då finns inte utrymme för populistiska utspel.
Men Elos förslag är knappast det sista utspelet från regeringshåll, så pressade känner sig säkert partierna inför landskap- och riksdagsvalen.
Ur ett regionalt perspektiv hade vi förväntat oss att statens utlovade andel på 25 miljoner euro av Kvarkenfärjan skulle ha funnits med redan i årets budget, men så blev det inte.
Från ministeriehåll har man dock försäkrat att pengarna finns med i vårens tilläggsbudget. Den behandlas av riksdagen i slutet av maj.
I en tilläggsbudget kan det bara ingå finansiering av projekt som har påbörjats. Nya projekt hör till den normala budgeten. Pengarna behövs för att projektet ska kunna gå vidare. Den nya Kvarkenfärjan är tänkt att tas i bruk 2021.
Under ramförhandlingarna kommer regeringen att se över aktiveringsmodellen för de arbetslösa.
Dels behövs justeringar i tillämpningen av modellen, speciellt då hur kraven på aktivitet kan uppfyllas.
Dels behöver arbetskrafts- och näringslivsbyråerna mera arbetskraft för att kunna erbjuda den service som aktiveringsmodellen förutsätter och kräver.
Regeringen har som mål att en sysselsättningsgrad på 72 procent. Trots att sysselsättningsgraden nu stigit till 71,1 procent har inte arbetslösheten sjunkit i motsvarande grad.
Dessutom har vi fortfarande stora problem med den strukturella arbetslösheten: Vi har tiotusentals lediga jobb och 250 000 arbetslösa, men utbud och efterfrågan möts inte.
Det i sin tur kan sätta käppar i hjulet för en fortsatt tillväxt. I Kajanaland, Satakunda och Lappland har man redan nu svåra rekryteringsproblem.
Arbetslivets krav förändras allt snabbare, och bedömningen är att hela en miljon finländare är i behov av omskolning eller fortbildning under de kommande tio åren.
Arbetslivets krav förändras allt snabbare, och bedömningen är att hela en miljon finländare är i behov av omskolning eller fortbildning under de kommande tio åren.
Dessutom borde sysselsättningsgraden vara på minst samma nivå som i de övriga nordiska länderna, eller 75 procent.
Befolkningen åldras och försörjningsgraden blir allt sämre. För att klara finansieringen av samhällsfunktionerna krävs därför en mycket hög sysselsättningsnivå.
Förra veckan kapsejsade regeringens planer på att skära ned eller omfördela företagsstöden. Först försökte regeringen internt fixa till det och då det misslyckades tillsattes en parlamentarisk arbetsgrupp med företrädare för alla partier. Inte heller det hjälpte.
I direkta stöd får företagen 1,3 miljarder euro och i skattelättnader hela 2,7 miljarder euro. Det fanns ett förslag om att omfördela 300 miljoner euro, vilket hade inneburit nedskärningar på 60 miljoner euro, men inte ens det lyckades man enas om.
Frågan är om regeringen, trots arbetsgruppens misslyckande, vågar utveckla förslagen till företagsstöden under dagens och morgondagens ramförhandlingar.
Sixten Korkman konstaterar i HS (5.4) att det är ”ekonomiskpolitiskt dumt och samhällspolitiskt skamligt att man kan skära i utbildning och socialskydd, till och med stort, men företagsstöden kan man inte röra”.
Det är bara att hålla med Korkman. Regeringen har genom sina beslut bekänt färg.