Trots att alla är eniga om nödvändigheten av en vårdreform, så har den altruistiska målsättningen åsidosatts och ersatts av ett politiskt maktspel.
Bakom detta döljer sig också massiv lobbningsverksamhet från olika intressebevakare. Fortfarande är det dock oklart ifall regeringen lyckas ro reformerna i land.
Situationen underlättas heller inte av att åsikterna är delade också inom regeringspartierna.
Vi har bland annat kunnat följa armbrytningarna inom Samlingspartiet där riksdagsledamoten Elina Lepomäki meddelat att hon inte tror på vårdreformen eller den därtill hörande landskapsreformen och att hon därför kommer att rösta mot regeringens linje.
Också Helsingfors borgmästare Jan Vapaavuori (Saml) har väckt stor uppmärksamhet. Under fjolåret kallade han samman de 21 till befolkningsmängden största städerna för att koordinera städernas intresse i de kommande vård- och landskapsreformerna.
Sedan fick han hela Helsingforsfullmäktige att motsätta sig vård- och landskapsreformen. Nu har Vapaavuori tagit steget vidare. Men hans förslag att huvudstadsregionen skulle bilda ett eget landskap skjuts dock ner i en rapport sammanställd av tjänstemännen i ledningen på Finansministeriet och Social- och hälsovårdsministeriet.
Det argument som väger tyngst för att slopa hela förslaget är frågan om städernas ekonomi. Helsingfors, Vanda, Esbo och Grankulla skulle vinna på att bilda ett eget landskap, men de övriga kommunerna i Nyland skulle förlora på det. Förutom de nya problemen bär regeringen på en ackumulerad barlast vad vårdreformen beträffar.
Redan i början av processen skulle expertorganisationerna Sitra och THL placerat den omfattande jouren i Vasa.
Trots att regeringen varit faktaresistent så talar fortsättningsvis fakta sitt tydliga språk vilket innebär att regeringens argument inte håller: Österbottningarna skulle enligt det planerade upplägget i medeltal ha längre väg till en jourmottagning än andra, dessutom tilldelades landskap med mindre befolkningsunderlag omfattande jour.
Dessutom konstaterade den ansvarige tjänstemannen för hela processen att 12+1 modellen endast marginellt skulle öka kostnaderna. Alla har också varit eniga om att vårdkvaliteten i Vasa är mycket hög.
Man behöver alltså inte ens ta till argumentet om den språkliga servicen för att i en faktabaserad jämförelse avgöra var den omfattande jouren borde placera(t)s.
I stället verkar reformerna enbart vara kulisser för en total omstrukturering av landet Finland. En omstrukturering som delar in Finland i nya landskapscentra, de centra som nu fick den omfattande jouren.
Inte ens president Sauli Niinistös dikterade tillägg till jourförordningen om att den språkliga servicen under tjänstemannaansvar måste garanteras också i praktiken före den omfattande jouren startar i Seinäjoki, fick ett rakt svar.
Utgångspunkterna för vård- och landskapsreformerna har varit ett Finland där medborgarna på enahanda grunder och på ett rättvisare sätt får tillgång till kvalitativ vård och service.
Men det politiska spelet visar att de målsättningarna knappast uppfylls.
I stället verkar reformerna enbart vara kulisser för en total omstrukturering av landet Finland. En omstrukturering som delar in Finland i nya landskapscentra, de centra som nu fick den omfattande jouren.
Följande steg är att också övrig statlig verksamhet, bit för bit, stationeras på dessa orter. Det blir alltså en total omstrukturering av makten i Finland, en förändring som utgår från den nu aktuella politiska maktbalansen – inte rättviseaspekter eller fakta.
Grundlagsutskottet har gett regeringen bakläxa redan en gång och tvingat fram justeringar. Nu ska ännu en gång riksdagens social- och hälsovårdsutskott samt grundlagsutskottet säga sitt.
Men om inget lagstridigt upptäcks så är sannolikheten för att regeringen ytterligare en gång backar och omformar sina planer är dock liten. Då tvingar regeringen igenom reformerna med majoritetens diktatur.
Återstår så att se vad den nya regeringen som tillträder efter valet nästa år gör: River den upp delar av reformen eller nöjer den sig med kompletteringar.
Nu riskerar servicen inom social- och hälsovården att försämras för de medborgare som inte bor tillräckligt nära ett stort befolkningscentra. Framför allt grupper med speciella behov riskerar falla igenom.
Den utvecklingen vill vi inte vara med om.
Likt en trojansk häst säljer nu regeringen in en reform som delar in landet i vinnare och förlorare.
Det är dock ett faktum att de enskilda medborgarna utanför storstäderna betalar lika mycket i skatt, ibland till och med mer. Men de får inte mer välfärd för pengarna för den skull. Tvärtom.
Lyckas regeringen i sina ambitioner påverkar det våra liv långt in i framtiden. Men också vi vill få valuta för den skatt vi betalar.