Enligt en arbetsgrupp vid Polisstyrelsen som utrett frågan anser att fördelarna med dessa kroppskameror (bodycam) är odiskutabla. Den slutsatsen stöds också av de erfarenheter man fått i Storbritannien och USA.
Enligt arbetsgruppen är kroppskamerorna att förlikna vid vilket anteckningsblock som helst, ett alternativ bland andra att dokumentera vad som skett.
Inspelning av bild och ljud med kroppskameror kan ske i syfte att förebygga, förhindra, eller upptäcka brottslig verksamhet och utreda eller beivra brott. Kamerorna kan vara utrustade med ett förinspelningsläge, vilket innebär att när polisen trycker på inspelningsknappen finns bildmaterial redan inspelat sedan 30 sekunder tillbaka.
Kroppskamerorna förbättrar polisernas arbetarskydd, våldsamt motstånd mot polisen minskar samtidigt som det förbättrar polisernas rättskydd. Kamerorna har också en förebyggande effekt.
Ur ett arbetsledningsperspektiv förväntar man sig också att genom kamerorna förbättra polisarbetets produktivitet och kvalitet. Den jakt på bevismaterial som annars kunde ta timmar eller dagar i anspråk förkortas avsevärt ifall man med hjälp av kamerornas filmmaterial fångat de bevis som behövs. Det betyder att man snabbare kan ta sig an följande uppdrag.
Men det är ju inte så där bara rakt av att ta dylika kroppskameror i användning.
Tanken är att den enskilda polisen avgör när hen slår på kameran och när bandningen avslutas. Men det kräver givetvis noggranna anvisningar om vilka regler som gäller. Det ska ju finnas en laglig orsak och grund för kameraanvändningen.
Användningen av kroppskameror är i och för sig möjlig utgående från den nuvarande lagstiftningen. Arbetsgruppen har dock identifierat skrivningar i lagstiftningen som bör preciseras.
Det gäller reglerna bland annat för själva bandningen samt hur man ska handskas med bildmaterialet och hur det ska sparas och arkiveras.
Spelreglerna behövs för att såväl polisen som allmänheten ska veta vad som gäller.
På Polisstyrelsen räknar med att preciseringarna i lagstiftningen och kamerornas upphandlingsprocedurer tar sin tid, men mot slutet av detta år torde kroppskamerorna bli en realitet för poliserna i hela landet.
Så långt är väl allt väl, men det finns givetvis många frågetecken som ännu ska rätas ut.
Bland annat har Finlands polisorganisationers förbund (SPJL) lyft fram polisernas rätt att inte behöva vittna mot sig själva i fall där sådant inträffat som kan innebära rättsliga åtgärder mot polismannen (TS 25.4 2017).
I praktiken är det fråga om den enskilda polismannens rätt att avlägsna ljud och bild från det bandade materialet då man gjort sig skyldig till tjänstefel.
Samtidigt är det ju så att det som återspeglas på filmen kanske inte alltid är det som polismannen uppfattar i sitt agerande, allt annat som polisman blir tvungen att hantera i en speciell situation, som exempelvis hörsel, syn och stressnivå.
På SPJL konstaterar man att mänskliga misstag sker överallt, men att ifall det drabbar en polis så finns ju dock patrullkollegan på plats och kanske också utomstående personer, vilket medverkar till att straffet blir det rätta. Detta alltså enligt polisernas egen organisation.
Men det är inte enbart poliserna som kan komma att använda kroppskameror. Akutmottagningarna vid våra sjukhus kan vara väldigt stökiga under veckosluten och det är numera kutym att sjukhusen använder sig av väktare för att ge personalen arbetsro.
Det är ju ändå fråga om ett anteckningsblock med ljud och bild.
Vid akutmottagningen vid Sankt Görans sjukhus i Stockholm började väktarna i oktober använda sig av kroppskameror. Bandningarna är krypterade så att endast myndigheterna kommer åt det inspelade materialet (Mediuutiset 13/2018).
Under detta halvår ha ett tjugotal incidenter lett till brottsanmälningar eller tilläggsutredningar. Filmmaterialet har här utgjort en viktig del av bevisningen i utredningsarbetet.
Enligt personalen har införandet av kroppskameror gjort att det blivit mindre stökigt på akuten, samtidigt som sex månader är för kort tid att dra allt för långtgående slutsatser om utfallet.
I dag har vi fasta övervakningskameror snart sagt överallt i vårt samhälle, så det har enbart varit en tidsfråga när också kamerorna, likt telefonerna, blir mobila.
Hittills har debatten om de rörliga kameror har dock varit lam. Man kunde tycka att frågor som rör medborgarnas integritetsskydd och hemfriden, exempel på svåra bedömningsfrågor i en akut situation, skulle väckt medborgarnas intresse.
I Finland tar vi nu ett steg i gången. Efter att poliserna nationellt börjar använda kroppskameror, kommer säkert initiativ om att också väktare ska få använda kamerorna. Kanske debatten i det skedet tar fart.
Det är ju ändå fråga om ett anteckningsblock med ljud och bild.