Vi får vara beredda på att de blir fler, säger Erik ”Eki” Häggman i VBL 22.4
Vilka då?
De unga som inte mår bra psykiskt.
Det gäller både den grupp Häggman kallar ”tians flickor” och den kategori vars väg genom utbildningssystemet varit gropiga och inte resulterat i lika strålande betyg.
”Tians flickor” drivs enligt Häggman av en överdriven strävan efter perfektion. Det riskerar att omvandla det mesta de företar sig till ett misslyckande. Medan de med skrala betyg - och eventuellt andra bördor utöver det - hotas av ”marginalisering”. Det är en position som inte heller gynnar psykiskt välmående.
Citattecknen runt marginalisering finns där för att det är ett ord ”ungdomsbyråkraten Eki” ogillar för att det verkar så definitivt, som om marginalisering var ett evigt tillstånd.
”....ute ska du vara nu”, som den gamla räkneramsan på skolgården lyder.
Erik Häggman är en nestor inom finlandssvenskt och finländskt ungdomsarbete. Han har sett generation efter generation ta steget från ungdom till vuxen och jobbat under många ministrar som ansvarat för det något luddiga begreppet ungdomsfrågor. När han nyligen gick i pension gjorde han det från posten som överinspektör för ungdomsväsendet vid Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland.
Det är tävlingsmentaliteten överlag i samhället som ger negativa effekter, säger han.
Samhällsklimatet är boven, med andra ord. Så vem ska man peka finger åt? Hur ska skulden fördelas? Vem är i första hand förpliktigad att agera?
Ingen vill de unga illa, tvärtom. Ändå läggs sten på sten och också de som gör sitt yttersta tror sig veta att det ändå aldrig räcker.
Konkurrens är mantrat och grundstenen inom det marknadsekonomiska systemet. Motpolen är monopol och sådana ska motas i grind av finländsk konkurrenslagstiftning och EU:s motsvarande regelverk. Inför ett monopolföretag är den enskilda individen maktlös; det är därför många sjunger valfrihetens lov. Finns det flera konkurrerande produkter på marknaden stimuleras produktutvecklingen.
Så inom företagsvärlden.
Men en människa är inget företag som ständigt ska konkurrensutsättas. Psykologer talar visserligen ibland om positiv stress som en motsats till negativ dito. Att ställas inför krav och förväntningar – andras och egna – kan sätta fart på den som annars har svårt att komma till skott. Det finns förstås också utpräglade tävlingsmänniskor, som triggas av tanken att alltid hinna till målsnöret före alla andra och kan använda det som en positiv drivkraft.
Men en bit in på 2000-talet finns få väl definierade målsnören. I stället finns tusentals målsnören och de flyttar sig framåt hela tiden.
Så spring, människa, spring! Speciellt om du är ung, för konkurrensen kommer bara att hårdna i framtiden. Säkrast att inte fästa onödigt stor vikt vid 1900-talspåfund som arbetstidslagstiftning.
Konkurrenstänkandet präglar inte enbart företagsvärlden – där det alltså kan ha positiva effekter – utan också delvis det politiska livet. Städer ska konkurrera, regioner ska konkurrera, länder ska konkurrera, världsdelar ska konkurrera och politiker ska stå i främsta ledet och fäkta. Det är hotbilder och ständig vaksamhet som gäller – allt annat är verklighetsfrämmande naivitet.
Å andra sidan, visst behöver olika kategorier av medborgare och olika regioner sina förespråkare. Det är ju grundbulten i den representativa demokratin. Men intressebevakningen kan skötas på olika sätt och utgående från hur det görs skapas ett visst samhällsklimat.
Det är inte möjligt för individen att inte påverkas av samhällsklimatet, i högre eller mindre grad. Är man omgiven av konkurrenter och fiender eller av medarbetare och medmänniskor - både på det privata planet och i samhället i stort?
Förra veckan ingick i VBL en kolumn under vinjetten Ung torsdag. Skribenten bakom kolumnen figurerade i maj i fjol (18.5. 2017) i ett VBL-reportage som gjordes när resultaten av årets studentskrivningar kom. Hon hade skrivit sju laudaturer - en av Häggmans ”tians flickor”.
Kolumnen handlar om psykisk ohälsa. Hennes psykiska ohälsa.
I den står bland annat:
”Jag vill leva i ett samhälle där ingen faller och förblöder i tystnad. Där vi är varandras kryckor och stetoskop.
Jag vill inte leva i ett individualistiskt prestationssamhälle där var och en är sin lyckas smed.”
I dag är det första maj, studenternas dag framom andra dagar. För de samhällspåverkare som vill lyssna och förmår att ta till sig också obekvämare budskap finns en del att ta till sig under den glättiga, studentikosa ytan.
Det räcker inte att skapa ett konkurrenskraftigt Finland, det måste också byggas ett mänskligt Finland. Och fast det i dagens marknadsekonomi är som att svära i kyrkan: Är det konkurrenstänket och den obegränsade och oreflekterade tillväxtens religion som ska gälla för all framtid?
Tillväxt kan definieras på olika sätt och bör var något som går hand i hand med människans verkliga och viktigaste behov, inte hetsar henne mot stupet.