Det låter som ett gott betyg från ett möte kring en fråga som skakat om Österbotten i grunden.
”De” syftar på medlemmarna i riksdagens social- och hälsovårdsutskott. För kommentaren om dem står Hans Frantz, styrelseordförande för Vasa sjukvårdsdistrikt. Tillsammans med sjukvårdsdistriktets direktör Marina Kinnunen och Vasas stadsstyrelseordförande Kim Berg träffade Frantz utskottet i onsdags (VBL 3.5).
På agendan stod frågan om omfattande jour för Vasa centralsjukhus. På social- och hälsovårdsutskottets bord ligger nämligen just nu det medborgarinitiativ för omfattande jour som i fjol samlade över 67 000 namn.
Senast utskottet behandlade frågan – i slutet av 2015 – hade utskottsmedlemmarna inte alla fakta på bordet. De korrigeringar centralsjukhusets dåvarande överläkare Auvo Rauhala lämnade in kom för sent för nämndens del. Rauhala kunde visa på en rad felaktigheter i den tjänstemannaberedning som låg till grund för behandlingen.
Och så gick det som bekant som det gick. Sjukhusen med omfattande jour blev 12, inte 12+1. Presidenten, den sista instans upprörda österbottningar tog kontakt med, tog till en extraordinär åtgärd. Han stadfäste jourlagen, jo, men ålade de ansvariga för centralsjukhuset i Seinäjoki ett tjänstemannaansvar för att servicen på svenska verkligen fungerar, ifall Seinäjokisjukhuset ska vara också österbottningarnas fulljourssjukhus.
Tjänstemannaansvar betyder att tjänstemännen har ett personligt, straffrättsligt ansvar. De kan alltså ställas inför rätta för tjänstefel, ifall den svenska servicen inte fungerar.
12+1-modellen skulle enligt uppgift från tjänstemannahåll inte bli nämnvärt dyrare än 12-modellen. Några andra tungt vägande sakargument som skulle göra 12+1 omöjligt framfördes inte heller under den långdragna debatten 2015 och 2016.
Tjänstemannaansvar betyder att tjänstemännen har ett personligt, straffrättsligt ansvar. De kan alltså ställas inför rätta för tjänstefel, ifall den svenska servicen inte fungerar.
Återstår endast den partipolitiska förklaringen: Att regeringspartierna – då främst Centern och Samlingspartiet – med så stor möda och så många tidskrävande stygn tråcklat ihop sitt samarbete kring vårdreformen att absolut ingenting kunde ruckas på. Ifall det skulle ske fanns det risk för att precis alla sömmar skulle rämna och klädesplagget falla i bitar.
Och Centern behöver inte bekymra sig för hur det går för partiet i val i Vasaregionen, eftersom partiets understöd här hur som helst är lågt.
Social- och hälsovårdsutskottet har bara några få veckor på sig att grunna på Vasa centralsjukhus ställning. Detta eftersom frågan hänger ihop med vårdreformen som – om inte allt går i putten – landar i riksdagen i juni.
Utskottet är stort, 17 medlemmar. Det leds av en partikamrat till stadsstyrelseordförande Berg, socialdemokraten Krista Kiuru. Viceordförande är Centerns Hannakaisa Heikkinen.
De övriga medlemmarna är Outi Alanko-Kahiluoto (Grön), Arja Juvonen (Sannf), Niilo Keränen, (C), Anneli Kiljunen (SDP), Jaana Laitinen-Pesola (Saml), Anne Louhelainen (Blå), Ulla Parviainen (C), Anna-Kaisa Pekonen (Vänsterförbundet), Pekka Puska (C), Sari Raassina (Saml), Veronica Rehn-Kivi (SFP), Vesa-Matti Saarakkala (Blå), Kristiina Salonen (SDP), Sari Sarkomaa (Saml) och Martti Talja (C). Den kvinnliga övervikten är som synes ansenlig, herrarna är bara fyra.
Centralsjukhusets utsända fick alltså ett positivt intryck av utskottet, präglat av saklighet och äkta intresse.
En av landets kvällstidningar, Iltalehti, levererade i början av april (11.4) en motsatt bild av attityden inom utskottet. Det var i samband med att Aki Lindén, vd för Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt, besökte utskottet, laddad med en del kritiska synpunkter på vårdreformen. En utskottsmedlem från ett regeringsparti – kvällstidningen nämner inget namn – satte öronproppar i öronen när Lindén skulle inleda sitt anförande.
Tidningen hävdar också – igen på basen av en anonym röst – att representanter för regeringspartierna försökt förhindra att en del sakkunniga hörts. Det har förts en debatt om hur många sakkunniga som egentligen kan behövas.
För Vasaregionens del finns ingen annan väg framåt än fortsatt sakligt men envist argumenterande för ett centralsjukhus med omfattande jour.
Kämpa på, det kan gå.