Landskapsstyrelsen i Österbottens förbund har utsett en ”politisk referensgrupp” som ska bereda landskapsreformen.

De österbottniska kommunerna fick utse en representant var liksom också sjukvårdsdistriktet. Slutresultatet blev att gruppen bestod av 13 SFP:are, en centerpartist och en samlingspartist.

Den fördelningen är i sig förståelig eftersom SFP har egen majoritet i nästan alla österbottniska kommuner, och då utser man ju en SFP:are att bevaka kommunens intressen.

För att bredda den partipolitiska representationen valde därför Vasa att utse en Samlingspartist i stället för en SFP:are. Dessutom utsåg ju sjukvårdsdistriktet sin styrelseordförande till gruppen, och han är ju SFP:are från Vasa. Centerpartisten kommer naturligt nog från Laihela.

Trots att allt gått rätt till så fick den ”politiska referensgruppen” med detta upplägg en politisk och språklig slagsida som inte är representativ för landskapets invånare.
SFP sitter nu på 87 procent av platserna i referensgruppen. Av befolkningen i landskapet har 51 procent svenska som modersmål, den stora majoriteten av dessa är SFP:are, men inte alla. Dessutom saknas ett så stort parti som exempelvis SDP helt och hållet.

Reaktionerna lät inte vänta på sig, trots att referensgruppen inte är ett beslutsorgan, utan enbart ett sorts beredningsorgan.
Hur landskapet i framtiden ska se ut och var och hur servicen ska finnas är ju ändå stora frågor som berör alla, oberoende av språklig eller politisk tillhörighet.

Kritiken ledde till att landskapsförbundet nu kompletterar den politiska referensgruppen med en representant från varje politiskt parti i landskapet.

Så stora reformer som vård- och landskapsreformen, och den osäkerhet som den fortsättningsvis omges av, bör definitivt beredas av ett organ som till sin representativitet möjligast mångsidigt speglar invånarna i landskapet.

Trots att landskapsförbundet knappast agerade uppsåtligt då referensgruppen utsågs, skulle det varit bättre att tänka efter före.
Ett alternativ kunde ha varit att den politiska referensgruppen till sin struktur, precis som landskapsfullmäktige, skulle vara baserad på valresultatet i senaste kommunalval. Sedan kunde man bredda gruppen med representanter från de kommuner och partier som inte ryms med.

Det finns också andra teoretiska alternativ för att skapa en representativitet som avspeglar befolkningen i landskapet. Borde exempelvis den kommunala representation ha en koefficient bunden till befolkningsunderlaget?

Det gemensamma för alla alternativ är att SFP är i majoritet, oberoende av upplägg. Inte minst därför har SFP råd att agera mer strategiskt och långsiktigt.

Armbrytningarna mellan regering och opposition, irritationen kring den omfattande jouren och närheten till landskaps- och riksdagsval gör att vi också på regional och lokal nivå har en spänd politisk situation, eftersom alla vill positionera sig inför det som komma skall.

Nu försatte sig SFP i en situation där man blev måltavla för såväl saklig kritik som partipolitisk propaganda, helt i onödan.