Det verkar nämligen inte finnas några juridiska hinder för att Paavo Väyrynen byter arbetsplats från Bryssel/Strasbourg till Helsingfors och titel från EU-parlamentariker till riksdagsledamot.
Tre lagkunniga – professorerna Juha Lavapuro och Veli-Pekka Viljanen och riksdagens tidigare sekreterare Seppo Tiitinen – har gett utlåtanden som säger så. (Iltalehti, Yle 14.5.) Ett fjärde utlåtande, från emeritusprofessor Mikael Hidén är ännu på kommande.
Själv har Väyrynen tidigare i vår angett datumet för sin entré i riksdagshuset till den 12 juni.
Han puffar därmed ut centerpartisten Mikko Käärnä. Käärnä har egentligen inget annat val än att maka på sig, trots att han antytt att han gärna skulle streta emot. Men finns det ingen juridik att ta stöd av ställer det sig svårt.
Käärnä är den förhållandevis unga man (född 1980) som senast drog uppmärksamhet till sin person då han tog emot den efterlyste katalanske presidenten Charles de Puigdemont.
Paavo Väyrynen är som bekant inte längre vare sig centerpartist eller hedersordförande i partiet i fråga. Men ska han tillbaka till riksdagen är det likväl en centerpartist som tvingas bereda plats för enpersonsriksdagsgrupp Väyrynen.
I EU-parlamentet ersätts Väyrynen av Mirja Vehkaperä, en 42-årig centerpartist från Haukipudas, numera en del av Uleåborg.
Budet gick enligt turordningen först till den tidigare chefredaktören Mikael Pentikäinen, sedan två år tillbaka vd för Finlands företagare. Men han tyckte sig ha fullt upp med det relativt nya uppdraget som företagarnas spjutspets och tackade nej. Mikael Pentikäinen var aktiv i Centern under studietiden men höll under åren som journalist, som sig bör, en paus i det partipolitiska engagemanget.
Vehkaperä var alltså klart mer intresserad, åtminstone av ett inhopp fram till nästa EU-val. Hon kandiderade i EU-valet 2014, men då gick det inte vägen.
Ifall det blir fråga om mer än ett inhopp får Finland i Vehkaperä en parlamentariker som säger sig vilja ägna sig åt att stärka unionens regionpolitik. Förhållandena i ett glest befolkat land tarvar speciell uppmärksamhet och en politik i enlighet med det; budgeten för regional utveckling måste ligga på rätt nivå, säger hon till tidningen Suomenmaa (25.4.)
Hon har som riksdagsledamot - vilket hon varit sedan 2007 - varit speciellt aktiv i trafik- och kommunikationsfrågor. Det är enligt henne viktigt att försvara Finlands vägnät och järnvägsprojekt också på EU-nivå.
Tyvärr lär det politiska krut hon kan bidra med i den frågan inte ha någon nämnvärd inverkan på vägarnas skick eller vägunderhållet i Österbotten.
Vad säger hon om Paavos agerande?
”Han har sin egen väg, vi andra har också det”, lyder den diplomatiska formuleringen i Suomenmaa.
Väyrynen är alltså, om inget förutsett inträffar, tillbaka i Finlands riksdag om en knapp månad. Då har det avgörande politiska slaget om regeringens två stora reformer ryckt än närmare. Väryrnen har sagt sig stöda den ena (landskapsreformen) men tveka inför den andra (vårdreformen).
Regeringen, vars maktställning i riksdagen balanserar på en knivsudd, skulle förstås hellre ha haft en pålitlig centerpartist på Väyrynens stol.
”Paavo kan inte stoppa de stora projekt som är på gång”, säger Mirja Vehkaperä. Om huruvida det är ett pliktskyldigt uttalande eller ett utslag av verklig övertygelse gå inte att bedöma utgående från en tidningstext.
För att travestera ett vanligt ordspråk i vårtider:
"En Paavo gör ingen sommar..." för dem som gärna skulle se regeringens nuvarande byggen störta samman och ersättas av andra konstruktioner. Men hans oförutsägbara svirrande i en icke partipolitisk rymd bidrar säkert till regeringens nervositet och kan, i kombination med andra osäkerhetsfaktorer, få viss betydelse.
Och betydelse vill ju Paavo gärna ha.