Påståendet syftar på ÅA:s enhet i Vasa. Det hittas i det senaste numret av gratispublikationen Mega (upplaga 100 000, delas ut i hela Österbotten och delar av Södra Österbotten.)
Artikeln ingår i en serie - sammanlagt femton delar utlovas - med ”fakta för att belysa de aspekter som den nuvarande kommunstrukturen påverkar negativt.”
Skribenten/skribenterna är anonym(a).
Del fyra, där ÅA-uppgiften ovan ingår, handlar om universitetsutbildningen i Vasa.
ÅA i Vasa utbildar lärare, samhällsvetare (inklusive journalister), vårdvetare, socialpolitiker, utvecklingspsykologer... På vilket sätt skulle sådan utbildning till 85 procent handla om språkliga frågor? Används ordet språk för att beteckna allt som inte är teknisk utbildning? Eller ses universitetsutbildning på svenska automatiskt som en fokusering ”blott på språkliga frågor”?
En gratispublikation behöver inte följa de etiska regler som styr professionell journalistik - men nog Finlands lag, där det stadgas att ”utgivaren av en periodisk publikation eller nätpublikation skall utse en ansvarig redaktör för publikationen”. (Finlex 13.6.20003/4609).
Om Megas underrubrik ”Regionens utvecklare” faktiskt är allvarligt menad, borde texter med faktaambitioner var signerade och en namngiven ansvarig utgivare finnas. I nuläget nämns enbart utgivarbolaget UPCmedia och den enda personen i redaktionen.
Debatt är viktigt och kan, i frågor som delar opinionen, tillföra båda åsiktslägren nya insikter. Men den ska inte föras under anonymitetens täckmantel. Till fördel är också om den inte kryddas med populistiskt förenklade utgjutelser som ”Förr köpte H:fors herrar mark och skog för brännvin och spottstyver. I dag sparar H:fors herrarna pengar via att småkommunerna inte förstår sig på högskolor utan är nöjda med en ny byskola/ny centralskola.”
Ändamålet helgar inte medlen.