På sju stora matcher mot arvfienden hade Henrik Lundqvist samlat ihop sex vinster och en oavgjord.

Det blev åttonde gången gillt för Finland i Steel Arena i Kosice på torsdagskvällen. Lejonen vann med 5–4 efter förlängning.

Lundqvist, 37, har själv inget svar på om det var sista gången han kämpade i den gula tröjan med tre kronor på bröstet.

– Jag sa efter senaste VM:et att jag inte stänger några dörrar, det har varit otroligt kul att vara här och spela för Sverige. En stolthet. Men jag inser att jag fyller 38 år nästa år och att jag inte har så många år kvar. Vi får se om man får en ny chans och om det stämmer, säger Lundqvist, som har två år kvar på kontraktet med New York Rangers.

Sveriges genom tiderna bästa målvakt har lotsat landslaget till både OS-guld 2006 och VM-guld 2017. Den här gången såg han också guldchansen framför sig.

Svetten rann från en besviken Lundqvist där han stod och mötte media i den mixade zonen efteråt.

– Den stora besvikelsen är att man känner att vi hade potentialen att vinna. Vi hade ett bra lag. Men det är mycket som ska stämma för att man ska få det där flytet i en turnering.

Med mindre än två minuter kvar såg VM-semifinalplatsen ut att finnas där bakom hörnet. I stället dök två före detta Örebro-spelare upp och förstörde både svit och guldförhoppningar.

Marko Anttila tryckte in en retur fram till 4–4 med 1.29 kvar av tredje perioden.

– Jag vet inte riktigt vad som händer, det blir tomt i mitten, säger Lundqvist, och suckar högt och ljudligt.

Bara 1.37 in i förlängningen sköt Sakari Manninen 5–4 efter att ha fått all tid i världen att sikta in sig efter en snabb finländsk spelvändning.

– Det är en tre mot en-situation där han ”fryser” mig rätt länge med pass eller skott. Det är surt när den går in. Tre mot tre är som det är. Man tror att man är på väg att vinna matchen och så blir det en studs och gata åt andra hållet.

Lundqvist tycker att varken att han själv eller laget kom upp i sin nivå.

– Offensivt har vi spelat fantastiskt bra, men det har varit lite ryckigt defensivt. För egen del så kommer jag inte upp i den nivån jag hade hoppats på. Jag tycker ändå att jag har gjort allt jag har kunnat, men inte fått det där flytet som vi som lag eller jag personligen hade hoppats på.

– Det har inte känts det där lilla extra. Man är nöjd med mycket, man krigar och det har inte varit lätta matcher. Det jag är nöjd med är att man har krigat, men jag hade velat göra det lilla extra, tagit den där extra pucken som gör att man vinner och inte förlorar.