– Det är som att vi har gått tillbaka i tiden, vi är avklippta från allt, även omvärlden, säger Mohamed Omar till nyhetsbyrån AFP, sittande utanför ett kafé i Sudans huvudstad Khartoums finare delar.

Nära all möjlighet till internetuppkoppling har stängts av i Sudan efter protester mot den styrande militärregimen. Bilderna som sipprade ut ur landet visade ohyggliga scener från när en fruktad milis slog ner demonstranter. 120 människor dödades, enligt en läkarorganisation som sympatiserar med proteströrelsen.

Men sedan en dryg vecka tillbaka vet omvärlden lite om vad som sker i landet.

För trots internets tillsynes enorma utbredning är det i en del länder, som exempelvis Sudan, möjligt att helt eller delvis strypa accessen.

"Klippa av"

Patrik Fältström, säkerhetsskyddschef på Netnod, beskriver att man kan dela upp tillgången till internet i två delar. Dels själva internetaccessen som operatörerna tillhandahåller, dels den fysiska kommunikationen, sladdarna, som transporterar accessen.

Han beskriver internetaccessen som vatten som rinner i rör och att det är rören som leder själva anslutningen till olika enheter. Varje land har sedan ett antal kablar som tillhandahåller uppkoppling med resten av världen, det är kablar som i många länder är väldigt reglerade.

– I exempelvis Indien är det mycket få parter som får ha sladdar in och ut från landet. Så finns det inte så många sladdar så kan en regering enkelt klippa av, eller förstöra dem, säger Patrik Fältström.

Stänga accessen

Den andra möjligheten är att stänga av accessen till internet hos själva operatörerna, vilket kan vara fallet i Sudan.

– Jag skulle tro att de som har intresse av att blockera internetaccessen, har bett internetoperatörerna att blockera trafiken. Antagligen har operatörerna någon licens för att få sälja internettrafik i landet och då har regeringen hänvisat till de licenserna. Där kan de hota med att antingen så stoppar de internetaccessen eller så förlorar de sin licens.

Hur svårt det är att stänga av internet i ett land har enligt Patrik Fältström att göra med hur mycket marknadsekonomi som råder i landet. Ju mer man tillåter konkurrens desto svårare blir det att kontrollera, både gällande operatörerna samt de kablar som går ut och in ur landet.

Protesterna i Sudan

  • Den 19 december 2019 gav sig hundratals demonstranter ut på gatorna i Atbara och andra städer för att protestera mot en tredubbling av brödpriset efter avskaffade livsmedelssubventioner. Vid det laget hade landet redan haft underskott på bröd i tre veckor, mitt under kraftig inflation.
  • Protesterna spreds till huvudstaden Khartum och andra städer. Demonstranterna skanderade "frihet, fred, rättvisa" och krävde regimens fall. Polis och militär kallades in mot demonstranterna och flera personer dödades.
  • Den 11 april avgick president Omar al-Bashir, som styrt Sudan sedan en militärkupp för trettio år sedan, och ersattes av en militärjunta som har sagt att den tänker sitta kvar under en övergångsperiod. Förhandlingar inleddes mellan militärrådet (TMC) och proteströrelsen, ledda av paraplyorganisationen Forces for Freedom and Change. Men förhandlingarna slog i en vägg när rörelsen krävde civilt styre och parlament, medan militären ville bevara sin majoritet i regeringen. Som svar utbröt en sittstrejk framför arméns högkvarter i Khartum.
  • Militären försökte vid flera tillfällen förmå demonstranterna att avbryta sin sittstrejk och sluta blockera transportvägarna till Khartum. Under maj dödades fem personer och flera skadades i samband med protesterna.
  • Den 1 maj gav Afrikanska unionen militären en tidsfrist på 60 dagar för att lämna över makten till en civil övergångsmyndighet och hotade med uteslutning om fristen inte hålls.
  • I slutet av maj bröt förhandlingarna mellan juntan och demonstranterna samman helt. Parterna hade kommit överens om att en treårig övergångsregering ska bli nästa steg och att den ska följas av fria demokratiska val.
  • Den 3 juni öppnade soldater eld mot demonstranter som deltog i sittprotesten i Khartum. Enligt läkare med kopplingar till oppositionen dödades runt 120 personer, medan myndigheterna gör gällande att det är över 60. Många kvinnor våldtogs. Förhandlingarna har inte återupptagits sedan dess, trots uppmaningar från militären.