I onsdags hördes den svenska klimataktivisten Greta Thunberg, 16 år, av den amerikanska kongressen. Hennes budskap till beslutsfattarna i Washington var "lyssna inte på mig – men lyssna på forskarna". Till sitt vittnesbörd bifogade hon den senaste rapporten från FN:s klimatpanel. 

Det är alltså den samlade kunskapen som världens främsta experter har samlat ihop om att vi måste få bukt med klimatuppvärmningen för att undvika en katastrof.  

Greta Thunberg fortsatte: "Jag vill att ni ska sluta upp bakom forskarna, och sedan vill jag att ni vidtar verkliga åtgärder."

Hur omstritt kan ett uttalande som det här vara? Det naturliga skulle vara att hennes kommentar skulle vara överflödigt, en plattityd, en självklarhet, att slå in öppna dörrar. Dessvärre är det inte det. 

Greta har hunnit sitta i flera tv-soffor under sitt besök i USA. I The Daily Show intervjuades hon för någon dag sedan av Trevor Noah. 

För också i Norden finns det folk som gärna slår ifrån sig vetenskapsrönen, faktaresistensen griper omkring sig också här.

 

Hon sade att den största skillnaden mellan USA och Sverige är att i USA behandlas klimatkrisen som en trosfråga, något man tror på eller inte tror på. "Därifrån jag kommer är den (klimatförändringen) ett faktum."

Det är inte helt sant. För också i Norden finns det folk som gärna slår ifrån sig vetenskapsrönen, faktaresistensen griper omkring sig också här. På sociala medier sprids märkliga konspirationsteorier om att klimatkrisen bara är bluff och båg – att Greta är en charlatan, en bedragare. 

Också helt intelligenta och upplysta människor kan referera till konspirationsteorier på webben som att "ryssarna står bakom Greta – de vill att vi ska bli utfattiga" eller "det är Soros som finansierar henne".

Det senare exemplet refererar till den judiske miljardären George Soros. Det här är ett argument som är skräddarsytt för en antisemitisk extremhöger, som gärna målar upp en bild av en judisk världskonspiration. Hur i all sin dar har vi hamnat i en dylik 1930-talsretorik? Det är obegripligt och väldigt kusligt.

Förevändningar, bortförklaringar och personangrepp mot Greta verkar vara ett bekvämt sätt för människor att ta till när de inte vill ändra på sin livsstil.

Visst lyckas hon provocera. En liten flicka ska inte komma här och säga hur vuxna ska leva sina liv. Hon ska gå i skola och inte strejka (trots att hon har större insikter i naturvetenskapliga ämnen än de flesta). 

Förevändningar, bortförklaringar och personangrepp mot Greta verkar vara ett bekvämt sätt för människor att ta till när de inte vill ändra på sin livsstil.

 

Ett annat vanligt svepskäl är "stackars flicka"-argumentet. Hon utnyttjas av någon (oklart vem),  möjligen av sina föräldrar eller hon mår inte bra. 

Det här har också aktualiserat frågan om vem som har rätt att uttala sig. I en annan tid var de som var annorlunda inte någon man lyssnade till. 

Att en ung människa som har en Asperger-diagnos slänger sanningen rakt i ansiktet på oss kan vara nog så provocerande. Att hon får sånt enormt genomslag i offentligheten runtom i världen kan 2019 vara förargelseväckande för somliga. 

Ombord på segelbåten på väg till USA twittrade Greta "Då de som hatar dig är ute efter att kritisera ditt utseende eller att du är annorlunda, betyder det att argumenten tryter. Då vet du att du håller på att vinna." 

Och segelbåten, den provocerade också. Många har kritiserat henne för det tilltaget, att det krävdes mer resurser att få besättningen på båten, att det krävdes energi för att framställa segelbåten. Att det hade varit mer ekologiskt att flyga. Men för henne var det en fråga om övertygelse att inte flyga som hon höll fast vid i sin (ungdomliga) omutlighet.

Att fokusera på segelbåten är ytterligare ett praktexempel på alla bortförklaringar och försök att blanda bort korten. Allt för att slippa lyssna till det hon säger, att inte behöva ta till sig det som vetenskapsmännen säger, dem som hon citerar.

Den vetenskapliga diskussionen om huruvida klimatförändringen äger rum eller inte är avslutad. Den är ett obestridligt faktum. Den tyske klimatforskaren Hans Joachim Schellnhuber som är rådgivare till förbundskansler Angela Merkel i klimatfrågor är bekymrad över att det finns de som fortfarande ifrågasätter klimatförändringen. 

Men det är givetvis starka intressen som står på spel. Oljeindustrin är resursstark.

Schellnhuber gör jämförelsen med tobaksindustrin på 1950-talet. När forskningsrönen i tiderna kom om att  tobaksrökning var cancerframkallande understödde industrin forskare som mot bättre vetande hävdade att det inte fanns någon koppling mellan lungcancer och rökning. Och för mången rökare var det ju goda nyheter som man valde att tro på till den dag kirurgen måste sätta kniven i en.

Tänk om ett praktiskt taget samstämmigt forskarsamfund trots allt skulle ha fel angående klimatförändringen vilket är mycket osannolikt. Skulle framtida generationer gräma sig över att vi hade sparat på jordens resurser helt i onödan? Är vi beredda att ta risken och låta bli att göra någonting för att stoppa klimatförändringen?

Vi kan inte själviskt fortsätta enligt principen "efter mig syndafloden". Lyssna på ungdomarna som protesterar i dag. Det är de som ska leva med konsekvenserna av klimatförändringen.