Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. Vill man bli domare i Vasa får man söka sig till Vasa Skiljedomarklubb. Dit sökte jag förra våren. Utbildningskursen ordnades i början av maj och den 18 maj dömde jag min första match.

Kursen var över en helg och där gick man genom alla fotbollsregler såsom offside, frispark, gula kort och så vidare. På söndagen skulle man skriva ett prov på vad man hade lärt sig i kursen som varit. Det var inget enkelt prov, bara hälften blev godkända. Jag hörde till dem som blev godkända på första försöket.

Min första match som domare var en match mellan tolvåriga pojkar. Jag var linjedomare, man blir huvuddomare efter att man fått lite mera erfarenhet. Det var väldigt mycket offside i just den här matchen eftersom tolvåringarnas serie är den första serie där offside tilläggs. Men jag klarade det relativt bra och kände att det nog hade potential att bli ett bra sommarjobb.

Efter det rullade det bara på. Någon månad efter min debut fick jag hoppa in i på linjen i min första division 5-match i Vörå, bara en timme före avspark. Det var en svår match, jag gjorde några feldömningar i samband med offside, men bortsett från det funkade det helt okej.

Jag har många bra minnen från min första sommar som domare. Men det är två som sticker ut. Ett av dem var i Malax. Korsnäs FF mot Malax IF i oldboysserien (en serie för män över 35 år). Min pappa spelar i Korsnäs och i just denna match tilldelades han anfallspositionen.

"Jag lyfte utan tvekan upp flaggan för att visa att han varit på fel sida om backlinjen."


Matchen avgjordes tidigt, Malax ryckte ifrån efter två snabba mål i de inledande tio minuterna. Korsnäs blev snabbt frustrerat och det gick hett till på planen. Vid 4–0 till Malax favör i andra halvlek, kom min far fri med målvakten. Men, han var i en tydlig och klar offsideposition och jag lyfte utan tvekan upp flaggan för att visa att han varit på fel sida om backlinjen. Domaren visslade för offside och Korsnäs anfallare skrek över hela planen åt sin son på linjen. Han var mycket upprörd över att ha blivit ''rånad'' på sitt friläge. ''Du är ännu ung och oerfaren'', löd kommentaren efter matchen.

En annan incident som jag kommer ihåg var mitt i hösten, en av de sista matcherna jag hade i år. Division 5, Norrvalla – SuSi.

Susi är känt för att ha högljudda supportrar, ett tjugotal gubbar som står och gastar och vrålar vid sidan av planen. I den här matchen hade jag oturen att stå framför denna skara av fanatiska supportrar. Så fort jag visade offside eller någonting annat mot deras lag började de skrika ut förolämpningar och glåpord. Det skulle dock bli värre.

I andra halvlek, i matchminut 64, lyfte jag än en gång upp flaggan för offside. Då tappade en av gubbarna i klacken besinningen och kastade en smällare, som han av nån anledning hade med sig, mot mitt håll. Jag fick inga skador men det var ändå en händelse som blev kvar i minnet, och lite rädd blev jag nog.

Annars skulle jag varmt rekommendera alla som fyllt 14 – det är minimiåldern – att bli domare. Det behövs fler domare och det är ett mycket bra sommarjobb.


Skribenten är praoelev från Korsholms högstadium.