Att ta sig igenom ett hinderbanelopp är en utmaning.

Deltagarna i Valhalla ObstacleRace fick dessutom göra det i ettväder som var bra för karaktären – regn hela tiden. Mera och mindre vått då eftermiddagen försvann till kväll på Norrvalla.

Christian Joffs är förmodligenloppets skitigaste deltagare. Under leran skymtar nummer 33 – den står för laget ”2slow2win2dum2quit”, där Joffs gör Hanna Fagerudd sällskap.

– Äh, varför springa då det går att rutscha?

Joffs tog vallen ner mot konstgräsplanen på magen – som en säl. Och på ryggen – som en plog genomleran.

Han skrattar – och säger:

– Det gäller att spara energi ... du måste ha taktik i hinderbanelopp.

Många hade det i går, andra hade det inte.

Så här stavas ett framgångsrecept:

– Det gäller att ta det lugnt och få ner pulsen före hindren, sägerMikael Westö.

Han var ute med tre andra Westö i ”WAC Vikings” – ett lag med stark stavhoppsprägel.

Loppets upphovsman, Joakim Träskelin, står och tittar då den enadeltagaren efter den andra jobbar för att bestiga väggen.

– Titta, kan du tänka dig någon mer mångsidig idrott än det här,säger Träskelin.

Ja, banan beskrivs som krävande av många deltagare.

– Den är väldigt tuff. Jag har sprungit en del lopp tidigare, men det här är ett av de tuffare. Jag vet inte om det beror på hindreneller terrängen ... men det är väldigt tungt, säger Joffs.

Och så får han ge sig ut på sista varvet – för att sluta sist i utmanarklassen.

Facklorna flämtar för att hållalågorna vid liv i blötan – ända tills den sista av de nästan 250 deltagarnahar nått målet.

Då har de främsta i elitklassensedan länge skålat med svagdricka i vikingahorn. Victor Lövdal tar en klunk. Rågkringlan dinglar i ett band runt halsen – den fick alla i pris.

”Team BCE” – med Jan Svenlin, Isac Björskog och Robin Byggmästar– var bäst av alla, men titeln tuffast går till Lövdal.

Han var den enda som gjorde loppetensam – 14 kilometer och 105 hinder. Han var tvåa – en knapp minut efter trion som vann – efter nästan en timmeoch trekvart i löpande, krypande och klättrande fläng.

– Det här var ett jättekul evenemang.

Lövdal kastar en blick mot några av hindren som finns inom synhåll – och fortsätter:

– Det var bra stämning som passadebra till namnet Valhalla ObstacleRace. Och det var skitigt, lerigt och vått.

Han segrade i Energy Run påÖjberget i somras, och gjorde en bra insats i ett hinderbanelopp i Oslotidigare i höst.

– Jag hade inte räknat med att ta hem det här. Eftersom jag skulleklara 105 hinder själv så räknade jag med att tvingas ta de lättare hindren och få straffrundor, säger Lövdal.

Svåraste hindret enligt Lövdal: Monkeybar – alltså armgång.

– Egentligen är det inte svårt, men nu var det besvärligt att få greppeftersom regnet gjorde det halt,säger Lövdal.

Lagen hade varierande sammansättning, med renodlade herr- och damlag samt mixade lag. Fantasin och kreativiteten med lagnamnen hade flödat.

På samma sätt som kallvattnetflödade i sista hindret – en traktorvagn fyllt med kallvatten, som deltagarna skulle vada igenom.

Frida Enlund kollar ner på sinaplaskigt dyblöta byxor – skrattar, ochkonstaterar:

– Ett jättebra hinder. Nu är vi rena och kan gå direkt på konsert. De har tänkt på allt.

Lite senare på kvällen ska det bli hårdrocksparty på Norrvalla, med bland annat Mustasch.

Enlund gjorde loppet tillsammans med Annelie Glasberg – eller om det var tvärtom.

– Jag och gubben skulle springa, men så blev han sjuk. Då tog jag med Frida och så anmälde vi oss till elitklassen. Fast mitt i loppet bytte vi till utmanarklassen, säger Glasberg.

– Ja, vi måste ju kolla dagsformen, säger Enlund.

– Det blir ju snart mörkt också,säger Glasberg.

– Vi, och arrangörerna, behöver få åka hem någon gång också, säger Enlund.

Efter att ”Skorpan” valde att kortaner sitt lopp återstod bara ett lag i damernas elitklass: ”Soffankan” – ett lag med Katri Lehtola och Sofia Stenvall. ”Skorporna” slutade på andra plats i damernas utmanarklass, och femtonde totalt.

Frågan är om männen har fördel av sin – ofta – större muskelstyrka.

– I det långa loppet spelar det ingenroll. En karl har mera massa att släpapå. Men klart att det är en fördel med styrka i överkroppen, säger Enlund.

Alla tog sig i mål. Och trots en del hisnande hinder så hände det inga värre olyckor eller skador.

Drygt trettio juniorer – från sex till sexton år – ställde också upp i Valhalla ... eller om det var i Norrvalla.

Johan Friman från Maxmo var snabbast i den äldsta juniorklassen.Han friidrottar, och löper hinder. Men det här var andra hinder än vad han är van vid på friidrottsplanerna.

– Jag har aldrig tränat något sådanthär, och det var första gången jag var med i ett sådant här lopp, säger Friman.

Men:

– Det var roligt – mycket roligare än friidrott. Det här ska jag göra fler gånger, säger Friman.

Det kommer att bli fler chanser att tävla i hinderbanelopp på Norrvalla.

– Vi ska absolut fortsätta med det här evenemanget. Vi är tillbaka nästaår, säger Träskelin.