Självständighetens jubileumsår uppmärksammas på många vis, inte minst i bokform. Bland den uppsjö av nya böcker som behandlar vår nations smärtsamma tillblivelse är det vissa som sticker ut mer än andra.

Ett av de alster som hittar nya ingångar till historien heter "Finska inbördeskriget". Den är skriven av historikern Tobias Berglund och journalisten Niclas Sennerteg.

Berglund, som till vardags är forskare i modern politisk historia vid Uppsala universitet, berättar om bokens tillkomst.

– Jag var på en konferens i Vasa år 2009, som arrangerades med anledning av 200-årsminnet av riksklyvningen. Där talades det mycket om bland annat Lapporörelsen och inbördeskriget.

Berglund säger att det var där och då som han beslöt sig för att skriva om ämnet. Men gnistan hade tänts redan tidigare.

– För flera år sedan besökte jag Berkeley University i USA. På en doktorandutbildning där talades det om de bortglömda krigen, säger Berglund.

När väl projektet blev aktuellt fick Berglund med sig Sennerteg. De hade redan tidigare skrivit en bok tillsammans, även då om en bortglömd bit av 1900-talshistorien. Den handlar om svenska koncentrationsläger under andra världskriget.

Berglund säger att inbördeskrig ofta är extremt grymma och att de inte sällan sopas under mattan just på grund av det.

– I Sverige är inbördeskriget i Finland så gott som bortglömt i dag. Ändå var det oerhört debatterat i Sverige då det begav sig. Kriget och debatten om det hade till och med en inverkan på hur det svenska samhället kom att utvecklas i framtiden, säger Berglund.

Många av de svenska soldater som deltog i inbördeskriget blev senare ledande officerare i den svenska militären. Och Sverige smidde även planer på att ockupera Åland.

Bland annat därför anser författarna att det är av största vikt att även svenskar påminns om det svenska engagemanget i de tragiska händelserna 1918, som faktiskt var betydande.

– Det finns inte mycket publicerat om kriget ur ett rikssvenskt perspektiv. Men många svenskar stred som frivilliga, och de skrev minnesanteckningar om sina upplevelser.

En dimension som författarna har funnit speciellt överraskande när de har studerat inbördeskriget, är hur svenskt det faktiskt var. Inte bara på grund av de många svenskar som engagerade sig såväl i Sverige som på fronten i Finland.

– Svenskan var på sätt och vis krigets huvudspråk. Bland annat var många av ledarna såväl på den vita sidan som på den röda sidan svenskspråkiga finländare, säger Berglund.

Inbördeskrig är alltid extremt komplexa och fragmenterade, något som författarna vill visa i sin bok.

– Det är viktigt att vi förstår att inbördeskrig är sådana. Det hjälper oss även att förstå inbördeskrig i modern tid.