Då den sjufaldiga FM-guldmedaljören och långvariga landslagsspelaren instruerar de fyrtio unga kvinnorna och flickorna i Träskändas mångaktivitetshall är det knäpptyst.
– Just nu ser spelet inte så bra ut. Kan någon säga varför?
En flicka föreslår att spelarna borde vara mera alerta. En annan tror att bättre kommunikation är nyckeln. Bra förslag, tycker Uusi-Luomalahti, men hon kommer också med en egen poäng:
– Hur många av er tänker på vad ni ska göra med bollen innan ni får den?
Spelarna nickar instämmande.
För Uusi-Luomalahti var det naturligt att fortsätta med fotbollen efter att den aktiva karriären tog slut. Uusi-Luomalahti gick en kurs som tränarföreningen Suomen Valmentajat ordnade och sedan dess har det rullat på.
I två år har hon arbetat som talangtränare, stödd av Bollförbundet. Efter årsskiftet blir hon träningschef i JäPS på deltid på damsidan.
Men de flesta tänker inte som Uusi-Luomalahti, talangsvinnet är stort.
Hur många av dina tidigare lagkamrater är kvar inom fotbollen?
– Få. Jag spelade länge och har ett stort antal lagkamrater. Alltför få kvinnor har stannat kvar, säger Uusi-Luomalahti.
Varför tror du att färre kvinnor än män stannar kvar?– Många skaffar familj och då man varit borta en tid är det svårt att återvända, om ingen lockar med en.
Det här problemet vill Suomen Valmentajat åtgärda. Idén för projektet Coacha som en kvinna föddes inför en jämställdhetskonferens år 2014. Projektet rullade i gång samma år.
I dag är Coacha som en kvinna aktivt representerat inom alla de stora bollsporterna. Ett av projektets mål är att öka antalet kvinnliga tränare. Ett annat är att stöda nuvarande tränare. Coacha som en kvinna vill också se fler tidigare spelare stanna kvar och bidra efter den aktiva karriären.
Undervisnings- och kulturministeriet tilldelade jämställdhetspriset ”piikkarit” till Coacha som en kvinna år 2016.
– Det finns rätt många kvinnor som går kurser på lägre nivå inom olika grenar, men högre upp minskar andelen kvinnor radikalt, säger Sari Tuunainen, som är ansvarig för projektet.
Vad beror det på?
– Det finns flera orsaker. Många kvinnor drömmer inte om att bli tränare så mycket att de skulle utbilda sig. Det har inte funnits ett nätverk som fångar upp talangen och kunskapen och ber tidigare spelare att stanna.
Hon fortsätter:
– Kvinnornas karriärer är också ofta kortare än männens. Efter att en damspelare slutat tar ofta familjelivet eller civilkarriären över. Många kvinnor ser inte en tränarkarriär som realistisk.
Coacha som en kvinna ordnar möten och försöker aktivera kvinnor inom sporten. Projektet stöder dessutom flera mentorgrupper. Målet är att skapa kulturer inom olika grenar som lever vidare också efter att projektet upphör.
Tuunainen lyfter upp damfotbollslandslagets chefstränare Anna Signeul som en positiv förebild. Signeul har varit involverad i projektet.
Men Signeul är också den enda kvinnliga chefstränaren inom de stora bollsporterna i Finland. Resten av chefstränarna i dam- och herrlandslagen i fotboll, ishockey, volleyboll och basket heter följande i förnamn: Markku, Lauri, Pasi, Tuomas, Tapio, Henrik och Pekka.
Uusi-Luomalahti säger att tränarkulturen i Finland skiljer sig från många andra länder. I Norge, Sverige och Tyskland står damtränare högre i kurs. Fältet är ojämlikt, anser Uusi-Luomalahti.
Hur syns det?– Om man lägger en kvinna och en man på samma startstreck måste kvinnan på allvar visa att hon är bra. Samma krav ställs inte på en man, han upplevs vara kompetent eftersom han fått positionen. Det är så jag upplever det. Det känns som om vi måste jobba hårdare för att visa att vi är bra. Och det är vi – vi är bra.