Medaljhoppet Andersson redo för VM – trots att rekordribban spökar

Med två veckor kvar till junior-VM i Tammerfors låter Saga Andersson en aning frustrerad då hon lägger ut texten om säsongsöppningen.

Efter ett fullständigt fantastiskt fjolår då Andersson förbättrade sitt personbästa från 416 till 442 har årets utesäsong inte gått helt enligt planerna. Visst – Andersson innehar det inhemska årsbästat på 437 utomhus, men det räcker inte för talangen som siktar ännu högre. Åtta centimeter till att börja med, om man ska vara noga.

I år har den 18-åriga Vandatjejen gjort 24 tävlingshopp på höjden 445 och misslyckats med samtliga. På träning har allting stämt och hoppen har sett ”jättebra ut”, men på tävling vill det sig inte.

– På träning klarar jag 445 nästan med tio steg. Det är störande att jag misslyckas på tävling trots att jag har ett tio centimeter högre grepp, styvare stav och längre ansats. Det är någonting … när jag ser ribban så söker jag mig mot den.

– Jag borde bara strunta i ribban! säger Andersson med eftertryck och skrattar uppgivet.

Hur högt har du hoppat på träning?

– Ribban har legat på 470 och jag har inte hoppat över, men ditåt. Det har gått jättebra.

Vad är det som spökar på tävling?

– Det är EM-gränsen. Jag tänker bara att voj vitsi så fint det vore att klara den. Jag borde i stället fokusera på själva hoppet och på vad jag borde göra i stunden för att nå målet.

För Saga Anderssons del är U20-VM det klara målet för säsongen – senior-EM vore en fin bonus. Foto: Antti Aimo-Koivisto/Lehtikuva

Om Andersson inte klarar EM-gränsen på 445 är det ingen katastrof – säsongens stora höjdpunkt är nämligen inte senior-EM utan junior-VM, som ordnas i Tammerfors den 10–15 juli. Andersson har redan länge hört till världstoppen i sin åldersklass men får också tampas med ett år äldre idrottare i U20-VM.

Målsättningen i Tammerfors är att sluta bland de tre bästa, men Andersson säger sig vara nöjd med en placering bland de fem främsta. Esbo IF-idrottaren har redan tre fjärdeplatser från tidigare internationella mästerskap: ungdoms-OS 2015, U18-EM 2016 och U20-EM 2017.

– Då jag slutat fyra har jag varit missnöjd, ledsen och arg efter tävlingarna, men senare insett att en fjärdeplats nog är helt bra. Men det känns inte lika bra som en pallplacering. Det kan hända att det kommer att kännas ännu bättre när jag till slut når en sådan.

Andersson är en stark och snabb idrottare med omåttlig träningsvilja. Träningsviljan får hon visa upp de kommande veckorna: hopp, hopp och flera hopp står på schemat.



– Jag hoppade i går, ska hoppa i dag och tävla både i morgon och i övermorgon. Det blir mycket hoppträning för det gör att säkerheten kommer, det brukar hjälpa.

Andersson siktar på 4–5 tävlingar innan säsongens höjdpunkt i Tammerfors. Om Andersson kommer förbi den mentala spärren kan det bli väldigt bra.

– Det brukar vara så att det lossnar när man klarat en viss gräns. Jag försöker se 445 som ett personbästa och inte som en EM-gräns.

Andersson tror att ett hopp på 445 eller 450 krävs för medalj i VM. Om det inte går vägen är det inte hela världen. Andersson har lärt sig att ha tålamod och vet att hon bara är i barnaskorna som idrottare.

– Man får inte deppa och tänka att man inte orkar tävla mer. Tålamod är att kunna samla sig och alltid vara redo för nästa tävling.