I höst sprids gips ut på 1550 hektar åkermark i Lundotrakten i Åboland. Pilotprojektet omfattar 55 odlares marker vid Savijoki å i Lundo, Aura och Pemar.
Mängden som sprids är 6 200 ton, vilket betyder ungefär fyra ton per hektar. När kalciumsulfat löser upp binds fosforn bättre i markpartiklarna. Erosionen minskar samtidigt.
Med gips i åkerjorden minskar också urlakningen av organiskt kol. Då kolen binds bättre i jorden, minskar också utsläppen av klimatgasen koldioxid.
Målet är att utreda hur fosfor kunde bindas bättre i åkerjorden. Det så kallade SAVE-projektets mål är minska näringsbelastningen i Skärgårdshavet.
–Vi vet redan att skördarna inte påverkas. Preliminära kostnadsberäkningar visar också att metoden är mycket förmånlig, säger Markku Ollikainen, professor vid Helsingfors universitet HU.
Det treåriga SAVE-projektet vid Savijoki å är ett samarbete mellan och HU Finlands Miljöcentral.
Det är känt från tidigare experiment att gips i åkerjord har goda effekter. Målet med den treåriga satsningen är nu att i större skala bekräfta resultaten.
– Efter två-tre år har vi en stark kunskapsgrund att stå på, säger Petri Ekholm, forskare vid Finlands miljöcentral.
Biprodukt från Siilinjärvi.
I projektet undersöks också hur gipsspridning påverkar sulfathalterna i vattendragen och om det finns tidigare okända effekter för exempelvis stor näckmossa, flodpärlmusslan och öringens rom. Målet är också att reda ut hur bra gips binder också organiskt kol.
– Det organiska kolet i åkerjorden behövs för en bra skörd, men det minskar hela tiden, med cirka 0,4 procent per år, säger Ekholm.
Om kolet binds bättre minskar det i sin tur i slutändan också koldioxidutsläppen.
Gipset, egentligen kalciumsulfat, kommer från jordbrukskemikalie- och gödselkoncernen Yaras gruva i Siilinjärvi, där det idag deponeras som obrukbart. Vid Yara hoppas man därför att kalciumsulfat kunde bli en produkt också för export.
– Varje år får vi 1,3 miljoner ton gips som biprodukt, säger Seija Luomanperä, kommunikationschef vid Yara.
Polen nästa?
Det treåriga SAVE-projektet vid Savijoki å är ett samarbete mellan och Helsingfors universitet och Finlands Miljöcentral. Satsningen finansieras av Miljöministeriet. Projektet är också en del av EU-finansierade Nutritrade-projektet som leds av John Nurminens stiftelse.
– Vi ser det som så att det här kan ha en stor potential, säger Anne Saarentaus, projektchef vid John Nurminens stiftelse.
Gipsspridningen, som ska ske efter skörden, kräver inga speciella tekniska lösningar. Odlarna som deltar får sina kostnader ersatta.
Markku Ollikainen drömmer redan om nästa steg, att få testa metoden i Polen. Landet står redan nu för den största miljöbelastningen av Östersjön.
– När det polska lantbruket moderniseras finns en risk att utsläppen ökar där.
– Efter två-tre år har vi en stark kunskapsgrund att stå på, säger Petri Ekholm, forskare vid Finlands miljöcentral.
Gips, egentligen kalciumsulfat, uppstår som en biprodukt.
Vid jordbrukskemikalie- och gödselkoncernen Yara hoppas man att gips, som nu deponeras som obrukbart, kunde bli en nyttig produkt. Varje år produceras 1,3 miljoner ton gips vid Yaras gruva i Siilinjärvi.
