Trötthet och koncentrationssvårigheter verkar också vara vanliga symptom hos unga problemspelare. Enligt undersökningen har nästan var tionde ung digispelare symptom som är kopplade till problemspelande.

Tröst för nedstämdhet

Niko Männikkö, magister i hälsovetenskaper som gjort avhandlingen, betonar att orsak-verkan-förhållandet för problematiskt spelande och symptomen inte är helt tydlig. Det kan till exempel hända att man via spelandet söker tröst för sin nedstämdhet, även om problemen kan förvärras av att man fastnar djupt in i spelvärlden.

– Å andra sidan används spelandet som en tillflyktsort då man flyr ångestframkallande saker och fokuserar på spelvärlden i stället. Det är helt förståeligt, vissa gör det samma med motion och lite äldre flyr genom att fokusera på arbetet.

853 unga i åldrarna 13–24 deltog i studien. Enligt Männikkö spelar nästan 90 procent av personerna som omfattas av åldersspannet ibland.

– En stor del av digispelarna visar inte upp några symptom, säger Männikkö.

Med digispel menas i studien dator- och konsolspel, nätspel och mobilspel via vilka man inte kan vinna pengar.

Stör det livet?

Problematiskt spelande bedömdes genom sju punkter och Männikkö utredde bland annat ifall personen ökade sitt spelande eller hela tiden tänkte på att spela.

Enligt Männikkö blir spelandet problematiskt då det börjar störa annat liv: om spelandet orsakar bråk hemma och ifall närstående är tvungna att anmärka på hur mycket man spelar. Det kan finnas skäl till oro om man på grund av spelandet struntar i att sköta viktiga ärenden. Skolgången kan till exempel störas. Varningsklockorna borde ringa då spelandet blir en tvångsmässig prestation och inte längre känns lika kul som tidigare.

De vars spelande var problematiskt spelade i genomsnitt tre timmar om dagen. Det är betydligt mer än vad de som inte hör till riskgruppen spelar. Det verkade vara vanligare för pojkar att gå över till problematiskt spelande.

Unga som hör till riskgruppen verkade mest spela strategi- och rollbetonade spel.

– De är sådana till sin karaktär att spelet egentligen aldrig tar slut.

Männikkö säger att spelens sociala aspekt är en tudelad fråga: många problemspelare säger att de hellre umgås med sina vänner via spelet än i verkligheten. Spelandet kan alltså isolera en från andra, men man kan även få kamratstöd via spelet.