Allt är nu klart för kommunfusionsförhandlingar mellan Vasa och Korsholm efter att också Vasafullmäktige på måndagskvällen visat tummen upp.

I Vasa var beslutet i sig odramatiskt och inte förknippat med samma stora känslosvall som i Korsholmsfullmäktige.

Eftersom det fanns en samsyn i frågan mellan de politiska partierna, hade fullmäktigegrupperna på förhand enats om att endast stadsstyrelsens ordförande Kim Berg (SDP) tar till orda i frågan. Och det gick helt enligt ritningarna, nästan.

Den enda som ville återremittera fusionsfrågan till stadsstyrelsen för ny beredning var SFP:s Sture Erickson. Han ifrågasatte hur fullmäktige kan fatta beslut i ”den viktigaste frågan under mandatperioden” utan något som helst faktaunderlag, eftersom beredningen egentligen bestod av en enda mening, att fullmäktige beslutar om att inleda förhandlingar med Korsholm.

Erickson ansåg också beredningen vara bristfällig vad formalia beträffar eftersom allt som görs skall tåla en strikt juridisk granskning av både beredning och beslut. Inte minst med tanke på eventuella besvärsprocesser. Han ansåg därför att det fanns vägande skäl att återremittera ärendet till stadsstyrelsen för en formellt och sakligt hållbar beredning som fastslår målen för utredningsarbetet och förhandlingarna. Han lyfte också fram vikten av att stadens representation i förhandlingarna fastslås med beaktande av den politiska representationen. Ericksons förslag vann inget understöd varför det förföll.

Skulle det i Vasa vägt jämnt mellan fusionsanhängare och – motståndare skulle säkert beredningen ha sett annorlunda ut, men eftersom politikerna över partigränserna vill ha en fusionsutredning så följde man det korta formuläret.

Kim Berg konstaterade att beslutet inte innebär att staden tar ställning för eller emot en fusion, eller till någon tidtabell, och att det viktigaste nu är att skapa ett ömsesidigt förtroende mellan parterna. Genom de försiktiga formuleringarna ville Berg säkert signalera att Vasa satsar på en fungerande dialog under förhandlingarna. Tidigare informella diskussioner har fallit på att mötena varit dåligt beredda och att personkemin inte fungerat. Nu får vi hoppas att man tagit lärdom av tidigare misstag.

Trots att de beslut om förhandlingar som tagits av fullmäktigeförsamlingarna i Vasa och Korsholm närmast kan betecknas som viljeyttringar, är besluten anmärkningsvärda och historiska.

Regionen har helt i onödan tappat tio år av tid genom att inte seriöst ta sig an de utredningar som kommunfusioner som presenterats. Skulle man i ett tidigt skede direkt övergått från ordfäktning till konkreta förhandlingar skulle vi sedan kunnat koncentrera oss på att utveckla regionen.

Det har varit absurt att följa med hur ledande politiker inte genom dialog velat väga för- och nackdelar mot varandra för att sedan, efter analys och slutsatser, ta ett beslut i endera riktningen baserat sig på kommunmedborgarnas väl och ve.

Den tanken utgår inte ifrån att förhandlingarna per automatik skulle ha lett till kommunsammanslagningar. Däremot kunde dessa konkreta processer ha medfört att exempelvis markanvändning och serviceproduktion skulle ha utvecklats i en snabbare takt och i en vettigare riktning. I en sådan process finns bara vinnare.

Trots att Vasa och Korsholm i dag har ett brett samarbete, finns många frågor av praktisk natur som kunde lösas om enbart viljan fanns. Ett sådant exempel är samarbetet inom småbarnsfostran speciellt i kommunernas gränsområden. Det finns synergieffekter att uppnå, visar den utredning som ska behandlas av nämnden för småbarnsfostran på mötet 12 oktober.

Sture Erickson har givetvis rätt i att inte enbart Vasa, utan också Korsholm, måste slå fast sina målsättningar med fusionsförhandlingarna. Allt som inte är naturligt och klart smulas sönder i de diskussioner som kommer att följa det eventuella förslaget till samgång.

Det är många reformer på gång i samhället just nu, och frågorna är fler än svaren. Men det är ändå befriande att regionen nu äntligen tagit ett steg framåt i en utmanande, men mycket viktig process. Och det ryms fler kommuner runt förhandlingsbordet.