Trots att regeringen så sent som förra veckan åter enades om ett nytt lagförslag för hur valfriheten inom vårdreformen ska förverkligas, tyder det mesta på att det blir bakläxa också denna gång.Det reviderade förslaget skickas på remiss i början av november, och trots att finslipning gjorts finns ingen garanti för att grundlagsutskottet skulle godkänna förslaget denna gång heller. Också riksdagsbehandlingen i början av året kommer att bli en utmaning eftersom speciellt centerpartiet är splittrat i frågan.

Det nya i regeringens förslag är att landskapen i vissa fall förutsätts erbjuda eller kundsedlar, det vill säga privatproducerade alternativ, som alternativ till de egna landskapsproducerade tjänsterna.

I den tidigare skrivningen, som utarbetats av Social- och hälsovårdsministeriets tjänstemän, gavs landskapen rätt att erbjuda vårdsedlar, men i politikernas armbrytningar har detta alltså förvandlats till ett tvång.

Detta har fått bland annat THL:s (Institutet för hälsa och välfärd) generaldirektör Juhani Eskola att reagera. Enligt Eskola finns fortsättningsvis stora problem förknippade med vårdsedlarna. Han befarar att kostnaderna stiger och att den specialiserade sjukvården fragmenteras och att hela systemet därigenom blir mycket svårt att behärska.

Också tre av Centerns riksdagsledamöter som också är läkare, nämligen Niilo Keränen, Pekka Puska och Martti Talja, kritiserar förslaget till valfrihetslag, och speciellt då landskapens tvång att använda kundsedlar inom den specialiserade sjukvården. Enligt trion är specialistvården i nuläget den delen av social- och hälsovårdstjänster som fungerar allra bäst. Faran ligger i att det reviderade lagförslaget och dess omfattande utnyttjande av kundsedlar splittrar upp helheten inom den specialiserade sjukvården.

Frustrationen är förståelig. Om det parallellt med den nuvarande offentligt ägda och producerade specialiserade sjukvården byggs upp en liknande verksamhet av de privata vårdbolagen, betyder det att vi får dubbelkapacitet. Det betyder också dubbla kostnader, vilket redan det står i strid med en av målsättningarna för reformen.

För att inte tala om den vånda vårdkonsumenten, patienten, utsätts för. Var och en av oss är ju konsument och kund som själv väljer de tjänster som är bäst och mest lämpade för oss. Har vi i en svår situation förmågan, orken, möjligheten och kunnandet att jämföra olika serviceproducenter?

Men som vanligt då det gäller regeringen Sipilä är det fråga om större ting. Centerns ledning vill med näbbar och klor hålla fast vid möjligheten att genomför en landskapsreform som skulle garantera partiet ett stort politiskt inflytande långt in i framtiden. Därför har Sipilä varit väldigt tillmötesgående då regeringspartnern Samlingspartiet med alla medel vill utnyttja denna Centerns våta landskapsdröm genom att få igenom en omfattande valfrihet i vårdreformen.

Landskapsreformen och vårdreformen är hopkopplade enligt logiken allt eller inget. Kan Centern och Samlingspartiet inte enas faller bägge reformerna. Och paketlösningen knakar i fogarna.

Speciellt inom Centern är meningarna ordentligt delade. Enligt uppgifter i HS (21.10) är partiet delat i tre fraktioner. Den första gruppen utgörs av realpolitikerna, som kan tänka sig snart sagt vilka valfrihetslösningar som helst så länge Centern får igenom landskapsreformen. I den andra gruppen återfinns partiets riksdagsledamöter med bakgrund inom social- och hälsovården, och speciellt då inom den offentliga sektorn. För dessa är kundsedlarna något av ett rött skynke. De starka männen och kvinnorna från landskapen återfinns i den tredje gruppen. De är speciellt upprörda över planerna på att montera ned sjukhusnätverket och centralisera vården till stora enheter.

Utvecklingen går obönhörligen mot större enheter inom vården, men den valfrihet som var tänkt som ett redskap för att stävja kostnadsutvecklingen ser nu mer ut att bli Samlingspartiets gåva till de privata vårdbolagen.

Det kokar alltså i Centerleden, och irritationen blev inte mindre av att den specialiserade vården i landskapen är hotad eftersom landskapens valfrihet nu ska bli ett tvång.

Kan en majoritet av riksdagen verkligen svälja en sådan utveckling?