På fem år har det skett stora förändringar i Finland gällande hur nyanlända tas emot och vad de erbjuds. Flyktingrådgivningen ordnade på onsdagen ett seminarium i Helsingfors där projektet ”Papperslösa” stod i centrum. Projektet inleddes 2012 och fokuserar på att erbjuda rättslig hjälp till papperslösa som vistas i Finland. Flyktinghjälpens verksamhetsledare Pia Lindfors konstaterar:

– När projektet inleddes för fem år sen diskuterades inte egentligen papperslösas rättigheter. Det lilla som diskuterades gällde främst brottslighet som ansågs vara det stora problemet. Inom ramen för projektet har vi från början haft ett människorättsperspektiv, berättar hon.

Projektets röda tråd är att papperslöshet inte är ett problem som måste lösas, utan snarare något som måste förebyggas. Fastän fokus har varit på rättsliga frågor och hälsovård, är det i praktiken de papperslösas sociala trygghet som projektet allra mest vill förbättra.

Ett av de största hindren är att papperslösa anses uppehålla sig i Finland olagligt och därför inte hamnar i det finska skyddsnätet. Ett argument som Juha Lavapuro, professor i juridik vid Åbo Universitet, dementerar.

– Mänskliga rättigheter gäller även för papperslösa, säger han som den självklarhet det är.

Mänskliga rättigheter härleds ur internationella överenskommelser, men tryggas av staternas respektive lagstiftningar, vilket Finland gjort i bland annat grundlagen. Lavapuro räknar upp flera paragrafer i Finlands grundlag som poängterar att mänskliga rättigheter gäller alla, oavsett medborgarskap eller varför de befinner sig i landet.

– Att papperslösa anses befinna sig i landet olagligt, ska inte hindra att deras grundläggande rättigheter tryggas. Olagligheten inverkar inte på dessa rättigheter, förklarar han.

Som exempel nämner han rätten till liv och rätten till social trygghet som nämns i paragraf 7 och 19 i grundlagen. Ordvalet i lagtexten är ”alla” och ”var och en”.

Barn- och överläkare Jari Petäjä på HNS berättar hur rätten till hälsovård i praktiken tryggas. Enligt honom klassas vård av barn inte som mer eller mindre nödvändig beroende på om barnet i fråga saknar uppehållstillstånd i Finland.

– Det är ingen logik att inte erbjuda vård när vi har möjlighet att ge vård, slår han fast.

En annan representant från hälsovården är sjuksköterska Marjut McLean, som även är vice ordförande på social- och hälsovårdens fackorganisation Tehy. Hon konstaterar att politiska beslut påverkar den vård som kan erbjudas.

– Det ska inte vara upp till oss att avgöra vem som har rätt till vård, vårt jobb är att avgöra vilken vård patienten ska få, säger hon.

Organisationen PICUM jobbar för att främja papperslösas mänskliga rättigheter. Organisationens juridiska expert Alyna Smith anser att för mycket fokus läggs på den status som personer tilldelas när de anländer till ett land.

– Det är konstigt att status, som dessutom är flytande, påverkar vilka rättigheter som ska tryggas till de personerna, säger hon.

Smith konstaterar avslutningsvis att det inte är de lokala myndigheternas fel, eftersom initiativ för att erkänna immigranters rättigheter även saknas på det globala planet. Hon påpekar ändå att alla som kommer i kontakt med papperslösa har ett ansvar för att trygga deras rättigheter. Detta ansvar gäller inte enbart beslutsfattare utan lärare, sjukvårdspersonal, poliser, socialarbetare och jurister, som också har ett etiskt ansvar utöver det professionella.