Avtalsförhandlingarna förs på förbundsnivå, utan att regleras av ett trepartsavtal mellan arbetsgivarna, facket och regeringen. Centralförbunden måste hitta nya roller.

Det första av årets avtal slöts av teknologisektorn där Teknologiindustrin och Industrifacket kom överens om ett avtal som höjer lönerna med drygt tre procent under två år. Kemibranschen hakade på, men pappersbranschens förhandlingar gick trögt.

Men efter en avslutande omgång där man förhandlade sammanlagt 24 timmar under två dygn kunde Pappersförbundet och Skogsindustrin skriva under ett avtal. Pappersförbundets styrelse godkände avtalet enhälligt, förbundsfullmäktige säger sista ordet på fredag.

Lönerna följer teknologibranschens linje som har utkristalliserats till den allmänna linjen inom industrin. Om den också håller i servicebranschen, bland annat handeln, och den offentliga sektorn klarnar när de förhandlingarna rullar i gång.

Gemensamt för industriavtalen är att de ökar utrymmet för lokala överenskommelser.

De centrala arbetsmarknadsavtalen motiverades framför allt med att de skapade förutsägbarhet och stabilitet, och stödde ekonomisk tillväxt. Det här var också basen för centralförbundens starka, ibland för starka, inflytande. Under de centrala avtalens storhetstid kunde riksdagens roll reduceras till att göra trepartsavtalen till lag som sådana.

Centralförbunden är samhällspåverkare och fungerar fortfarande som viktiga bakgrundskrafter och resurscentra för sina medlemmar. Men deras direkta inflytande över löner och arbetsvillkor, arbetsmarknadsavtalens hårda kärna, har försvagats.

Under den långa ekonomiska nedgången visade de centrala avtalen sin styrka, inom deras ram kunde man så gott det var möjligt dämpa krisens följder genom överenskommelser som gällde både arbetsmarknaden och samhälls- och socialpolitiken.

Konkurrenskraftsavtalet är det senaste exemplet, det sänkte lönerna och var svårt att svälja för facket, men gav en grund för den ekonomiska återhämtningen. När följande kris kommer är det här instrumentet inte längre tillgängligt.