Flickor är bättre problemlösare än pojkar. Men i Finland är skillnaden mellan könen ännu större än i andra länder.
Det visar en undersökning som gjordes i samband med PISA 2015, där man lät femtonåriga elever föra en chattdiskussion med en eller flera andra datorstyrda agenter som föreställde andra elever.

Det var första gången förmågan till gemensam problemlösning utvärderats i ett större sammanhang. Finland placerade sig på femte plats bland OECD-länderna och sjunde plats bland samtliga 73 länder och regioner.
Pojkarnas jämförelsevis svaga prestationer har fått undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen att be forskare titta på vad som kan göras för att förbättra pojkarnas situation. De finskspråkiga skolorna klarade sig bättre än de svenskspråkiga skolorna.

Flyttar vi ut problemlösningen ur det virtuella och omvandlar den till praktisk handling, kunde förmågan bli en del av medborgarnas sätt att lösa sina vardagsproblem, en tillämpad form av fredsmedling.

Ordet fredsmedling förknippas i allmänhet med utdragna, krångliga och ofta våldsamma meningsskiljaktigheter mellan nationalstater, men allt oftare också med konflikter inom ett lands egna gränser. Meningsskiljaktigheter som internationella, på fredsmedling specialiserade experter, försöker reda ut genom att prata.
Men också vår egen vardag är fylld med mindre och större konflikter: inom familjen, i skolan, arbetslivet, inom organisationerna och i vårt samhälle.

Att verka för försoning är något som har långa traditioner i Finland. Redan i daghemmen tränar man på att lösa konflikter och skapa gemensamma regler. Med hjälp av finländsk fredsmedling, speciellt då president Martti Ahtisaaris konfliktlösningsorganisation CMI, kan svåra konflikter lösas i de mest utmanande krisområdena i världen.
Det betyder att vi i vårt land har den kunskap som krävs. Utmaningen är att förankra tänket bland medborgarna och sedan implementera det.
De årligen återkommande Ahtisaaridagarna för ut fredsmedlingen till alla skolor i Finland, och sålunda en del av lösningen (VBL/ÖT 16.11).

Generellt har konflikterna nästan alltid en gemensam nämnare: En upplevelse av ojämlikhet. Oberoende av om det gäller bråk på skolgården eller internationella konflikter som i Syrien.
Det betyder att man för att lösa konflikten såväl på skolgården som i Syrien, kan använda samma handlingsmodell för att lösa meningsskiljaktigheterna.

För att kunna lösa en konflikt måste fredsmäklaren åtnjuta de stridande parternas förtroende. Att skapa en sådan tillit är den stora utmaningen. Förutom förtroendet behövs inkludering. Och här kommer kvinnorna in i bilden; de måste inkluderas om man ska kunna skapa ett förtroende. Alla delar av befolkningen, även de minsta minoriteterna, måste få sin röst hörd.
Som fredsmäklare utgår därför Martti Ahtisaari i sitt medlingsarbete från den nordiska modellen. Den utgör en god grund för konfliktlösning, eftersom vi tror på ett demokratiskt och rättvist samhälle där alla ska behandlas jämlikt.
Det är också ekonomiskt försvarbart att försöka lösa konflikter genom att prata. Världens försök att lösa konflikter med vapen kostar fyra miljarder euro varje dag. En förhandlingsrunda kostar 40 000 euro. Dessutom har medling visat sig vara en mer hållbar lösning för fred.

PISA-undersökningen visar att det bland de finländska ungdomarna finns en grundmurad förmåga att lösa problem. Det skulle bara gälla att förse den växande generationen med de verktyg som behövs för att medla i vardagens konflikter. Enligt president Ahtisaari finns verktygen närmare än vi tror, nämligen den nordiska modellen. Ahtisaaridagarna är ett steg närmare detta mål. De övningar som används i grundskolans högre klasser och gymnasiet syftar till att inspirera skolorna att finna egna sätt att delta i denna process.

Med den utgångspunkten kan vi skapa förtroende för varandra, och med den tilliten ge medborgarna verktygen att bygga upp sin egen framtid. Och då kan vi alla fungera som fredsmedlare i vår vardag.