"En manlig lärare ber mej lämna kvar efter lektionen. Jag stannar kvar, men känner mej väldigt obekväm med hela situationen. Bland annat så går han runt mej medan vi pratar, som att han tittar på mej från alla håll. Då rasten är slut kommer en annan lärare in i klassrummet för att hålla kommande lektion. Han säger att vi kan fortsätta prata i hans arbetsrum istället. Jag tycker det känns onödigt eftersom att jag tycker att vi pratat klart om ämnet i fråga. Jag följer ändå med och han börjar prata om sin kommande operation han ska genomgå. Han förklarar att han ska opereras och var. Sedan säger han att jag skall vända mig om, jag förstår inte varför men gör som han säger. Han sätter handen på min rumpa och klämmer åt för att visa exakt var han ska bli opererad... Jag blir helt chockad av hela situationen och handlingsförlamad. Jag säger att jag nog måste gå till min nästa lektion eftersom att den redan börjat. Efter den lektionen så står han och väntar på mej och säger ytterligare en gång att han vill prata med mig. Han ber om ursäkt om han gjort mej obekväm i situationen som skedde. Han förstod alltså att han gjort fel. Då jag kommer hem följer en kväll fylld av gråt, jag berättar till mina föräldrar vad som hänt och de ringer samma kväll till ledningen. Personen som mina föräldrar talar med säger att hen är medveten om att sådant här förekommer i skolan och säger att hen ska ta saken i beaktande. Utåt sett har ingenting skett ännu. Efter händelsen var jag ofta rädd när jag var i skolan och jag bad mina kompisar lova att de aldrig någonsin skulle lämna mej ensam med honom. Tyvärr ledde händelsen också till att jag valde bort att läsa kurser i hans ämne i fortsättningen på grund av rädsla.”

* * *
“Allt började då jag hade haft den manliga läraren i hans ämne. Han skulle på resa till mitt hemland under sommaren, och frågade mig om tips på exempelvis sevärdheter. Det ledde så småningom till att han tog kontakt med mig på Facebook. Ganska oskyldigt var det till en början, men senare utvecklade det sig till att han konstant skickade, varje dag. Meddelandena varierade från dag till dag, och vissa kunde få mig att rysa till ordentligt. Under ett par tillfällen hade han också bjudit mig till hans kontor, för att mera diskutera hans resa. Visst, vi diskuterade resan i kanske 10 minuter, resten av tiden jag var på hans kontor kunde han fråga om mitt privatliv, om min familj och så. Det som allra mest sticker ut beträffande en av träffarna i skolan mellan mig och honom, var då han frågade mig ifall vi skulle gå ut och diskutera istället, eftersom det var en så vacker dag ute. Efter en stund av diskuterande tog han upp sin kommande operation. Han visade med handen på sig själv (sitt övre baklår), och gjorde detsamma sedan, fast på mig. Jag kände mig rädd, och tänkte “men äsch, jag överreagerar väl”, och gjorde inte så stor sak av det. Detta var just före sommarlovet. Under största delen av sommarlovet skickade han fortsättningsvis på facebook. Jag mådde dåligt av det, och trodde att jag överreagerade, så jag sa inte så mycket åt någon förutom mina kompisar. När jag slutligen hade berättat det åt min kusin, uppmanade hon mig att ta kontakt med skolan. Jag fick ordnat en träff med ledningen i skolan, och berättade om allt jag hade upplevt. Personen i ledningen jag pratade med tyckte att meddelandena han skickade var ganska 'vardagliga' på det sättet, men att det ändå var opassande. Jag fick alternativet att själv säga/skriva ett meddelande åt honom att sluta, eller att man skulle åtgärda det på ett annat sätt (nu minns jag inte vad det var...). Eftersom jag var otroligt rädd för att det skulle avslöjas att det var jag som hade kommit och klagat om hans beteende, valde jag att “själv skriva” (vilket jag obviously inte gjorde..). Istället ignorerade jag hans meddelanden, och hans skickande upphörde. Finns en del mera att berätta beträffande denna historia, men to make a long story short, hade ett flertal flickor klagat om hans beteende senare, och som en stor grupp gick vi tillsammans till ledningen... Så som jag minns det kom vi inte riktigt någonvart, han fick ju visserligen en varning, men hur mycket det har hjälpt vet jag inte. För min del har det känts extremt pinsamt och stelt att möta honom i korridorerna, jag har haft honom i en till kurs efter att allt hade hänt och det var verkligen superstelt.”

* * *
“Då jag gick i sjuan skapades fb-evenemang vid namn 'spank dagen', 'spank dagen 2' och 'ta nån på rumpan dagen', dessa evenemang skapades av elever vid andra högstadier i Vasanejden men spred sig även till Övis. Det som till början var tänkt som en ”kul grej” urartade snabbt till en attack mot alla flickor, vare sig man gått med i evenemanget på fb eller inte. Jag minns klart hur vi flickor stod med ryggarna (och rumporna) tryckta mot skåpdörrarna då pojkarna gick igenom korridoren. Dessa dagar upplevde pojkarna att det var fritt fram att slå och ta på flickors rumpor, flickornas kroppar betraktades som allmän egendom. Detta tafsandet höll nog på utöver dessa utsatta dagar, men de dagarna var det helt ur kontroll. Jag har svårt att tro att detta inte märktes av lärarna, speciellt eftersom det inte gjorde något försök av pojkarna att dölja beteendet. Detta hände också under undervisningen, då man tex gick upp och förbi någon pojke för att snyta sig. Jag har senare fått veta att rektorn i ett annat högstadium i Vasanejden tagit upp detta men i Övis var det helt tyst. Det fanns ingen reaktion från lärare eller ledning.”

* * *
“Jag har flera gånger bland annat blivit berörd på midjan av en manlig lärare på ett obehagligt sätt. Denna lärare har även gett komplimanger på ett ovanligt sätt, jämfört med hur lärare vanligtvis ger feedback. Då jag tog upp frågan med elevvården i skolan fick jag svaret att detta inte var första gången som liknande saker hänt med läraren i fråga. Jag var förbluffad över hur detta kunde ha pågått i flera år, och undrade om man inte kunde göra något åt saken. Jag fick svaret att saken skulle tas upp med ledningen och att det skulle föras anonymt fram till lärarkåren. En stund efter att detta hade hänt kom ämnet upp med jämnåriga, och jag fick veta att jag verkligen inte var ensam om händelser som dessa med honom. Vänner på andra årskurser hade även upplevt liknande saker: beröring på midjan, låren, opassliga skämt. Vi var ett gäng på några elever som var och berättade åt ledningen om våra upplevelser; de lyssnade och underströk hur viktigt det var att vi berättade om det som skett. Det betonades att det är ett jätteseriöst ämne, men att vi inte skulle göra det här till en stor sak för att undvika rykten och att det skulle diskuteras med läraren i fråga. Jag kände mig ändå lite besviken över att det verkade som fokuset var på att tysta ner hela problemet och inte faktiskt göra något åt problemet som har funnits i alldeles för många år.”

* * *
“Jag såg en manlig lärare sitta i en soffa med ena armen runt en kvinnlig elev och andra armen runt en annan. När en kvinnlig lärare gick förbi kommenterade han något om hur söta elever vi har i skolan. Jag är rädd för att ta kontakt med den här manliga läraren gällande hans ämne för jag vill inte att han ska tro att han kan behandla mig så.”

* * *
“Jag har haft vänner som har upplevt sexuella trakasserier av en av lärarna i skolan. Som vår lärare i högstadiet kom han ibland och drog med handen längs med ens rygg medan han svarade på en fråga som man ställde.”

* * *
“På huslig ekonomi i åttan kommer en kille fram till mig och formar som en trekant med sina händer runt sin penis. Han bär lösa gymshorts och han stånd syns tydligt då han formar trekanten med händerna runt den. Han skrattar och går bort.”

* * *
“Jag var 11 år och gick i Vasa övningsskolas lågstadium. En manlig lärare under denna tid hade ett rykte om att bete sig konstigt mot flickorna. Han kunde massera en eller komma alldeles för nära för att hjälpa en – vilket var oskyldigt i sig men upplevdes som obehagligt i den åldern. Även kommentarer som att vi måste öva "pussmunnen" om vi ska lära oss spela trumpet. Under en lektion hade jag kollat på klockan och sagt att vi redan slutat. Denna lärare ropar "håll käften" åt mig och jag blev så ställd att jag sprang ut. Gick sedan tillbaka. Alla andra hade gått och han tog tag i mig och höll fast mig nära honom så jag inte slapp undan och sa att vi skulle prata. Jag stretade emot och ropade att han skulle släppa mig. Men han höll ändå fast mig. Närheten kändes obehaglig och jag var livrädd att vara ensam i samma rum med honom för att prata. Som tur var dörren till klassrummet öppen och han förstod att släppa mig. Efter det skyllde han på mig. Min manliga klasslärare antydde att jag var en bråkig flicka och nämnde aldrig att denna lärare betett sig illa. Den kvinnliga läraren som såg och hörde allt från det öppna klassrummet kom fram till mig och frågade hur jag mådde och erbjöd mig skjuts hem ifall jag kände mig otrygg. Det var alltså inte bara jag som upplevde det som obehagligt eller märkligt. Kommer alltid minnas hennes trygghet och kommer alltid minnas den rädsla jag hade för de manliga lärarna (som de skapade helt själva). Min klasslärare gjorde inget åt saken och jag trodde efter ett tag att det var mitt fel.”

* * *
“Jag har haft obehagliga upplevelser med män förr vilket leder till att jag inte tål sådana saker nå bra längre så det ger mig en grym ångest. En manlig lärare håller på på lektionerna, han ger komplimanger till mig som 'exempel' och stirrar extra länge på mig ibland, han nämner mig ofta i olika kontexter och vill ofta ha min åsikt om saker och ting. Mina kompisar har också märkt detta. Jag har också bett mina kompisar att inte lämna mig ensam i klassrummet med honom, för att jag är rädd att något ska hända.”

* * *
“Jag har också hört hemska historier om vad som har hänt på vissa resor med honom och hur han har behandlat andra kvinnliga elever, kommer inte gå in på mera detaljer för detta är deras sak att berätta om de vill. Men jag själv är rädd att fara på skolresa med en lärare som honom och jag är rädd att behöva lämna ensam med honom.”

* * *
“En lärare i högstadiet har en laserpekare och plötsligt under lektionen märker jag hur han stirrar på mig och flinar, jag tittar ner och märker hur han pekar lasern på mina bröst. Jag blir chockad och han skrattar och flyttar lasern och fortsätter undervisa.”

* * *
“I åttan drar en pojke ut alla mina kläder ur min gympapåse. Jag upplever det som att han flirtar. Han kommer till mina underbyxor, som är blöta eftersom de varit invecklade i min blöta handduk. Han säger 'HUIJ' och kastar dem på golvet och går iväg. Jag samlar ihop mina saker och skäms.”

* * *
“Jag fungerade tillsammans med en vän som stöd för en annan vän som blivit utsatt av opassande meddelanden och trakasserier av en manlig lärare. Vi diskuterade med ledningen som ville att vi, som fungerat som stöd för kompisen som blivit utsatt, skulle sätta ett stopp för rykten för dom ville inte att nya ettor skulle höra nåt om det. Hen vi pratade med visade även en illustrerad guide för hur man slutar sprida skvaller och hen pratade till oss som om vi gjort något fel, som om det som hade hänt bara var rykten, vilket det inte var.”

* * *
“Jag hade en mindre trevlig upplevelse då jag var rätt så ny i skolan. Fick höra rykten om en manlig lärare och hade en kurs med honom. Han erbjöd sig då att ge mej en rundvandring i.o.m att jag var lost o.s.v. Han ville att vi skulle inleda i den mindre festsalen för att den låg lite mera avskilt och medan han berättade om de olika personerna på tavlorna höll han handen på min rygg. Eftersom jag var medveten om att han gjort detta mot andra, så lät jag mig inte påverkas av det, men obehagligt var det iallafall.”

* * *
“Jag har velat gå och ändra mitt schema och byta bort en kurs som en manlig lärare undervisade eftersom jag kände mig obekväm på grund av hur jag upplevt honom och allt jag hört från andra elever.”

* * *
“Eftersom mina vänner blivit utsatta för sexuella trakasserier eller andra olämpliga handlingar utförda av en manlig lärare i skolan har jag inte känt mig bekväm att ha honom som lärare, jag gick därmed och tog bort de kurser jag skulle ha haft med honom. Även då jag var tvungen att fråga honom någonting angående en inlämningsuppgift var jag mycket nervös eftersom jag visste att något kunde hända.”

* * *
“På ettan hade vi en lektion då vi fick fråga vad vi ville av tutorerna utan att någon lärare var med. Alla kan väl gissa att det frågades om en av de manliga lärarna i skolan, för alla hade hört något, alla visste något. Vi fick höra att man som flicka skulle se till att aldrig hamna ensam i ett rum med honom och om det ändå skedde skulle man fast hitta på att man behöver spy och rusa iväg. Det var bra att de berättade fast det inte var vad jag trodde man skulle lära sig under introkursen.”

* * *
“Då vi gjorde ämnesval på pre-DP (första året på IB) valde jag bort att studera ett av mina absoluta favoritämnen [...] just för att jag visste att vi skulle ha en av de manliga lärarna som det går rykten om. Detta har resulterat i att jag behövde välja mellan två av de ämnen jag gillar minst. De två åren efter det har varit jobbiga eftersom jag studerat något som jag verkligen ogillar.”

* * *
“Två andra på IB-programmet hoppade av en manlig lärares ämne mitt i IB-åren p.g.a. hans beteende och studerar nu i stället ett annat ämne på egen hand.”

* * *
“Jag tycker att det är opassande att det finns lärare som skickar till elever på fritiden och annat än Wilma-meddelanden och dessutom om ämnen som inte berör skolan utan elevens eller lärarens privatliv.”

* * *
“Jag har inte själv blivit utsatt för sexuella trakasserier i skolan men om det skulle hända någonting skulle jag inte våga ta upp det med ledningen för ledningen har inte gjort något åt det som mina andra kompisar har berättat åt dem. Jag tycker att det är dåligt av ledningen att inte utreda det på ett bättre sätt än att berätta för eleverna att det i huvudsak bara sprids rykten.”

* * *
“En manlig lärare har flera gånger kommenterat mitt utseende "Du ser snygg ut". Jag vet om bekanta som han har rört vid då han har pratat med dem om andra saker än om skolsaker. Många här skriver om bekanta och om hur de inte själva har blivit utsatta,men fortfarande är rädda för att gå på hans lektioner eller för att hamna ensam med honom. Detta redan är VÄLDIGT fel, skolan ska vara en trygg plats! Förstår det kan kännas svårt att veta hur man ska ta tag i problemet, men är det inte värre att Övis ska ha ryktet 'skolan var det finns lärare man ska vara rädd för som kvinna'? Jag har själv gått ut gymnasiet, men fortfarande känner jag att det här är ett så stort problem så jag fortfarande går och tänker på det nu som då. Jag är fortfarande inte idag bekväm med att möta på honom i vardagen.”

* * *
“Jag har inte själv varit med om så hiskeliga saker [...], förutom att en manlig lärare har varit för närgången och randomly kramat mig då jag satt med en kompis och talade i skolan efter skoltid. Dock har jag sett hur han har behandlat vissa elever och hur han har betett sig kring dom. Bland annat under en resa så bjöd han en elev på vin och satt väldigt mycket med henne och väldigt nära, vilket jag personligen tyckte att var opassande (vet dock inte vad eleven i fråga tyckte).”

* * *
“I Övis högstadium pågick dagligen trakasserier av pojkarna, öppet i korridorerna och i klassrummen. De kunde tafsa på tjejerna och slänga kommentarer utan någon minsta påföljd. Lärarna såg och hörde men valde att låta det ske.”

* * *
“Det var på ettan. Jag hade min första kurs i ett ämne och allt var väldigt nytt. Jag är en väldigt pratglad elev och på något sätt kom vi in på ålder på lektionen. Jag kommenterade att vår lärare inte såg så gammal ut. Han sken först upp och tackade mig för att sen gå fram och krama mig. Så här i efterhand reagerar jag på att detta var en väldigt konstig situation.”

* * *
“Jag känner mig inte trygg i skolan därför att jag fått höra att sexuella trakasserier inte tas på allvar av ledningen. Det känns inte tryggt att gå i en skola där man vet att olika slags typer av dessa trakasserier förekommer utan att de ens tas som 'riktiga' problem. Att hela tiden behöva vara rädd över att man ska bli utsatt för sexuella, trakasserier, vara rädd över att hamna själv med vissa lärare i samma rum och dessutom behöva vara rädd över att ingen kommer göra något åt saken eller ta en på allvar gör skolan till en mycket obekväm och osäker plats.”

* * *
“Under lektionerna i ett visst ämne har jag ett flertal gånger känt mig obekväm på grund av läraren. Han har stirrat mig rakt in i ögonen, länge, medan han berättar saker som uppenbarligen berör hela klassen. Han har dessutom sett på mig 'från topp till tå' för att se på min kropp flera gånger, i synnerhet om jag av misstag lämnat med honom i klassen ensam. Han har dessutom kommit och satt sig obekvämt nära mig.”

* * *
“Om jag skulle ha en kurs med en viss av de manliga lärarna skulle jag byta bort den, så obekväm är jag i hans närvaro. Det känns som om han ser på mig och min kropp, speciellt då jag har aningen urringade eller annars bara mer 'utmanande' kläder. Jag har hört och vet så många hemska saker om honom att jag inte vill att han ska undervisa mig. Han känns inte passande som lärare.”

* * *
“Det att skolan inte tar sexuella trakasserier på allvar gör mig rädd. Tänk om det händer mig något och jag inte kan vända mig ens till skolans ledning i rädsla av att dom ska anklaga en för att skvallra och försöka tysta ner mig istället för att hjälpa mig, och åtgärda fallet. Lärare som misstänks för sexuella trakasserier borde inte få undervisa: de gör eleverna obekväma och inte bara det, det försämrar också inlärningen och stämningen i skolan. Skolan ska vara en trygg plats men det kan inte vara det så länge det finns lärare som har utfört/utför sexuella trakasserier.”

* * *
“När jag först kom till Övis hade jag blivit varnad av min kusin [...] att hålla mig undan två av de manliga lärarna så bra jag kan och försöka hjälpa mina andra kvinnliga studeranden om dom hamnade i en sån situation. Har också fått höra från såna som gick ut Övis flera år sedan om liknande berättelser. Känns hjälplöst och patetiskt att vara i en skola där det verkar som ledningens reaktion till elevernas berättelser behandlas med ‘a slap on the wrist’ till läraren och tips för hur man slutar sprida skvaller till de utsatta. Har personligen haft en av lärarna på ettan så fastän hans ämne är ett av mina favoritämnen så har jag inte haft magen att kunna studera det vidare när jag inte ens kan känna mig säker i klassrummet. Det finns en maktlöshet som jag tror många andra kvinnliga studerande känner när de inte kan känna sig fullt säker i skolan och när de finns en maktbalans som verkar vara helt mot sig. En till kusin har funderat på att komma till Övis efter högstadiet men hur är det meningen att jag skall svara om det är ett bra alternativ för kusinens utbildning när det finns så stora säkerhetsrisker som fritt trampar och på i korridorerna.”

* * *
“Under en grupphandledningstimme skulle min klass skriva en fin och anonym komplimang om varje person i klassen, som vår lärare sedan skulle titta igenom och samla ihop de komplimanger som man hade fått. Samma dag som vi fick jullov fick ut pappret med komplimangerna på. Alla kommentarer var mycket fina förutom en som jag inte riktigt förstod till en början eftersom den var kodad i versaler. Men när jag och mina vänner tittade närmare på kommentaren insåg vi att det stod 'Bra röv' i versaler, vilket jag tyckte var lite opassande med tanke på att det skulle via läraren. Vi började genast fundera över vem som skulle kunna skriva något sådant. Jag tog det kanske inte så hårt eftersom att det inte var en kritiserande kommentar om mig, men jag kände mig ändå lite obekväm efter att ha läst kommentaren. Kunde man faktiskt inte komma på någonting annat att skriva, en om någons kroppsdel? Och tyckte läraren att detta var okej eftersom läraren inte tog bort kommentaren?”

* * *
“Jag kommer ihåg då jag började på ettan i Övis på hösten. Jag var spänd på att börja gymnasiet och få nya vänner. Men detta tog snabbt en vändning då jag väl fick en manlig lärare i ett ämne. Till början tyckte jag att han verkade bra på sitt ämne och följde med som alla andra. Men en dag då jag sitter längre bak i klassen med mina kompisar på lektionen, så ser jag hur han stirrar på mina bröst. Mitt i undervisningen. Han märker att jag ser, och han kollar fort bort. Jag hade på mig en helt vanlig vit skjorta som hade två knappar uppknäppt, man såg knappt nått. Och de var inte första eller sista gången han stirrade på mig. Han gjorde det ett flertal gånger till. Denna manliga lärare är inte heller den enda. Jag fruktade att den dagen skulle komma då jag väl skulle börja en annan kurs, i ett annat ämne med en annan manlig lärare. Denna läraren hade jag hört om och jag var verkligen så rädd, varenda gång han kom närmare så blev jag rädd för att han skulle göra något. Även i denna klass satt jag längst bak. Och när vi hade en auskultant på besök så satt han längst bak i klassen bredvid mig. Han satt väldigt nära mig, hans arm var knappt 5 cm ifrån min och jag kunde inte fokusera på lektionen utan jag satt där under 75 minuter, frusen, rädd för att han skulle flytta sig närmare eller göra något. Jag har alltid varit för rädd för att dela med mig av detta, varav jag inte berättat åt någon. Rädd för att detta skulle anses vara 'mesigt'.”