|

6000 finlandssvenskar har skrivit på upprop mot sexövergrepp

NyhetsbildZoom
Sexuella trakasserier. Foto: Mikael Nybacka
Kampanjen #dammenbrister blottar sexuella trakasserier och övergrepp i Svenskfinland. En av femton finlandssvenska kvinnor har skrivit på det gemensamma uppropet, som fick sin början i en hemlig grupp på Facebook.
Du hittar dina sparade artiklar då du klickar på ditt konto uppe till höger på sajten och väljer "Sparade artiklar"

Kampanjen #dammenbrister vill belysa sexuella övergrepp som sker i finlandssvenska sammanhang. Målet är att få slut på dem. Över 6 000 kvinnor har undertecknat uppropet.

– Svenskfinland är en liten social enhet som tyvärr främjar tysthetskultur och hederskultur kring sexuella övergrepp. #dammenbrister vill bryta tystnaden och lägga skammen där den hör hemma – hos förövarna, skriver administratörerna i ett pressmeddelande.

I dag lanseras en hemsida där utvalda berättelser publiceras en gång i timmen från och med klockan 6 till 18. På hemsidan finns också uppropstexten och alla underskrifter.

Zoom

Ylva Perera. Foto: Adrian Perera/SPT


#dammenbrister är finlandssvenskarnas svar på den globala #metoo-kampanjen. Bakom uppropet finns fem finlandssvenska kvinnor som genom talkokraft har samlat in underskrifter och anonyma vittnesmål. Facebookgruppen grundades på onsdagen den 22 november och har på mindre än en vecka fått över 20 000 medlemmar.

– Vi fick genast väldigt många medlemsförfrågningar. Jag är chockad över hur snabbt det gick, säger Ylva Perera, en av administratörerna.

"Vi fick in en hel del berättelser som handlade om barn, lågstadielever och om tonårstiden."

#metoo har spridit sig som en löpeld över sociala medier. Både kända och okända kvinnor världen över delar med sig av sina upplevelser av sexuella trakasserier och övergrepp. I Sverige har olika yrkesgrupper organiserat sig under egna hashtaggar.

– Folk förstod genast vad det handlade om och hade väntat på att engagera sig i ett uppror som berörde dem. Det är svårt att inte reagera starkt på hur mycket skit folk har behövt leva med.

Zoom

Dammen brister. Foto: Lina Raunio


Kampanjen har tagits väl emot och har generat otroligt mycket stöd, kärlek och sympati bland medlemmarna.

– Vi har mest skött den tekniska biten och hållit kontakt. Det har varit underbart att se hur medlemmarna sinsemellan har delat med sig av stöd, värme och tips.

En stödgrupp med 20 000 medlemmar är ohållbar och okontrollerbar i längden, vilket betyder att gruppen inom kort kommer att läggas ner. Administratörerna har varit måna om att låta folk dela med sig, men samtidigt värnat om att inga namn anges.

– Jag har inte läst en enda berättelse där något namn nämnts, men vi har vidtagit åtgärder i några kommentarsfält för att garantera anonymiteten.

En annan utmaning har också varit att dra en gräns för när man kan publicera ytterst känsliga vittnesmål.

– Tack och lov har vi tillgång till en del professionella via den här gruppen. Vi har försökt para ihop dem med riskabla fall hellre än att publicera. Om folk verkligen har velat publicera har vi försökt respektera det också, men försökt hålla koll på att diskussionen inte spårar ur.

Administratörerna har tagit emot närmare 900 berättelser. Nu gäller det att besluta vad man gör med materialet.

– Vi kommer att ha gruppen öppen en kort stund för att ge tips om vart man kan vända sig för vidare stöd och för att ge folk en möjlighet att starta nya grupper.

En orsak till den finlandssvenska kampanjen är enligt Perera att det var många som antydde att Svenskfinland inte är så farligt och att svenskarna alltid blir så kränkta.

– Vi tror verkligen att dagens klimat går att ändra på. Vi pratar inte om det här för att vi godkänner det, utan för att erkänna att sexövergrepp sker. Utan att erkänna kan vi inte åstadkomma någon förändring. Det här är bara första steget, nu kastar vi bollen vidare, säger Perera.

Hon hoppas att folk inte blir uppgivna utan hellre funderar på nya strategier, vilket hon ser flera tecken på i gruppen.

– Missuppfattningen om att det skulle ske just för att de här männen är finlandssvenska har provocerat en del. Finlandssvenska män är varken bättre eller sämre, men jag tror att det inom en språkminoritet i många fall upplevs som svårare att berätta om sina upplevelser. Det beror på en alla-känner-alla-mentalitet. Man vågar inte lita på att folk inte kommer att hålla förövaren om ryggen, säger Perera.

I Sverige har olika branscher arrangerat sig i upprop, medan #dammenbrister gäller alla finlandssvenskar. Många av berättelserna utspelar sig ändå på jobbet.

– Det handlar ofta om arbetsplatser med ett klimat där kvinnor förminskas genom sexuella kommentarer, eller fysiskt antastas av chefer och kollegor.

Ett sexistiskt klimat kan hindra kvinnor från att vilja, våga eller kunna klättra upp på karriärstegen. Det kan leda till att man också förlorar ekonomiskt på trakasserierna.

– Det finns ingen zon som är fredad. Det blir väldigt tydligt i de här berättelserna. Det som är slående och tragiskt är att det väldigt ofta är flera som vetat om det. Det kan vara andra som har sett på, vänner som tycker att man inte ska göra en grej av det, eller poliser som inte har trott på berättelsen.

En annan sak som Perera slogs av är hur mycket övergrepp som sker inom relationer, inte bara kärleksrelationer utan också vänner emellan.

– Man är tillsammans med någon som man vill lita på och tycker om, men som ibland gång på gång utnyttjar ens förtroende och inte respekterar kroppsliga gränser. Svårigheten är det som sker i privata sfärer.

En annan kategori som i allra högsta grad bygger på utnyttjande av någon annans förtroende är övergrepp och trakasserier mot barn och unga.

– Vi fick in en hel del berättelser som handlade om barn, lågstadielever och om tonårstiden. Det handlade om både sexuella trakasserier och ren pedofili, men också övergrepp mellan barn.

Ett betydande antal fall utspelar sig också i studiemiljöer.

#dammenbrister

  • En del av uppropstexten:
  • Det är dags att prata om sexuella trakasserier i Svenskfinland. Alltför många män och pojkar slipper i nuläget stå till svars för sina handlingar. Därför vill vi blottlägga de trakasserier och övergrepp som sker. Ankdammen är liten och många av våra partners, kollegor, pappor, bröder, söner, släktingar, vänner, bekanta, chefer, lärare och anställda är bästa broder med varandra. I en liten social enhet är det svårt att våga säga ifrån då man vet att många kommer att hålla förövarna om ryggen.
  • Men vi vet vilka ni är. Och våra berättelser vittnar om vad ni gjort.
  • Ett urval av vittnesmålen finns samlade på den här webbplatsen.
  • Administratörer: Jenna Emtö, Ida Kronholm, Nina Nyman, Ylva Perera och Vilhelmina Öhman.

Jag rekommenderar artikeln
Kommentarer

Regler för kommentarer

Kommentarerna är ett forum för att diskutera artikeln och de tankar som artikeln ger upphov till, samt tillföra ny kunskap i ämnet.

Samtliga kommentarer förhandsmodereras. Modereringen sker med jämna mellanrum, förutom mellan 22.30 och 06.30 då ingen moderering och således ingen publicering av kommentarer sker.

Du får inte skriva kommentarer som bryter mot någon lag som tillämpas i Finland: göra dig skyldig till ärekränkning, sprida kränkande uppgifter om andras privatliv, hetsa mot folkgrupp, bryta mot tystnadsplikt m.m. Vi accepterar inte provocerande, nedsättande eller generaliserande omdömen om språk, ras, religion, kön eller sexuell läggning. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg som inte tillför debatten något nytt eller som vi på annat sätt uppfattar som olämpligt.

Alla som kommenterar våra webbartiklar förväntas göra det under sitt eget namn. För att kunna delta i webbdebatten måste du ha ett Facebook-konto. Vi förbehåller oss rätten att helt och hållet blockera sådana kommentarsprofiler som vi bedömer som falska.

Likaså förbehåller vi oss rätten att välja vilka artiklar som kan kommenteras. Kommentarer under webbartiklar kan också bli publicerade i den tryckta tidningen, men besluten om vilka kommentarer som väljs ut till papperstidningen fattas av debattredaktören.

Våra huvudnyheter

Mest läst senaste veckan