Man kan åstadkomma mycket på 100 år. Men ett lands ålder och ett lands mognad går inte hand i hand.
Den fysiska åldern är någorlunda lätt att tidsbestämma, och år läggs till år. Mognaden är mera färskvara: Utvecklingsnivån är precis lika hög som moralen i det senaste beslutet, i den senaste gärningen
Knappast anade vi för ett år sedan att landets jubileumsår under temat ”Tillsammans”, skulle kulminera i avslöjanden som bottnar i könsrelaterade trakasserier och maktmissbruk riktade i första hand mot flickor och kvinnor i vårt samhälle.
Vuxna som utnyttjar den unga sårbara individens osäkerhet och skörhet. Ungdomar som obarmhärtigt går åt en svagare jämnårig. Sexism som pågått i åratal, i vissa fall årtionden. Där den starkares ”rätt” kör över den grundläggande respekten för varje individs rätt till fysisk och andlig integritet. Finland 100 – tillsammans.
En politisk kultur som övergått från konsensustänkande och altruism till en form av majoritetens diktatur. Maktpolitik där expertorganisationernas utsagor väger lätt i förhållande till politiskt baserad beredning.
Där detronisering av det egna landets medborgare på språkliga grunder accepteras av alltför många inom det politiska etablissemanget.
Som individer säger sig de flesta politiker givetvis motsätta sig språklig relaterad diskriminering, men som beslutsfattare i stora etablerade partier gömmer man sig bakom partiets beslut, då är det andra värderingar som gäller.
Vi har tillräckligt av marginalisering och utslagning i vårt samhälle utan att vi genom politiska beslut skapar nya problem.
Kan vi då hoppas på att utvecklingen svänger, att vi åter får ansvarsfulla beslutsfattare som inte gömmer sig bakom globaliseringens klyschor, som kan bygga ett samhälle som också värnar om de svaga?
Planeringskommissionen för försvarsinformation, PFI, publicerade förra veckan en opinionsundersökning om ”Finländarnas åsikter om utrikes- och säkerhetspolitiken, försvaret och säkerheten”.
I den framgår bland annat att 83 procent av respondenterna anser landets självständighet, vara ett av de viktigaste argumenten för att försvara Finland.
Andra viktiga argument var den territoriella integriteten, demokratin, vårt utbildnings- och välfärdssystem samt jämlikheten.
En beskrivande översikt över vad vi under våra 100 år av självständighet åstadkommit, vad den stora majoriteten finländare uppskattar och vad som därigenom är värt att försvara.
Finland har i 100 år försökt bygga upp ett demokratiskt samhälle där alla är lika värda.
Resan har krävt stora uppoffringar då man tvingats försvara självständigheten, i första hand mot yttre hot. Därför går våra tankar i tacksam vördnad till de medborgare, män och kvinnor, som offrat liv och hälsa för att vi tillåts tänka fritt och själva bestämma över hur vi vill ha det.
Samtidigt finns det heller ingen orsak att blunda för det faktum att vi också kan göra en hel del själva för att hålla riktningen. Inte skylla på andra, utan ta strid för de värderingar som gjort att vi har ett av de bästa samhällena i hela världen.
Ser vi på utvecklingen de senaste åren verkar vi genom vårt eget handlande allt mer ha främjats från de centrala värderingar som utgör fundamentet för vårt samhälle.
Men sett ur ett 100-årigt perspektiv är det ändå med stolthet och tacksamhet vi kan blicka på ett Finland som från svåra förhållanden utvecklats till ett av de allra bästa länderna på jorden, med alla mått mätt.
Blickar vi framåt är forskning och utbildning, kunskapssamhället, vår biljett in i framtiden.
Vi får ändå inte stirra oss blinda på den senaste kvartalsrapporten, vår styrka och vår framtid som nation avgörs av hur väl vi tar hand om de svaga i samhället.
Hur du och jag agerar, vårt individuella ansvar. Vårt agerande har nämligen betydelse.
De bästa resultaten uppnår vi genom hålla fast vid våra grundläggande värderingar och genom att agera – tillsammans.
Mycket jobb återstår, men Finland är ett fantastiskt land.