I april var det kommunalval. Då uppstod misstankar om röstköp mot två kända, och invalda, kandidater i Sydösterbotten. Fallen fick stor uppmärksamhet.

Många antog att de raskt skulle avgöras av rättsväsendet, kanske redan inom dagar eller veckor. För de berörda är det givetvis inte trevligt att figurera i offentligheten och leva med stämpeln som misstänkt tills juridiken sagt sitt.

Under sommaren blev polisens förundersökningar klara och gick vidare till åklagare. Där ligger de fortfarande i väntan på beslut om att väcka - eller möjligen inte väcka - åtal.

I ett annat känt fall dömdes en fullmäktigeledamot i Vasa till böter i går. Det gällde en misshandel som ägde rum för över två år sedan.

Det här är dessvärre ingenting unikt. Så här det ser ut i dag, och har gjort i flera år. Till och med ganska ordinära brottmål kan behandlas i tingsrätten två eller tre år efter händelsen. Lägg till ett år för behandling i hovrätten.

Det är inte så att åklagare, poliser eller domarkåren är lata. Tvärtom jobbar de flesta av dem på maxfart och mer än så. Det handlar helt enkelt om att de är för få, kort och gott resursbrist.

Som en sorglustig parentes slutade Statistikcentralen för några år sedan statistikföra rättsväsendets behandlingstider. Orsak: resursbrist.

Medan myndigheterna slimmats och koncentrerats till större enheter har också brottsligheten förändrats. Den har delvis blivit mer komplicerad - nätbaserade ekobrott brukar lyftas fram som ett typexempel. Snarare än att fallen blivit fler har de blivit mer tidskrävande.

Samtidigt har åklagarna att prioritera ärenden som enligt lag eller prövning ska klassificeras som brådskande. Det kan gälla allt från att minderåriga är inblandade eller att någon sitter häktad, till just att totala behandlingstiden riskerar att bli oskäligt lång.

I och med allt detta förlängs behandlingstiderna även för en mängd andra ärenden. Det drabbar misstänkta, brottsoffer och andra berörda parter.

Brådska kan försämra kvaliteten på förundersökningar och åtal. Vittnen ska sätta sig i båset och minnas detaljer från händelser som utspelat sig för flera år sedan. De vittnesmålen ska kunna utgöra en del av grunderna för en dom. Rättegångskostnader stiger när advokater ska uppdatera sig i samma ärende flera gånger, med flera års mellanrum från första polisförhör till rättssal.

Det säger sig självt att situationen är ett potentiellt hot mot medborgarnas rättsskydd. Och enligt grundlagen ska parterna få sitt ärende avgjort "utan dröjsmål", visserligen ett något flexibelt begrepp.

Nuvarande och tidigare regeringar har fokuserat på diverse reformprojekt inom rättsväsendet, de flesta med syftet att "effektivera" genom att koncentrera verksamhet till allt större enheter. Men litet om något av detta har resulterat i fler händer som ska göra det verkliga jobbet med att säkerställa rättssäkerheten. I vissa fall har det snarare blivit tvärtom.

För att återknyta till exemplen i inledningen: politiker eller annars kända personer har ingen förtur. De får likställda med övriga medborgare infoga sig i lagens långa kö.