I mars 1918 landade Finlands luftvapens första flygplan i Vasa, donerat av svenska greven Eric von Rosen. Vingarna pryddes av grevens lyckosymbol, en blå svastika - känd sedan urminnes tider världen över och i finländsk heraldik sedan 1800-talet.

Hakkorset blev luftvapnets symbol, och sedan även Lotta Svärd-rörelsens. Efter ett uppehåll på drygt tio år efter 1945 återinfördes hakkorset i delar av flygvapnets fanor. Det återfinns även i modifierad form i förtjänsttecken och i presidentens fana.

1920 började nazisterna i Tyskland använda symbolen, i kantställd form. Resten är historia. Och man kunde tro och tycka att hakkorset är förbrukat för evigt. Så alltså inte i Finland. Förklaringen lyder alltid att vår användning "inte har något att göra med Nazi-Tyskland".

Rent formellt är det naturligtvis så. Och om ämnet är värt en debatt borde den kanske ha förts för länge sedan.

Samtidigt känns det fortfarande märkligt när Finland firar hundra år. I Helsingfors demonstrerar nynazister som sedan länge hittat på nya symboler för att putsa fasaden från hakkorsets historiska belastning. I Kuopio paraderar försvarsmakten, små delar av den bakom fanor med framträdande hakkors.

Och frågan är om det finns någon, åtminstone i västvärlden inklusive Finland, som inte för ett kortare eller längre ögonblick drabbas av fel association vid åsynen.

Vårt hundraåriga land har många fina symboler att värna om. Som när Alma Miettinen stoltserar med lejonet på slottsbalen för att det inte ska erövras av fel sorts krafter. Men kampen om hakkorset förlorades för 97 år sedan.