Ingen kommer att avskedas till följd av en fusion mellan Vasa och Korsholm. Det intygade Korsholms styrelseordförande Gästgivars och Vasas fullmäktigeordförande Strand i VBL 15.3.

Vasas stadsdirektör Thomas Häyry kompletterade informationen genom att säga två saker.

1. Den bestämmelse som tidigare innebar att kommunalt anställda inte kunde sägas upp under en femårsperiod efter en kommunfusion gäller inte automatiskt längre.

2. Inga beslut har ännu fattats i den här frågan.

Det som finns i det här skedet av förhandlingsprocessen är alltså en ambition, en vilja att bidra till att ingen sägs upp. Alla som deltar i diskussionerna verkar, enligt Häyry, ställa sig bakom den ambitionen.

Det är bra. Men det är inte detsamma som att allt är klappat och klart och hugget i sten redan nu. I det hätska debattklimat som kommit att karaktärisera fusionsdebatten i Korsholm kan det skenbart stillsamma konstaterandet eventuellt tas som ett försök att – igen – skrämma upp de anställda.

Men det är också onödigt att framställa en process som är på hälft som varande så gott som i hamn.

Men har verkligen inte vare sig staden eller landskommunen något som helst behov av att spara pengar?

Förklaringen till att personalen skulle få sitta i orubbat bo sägs vara att den eventuella fusionen mellan Vasa och Korsholm är en strukturell reform. Det ska byggas en ny större konstruktion. Och, för en gångs skull, inte i första hand sparas pengar, det många av dagens omstruktureringar annars handlar om.

Men har verkligen inte vare sig staden eller landskommunen något som helst behov av att spara pengar? De båda åsiktslägren i den här såriga frågan (sårig i Korsholm) har i tur och ordning utmålat är Korsholm, än Vasa som ekonomiskt krisområde.

En stor förändring – en kommunfusion är en stor förändring – kommer med en rad mindre förändringar i släptåg. En del kan förutses och förebyggas, ifall man tycker sig se negativa effekter. Andra kommer som en överraskning.

Att två kommuner när de sammanslås inte samtidigt skulle se över personalstyrkan är inte vare sig troligt eller rimligt. Det sker när företag sammanslås, det sker när organisationer sammanslås. De överlappningar som uppdagas kan sedan åtgärdas den mjuka vägen, genom att man väntar ut anställda som inte har så många år kvar till pensioneringen.

Det alternativet nämns också i VBL-artikeln, liksom att byråkratiresurser kan komma att överföras till service och arbetsuppgifter ändras.

I februari i fjol beslöt stadsstyrelsen i Vasa att den svenska skoldirektörstjänsten inte skulle lediganslås i samband med att den dåvarande innehavare var på väg i pension. Förslaget lades fram av Anita Niemi-Iilahti (SDP) och fick stöd av samtliga styrelsemedlemmar.

I stället skulle det göras en utredning om huruvida de två grannarna kunde ha en gemensam svensk skoldirektör.

SFP-gruppen i Vasafullmäktige vädrade en viss oro. Hur det än skulle bli med det framtida samarbetet borde inte den svenska stolen lämnas tom, meddelade en SFP-ledamot.

Också Pirjo Andrejeff (SDP), ordförande ­för nämnden för småbarnsfostran och grund­läggande utbildning i Vasa, var aningen oroad. "Risken finns att den svenskspråkiga undervisningen i Vasa hamnar i underläge på grund av att Korsholm har en större utbildningsverksamhet på svenska", sa hon . (VBL 9.2. 2017)

Lösningen blev att Vasa fick en ”tidsbunden” svensk skoldirektör, i väntan på en eventuell gemensam sådan.

I skoldirektörsfallet har pusslandet alltså redan inletts. Under rubriken samarbete, inte under rubriken fusion.

Medan debatten går verkligt het i Korsholm är det som om nästan fullständig stiltje skulle råda i Vasa. Ifall det förs en debatt bland gräsrötter, tjänstemän och politiker syns den i varje fall inte dessmera i medierna.

Vad beror det på? Antas en eventuell fusion inte komma med några stora förändringar i Vasa, värda att debattera, utöver att stadens invånarantal trevligt nog kan justeras uppåt? Är det något av en naturlag att den mindre och svagare parten i en fusionsdiskussion är mer oroad?

Hur det än är måste oro ventileras och inte snabbt stämplas som bakåtsträveri. Vilka följder omvälvande politiska beslut som fattas i dag får i framtiden kan ingen med hundraprocentig säkerhet fastslå. Så pålitliga kristallkulor finns inte på marknaden.

Politiska ambitioner är en sak, verkligheten en annan.