De ursprungliga målsättningarna för social- och hälsovårdsreformen var att få till stånd en bättre integrering mellan primärhälsovården och specialsjukvården, att minska hälsoskillnaderna, att förkorta köerna bland annat genom att införa en större valfrihet för patienten, samt att minska kostnadsökningarna med 4,6 miljarder euro.
– På torsdagen gav finansutskottet sitt utlåtande till social- och hälsovårdsutskottet. Det finns uppenbara luckor i finansieringskalkylerna. Under de tre senaste åren har de flesta sakkunniga som hörts i ärendet efterlyst siffror. På vilka kalkyler bygger regeringen sina uttalade sparmål? Vi har i finansutskottet upprepade gånger efterlyst ekonomiska beräkningar.

I sitt pressmeddelande skriver Östman att finansutskottet först denna vecka, kvällen före vårt avgörande utskottsmöte, fick ett utlåtande från finansministeriet. Enligt finansministeriets sent komna beräkningar finns det till och med en sparpotential på 4,6 miljarder euro.

4,6 miljarder
är den potentiella sparsumman enligt finansiministeriet

Östman anser att kalkylen är gjord på schematiska kalkyler och förhoppningar.

– Enligt redogörelsen uppnås inga besparingar med valfriheten, noll euro. De flesta sakkunniga har bedömt att valfriheten kommer att kosta mera. Det tror jag också, säger Östman.

Han är principiellt för valfrihet, men skriver att han inte är det till vilket pris som helst.

– Av den potentiella sparsumman på 4,6 miljarder beräknar finansministeriet att 4 miljarder kan uppnås via digitalisering. Inga exakta kalkyler, endast grova uppskattningar. Ifall detta är sant, undrar jag varför man måste tvinga igenom århundradets reform. Istället för att montera ner nuvarande strukturer kunde vi istället satsa enbart på att digitalisera, säger Östman.


"Tyvärr har jag tappat förtroendet för reformarbetets beredning. Istället ser det allt mera ut som en reform där politisk makt och den privata sektorns förmåner går före medborgarnas bästa."

Han framhåller att han följt processen under en lång tid och haft en konstruktiv inställning samtidigt som han försökt tänka positivt.
– Tyvärr har jag tappat förtroendet för reformarbetets beredning. Istället ser det allt mera ut som en reform där politisk makt och den privata sektorns förmåner går före medborgarnas bästa. Jag är inte ideologiskt mot varken den privata sektorn eller en större valfrihet. Men jag är inte beredd att godkänna reformen till vilket pris som helst. Vi gör det med medborgarnas pengar, säger Östman.

Han anser att 4,6 miljarder i besparingar kan komma att betyda flera miljarder i kostnadsökningar.
– Genomförs reformen som sådan är det omöjligt att backa den. Att korrigera den kan också kosta miljarder. De ursprungliga målsättningarna för social- och hälsovårdsreformen, samt de krav som grundlagen ställer, skulle uppnås bäst om reformen delas upp i mer lätthanterliga helheter, säger Östman