För Grönland är inte lika stort som hela Afrika. Och Sverige är inte större än Spanien. I själva verket är Afrika 14 gånger större än Grönland samtidigt som Spanien är närmare 60 000 kvadratkilometer större än Sverige.
Det klassiska problemet, som har fått världens kartografer att klia sig i huvudet de senaste femhundra åren, är hur man bäst omvandlar en rund, sfärisk, yta till en dito tvådimensionell, som en världskarta.
– Tänk dig att du skalar en apelsin. Om du sedan försöker platta ut skalet, så spricker det. På samma sätt blir det problem om du ska omvandla världen till en rektangulär karta, säger Göran Bäärnhielm, tidigare kartbibliotekarie på Kungliga biblioteket i Stockholm.
Det finns olika sätt att gripa sig an problemet, men oavsett hur du gör måste du tumma på någon av de olika parametrar som finns. Antingen blir ytan (proportionerna) fel, men vinklarna korrekta – eller vice versa.
Resultatet blir en bild, en så kallad projektion, som påstår sig visa världen som den är fast den i själva verket är mer eller mindre felaktig.
– Under flera hundra års tid har kartograferna varit på jakt efter den mest perfekta projektionen, säger Pontus Hennerdal, doktor i geografi och forskare i kulturgeografi vid Stockholms universitet.
Den första världskartan värd namnet var den så kallade Mercatorprojektionen, som skapades redan på 1500-talet av den nederländske kartografen Gerardus Mercator. Från denna utvecklades sedan den "klassiska" världskartan såsom vi är vana att se den i dag.
– Han försökte med hjälp av matematiska beräkningar mäta och beräkna riktningar till sjöss. Det resulterade i rätt riktningar, men att proportionerna blev felaktiga, men förr i tiden brydde man sig inte om det, säger Bäärnhielm.
Resultatet blev en karta som förvränger proportionerna såtillvida att ju närmare polerna ett område är, desto större blir det. Det är därför som Grönland ser ut att vara lika stort som Afrika, fast Afrika i själva verket är väsentligt större.
– Därför kom denna projektion senare att anklagas för att vara imperialistisk, eftersom den förminskar länderna runt ekvatorn, säger Bäärnhielm
Från Mercatorprojektionen utvecklades sedan den så kallade van der Grinten-projektionen – som är den vanligast förekommande i undervisningssammanhang.
– Den har ett lite böjt rutmönster och där blir proportionerna inte lika förvrängda. Men Google Maps använde faktiskt fram till alldeles nyligen Mercator-projektionen, eftersom den återger vinklarna korrekt, vilket är bra om du ska zooma in, säger Hennerdal.
Numera utgår dock kartfunktionen Google Maps från ett sfäriskt jordklot i stället.
Genom åren har det skapats en mängd olika projektioner. För bara någon månad sedan kom den allra senaste: Equal Earth, som tre amerikaner påstår är den bästa hittills. Pontus Hennerdal är dock föga imponerad.
"Om man ber människor gå utanför kanten i en nordsydlig riktning, vid exempelvis Sydpolen, tror 90 procent av skolelever och 40 procent av vuxna att man kommer fram vid Nordpolen."
Pontus Hennerdal
– De säger att den är den mest korrekta hittills, men det är ett starkt påstående. Hela polarregionen blir utdragen. Detta är en projektion bland alla andra.
Har du någon personlig favorit?
– Jag gillar Goodes projektion, som är en blandning av två andra projektioner, där man ser världen uppklippt som ett apelsinskal. Men mest gillar jag tanken på att det går att lära sig att läsa av en världskarta oavsett projektion, vilket min egen forskning har visat.
Att läsa en världskarta är nämligen inte alltid så lätt som man kan tro. Om vi följer ekvatorn på en vanlig världskarta och kommer till kanten, förstår de flesta att vi "kommer fram" i andra änden av kartan.
– Om man ber människor gå utanför kanten i en nordsydlig riktning, vid exempelvis Sydpolen, tror 90 procent av skolelever och 40 procent av vuxna att man kommer fram vid Nordpolen, men så är det ju inte, säger Hennerdal.
De satte världen på pränt
- I slutet av 1400-talet presenterade tysken Henricus Martellus den dittills mest detaljerade världskartan, en karta som Christopher Columbus tros ha haft med sig när han upptäckte Amerika år 1492.
- År 1507 publicerade den tyske kartografen Martin Waldseemüller den första kartan där namnet Amerika finns med. Han hade namngivit de nya kontinenterna efter den italienska sjöfararen Amerigo Vespucci.
- På 1500-talet utvecklade den nederländske kartografen Gerardus Mercator den projektion som fick hans namn och som kom att utgöra underlag för de världskartor vi har i dag. För sjöfarten innebar denna projektion att vinklarna, och därmed riktningen, blir korrekta. Däremot växer projektionen mot polerna, vilket får områden längst norr- och söderut att framstå större än vad de egentligen är.
- Källa: Nationalencyklopedin med flera. (TT)