– Jag kan inte kommentera det vi inte har valt, men vi har ändå hållit på med det här i ett år och läst många av böckerna på långlistan både två och tre gånger. Efter noga övervägande kom vi överens om att de sex vi valt var de bästa, säger Anna Gillinger, ordförande i den skönlitterära juryn.
En av de böcker som trots allt har förhandstippats är Linnea Axelssons samiska släktepos "Ædnan". Men själv blev hon överraskad över att finnas med bland de utvalda.
– När jag har skrivit har jag nog tänkt att det är en ganska smal bok som kanske inte kommer att nå så jättemånga läsare. Jag har inte identifierat mig själv med Augustpriset, säger hon.
Olika personer lägger olika stor vikt vid nomineringen. Sami Said, som tävlar i den skönlitterära kategorin med "Människan är den vackraste staden", levererar det mest lakoniska resonemanget kring priset.
– Det är en ära och så att bli nominerad, men det är förstås inte lösningen på alla mina problem. Jag har till exempel fått ett fästingbett och är rädd för borrelia och hjärnhinneinflammation, min dator har kraschat och jag hittar inte USB:n med alla mina filer.
– Augustpriset kompenserar inte för det, säger han.
Andra, som Alexandra Pascalidou, som tävlar i fackboksklassen med boken "Mammorna", om kämpande förortsmammor, är starkt känslomässigt berörda. Hon brister i gråt när hon berättar om vad nomineringen betyder.
– Lyckan är obeskrivlig. Jag känner mig alldeles ödmjuk, överrumplad och djupt lycklig eftersom jag tycker att den här boken är värd allt. Boken innehåller så många röster som är värda att lyssnas på, det här är livsviktig litteratur och jag är glad att någon har fattat det.
En del av de nominerade är debutanter, andra verkliga Augustveteraner. Till den förstnämnda kategorin hör Karin Smirnoff i den skönlitterära klassen med förstlingsverket "Jag for ner till bror". Hon ser det som ett sundhetstecken att Augustjuryn överraskar med sin nomineringslista.
– Det behöver inte nödvändigtvis bli så som medierna säger att det ska bli. Det kan ibland komma lite udda författare och uppkomlingar som jag. En bok är en bok, sedan spelar det inte så stor roll vem som skrivit den, till slut handlar det om berättelsen, säger hon.
Den verkliga veteranen – och överlägset mest favorittippad – är Kerstin Ekman, som nominerats fem gånger till priset och fått ta emot det vid två olika tillfällen. I år är hon nominerad i fackboksklassen för boken "Gubbas hage", om det halva tunnland hagmark hon bott intill i 20 års tid.
– Jag är glad över att jag blev nominerad för den här boken. Det är ett stycke liv i den som jag har lämnat nu efter 20 år, så det är både vemod och tacksamhet jag känner när jag tittar på den.