Redan som tioåring fick Aleksejeva konkret uppleva vad det innebar att protestera mot den politiska makten. Under Sovjetdiktatorn Josef Stalins värsta upprensningsår 1937 slog polisen gång på gång till mot det hus där Ljudmila Aleksejeva bodde med sina föräldrar.

Närmare 300 av pappa Michail Slavinskijs kollegor på landets centrala fackorganisation dödades eller skickades till arbetsläger.

Arkeologen Aleksejeva blev själv känd som dissident redan på 1960-talet och tvingades 1977 ut ur landet för sin antisovjetiska verksamhet.

Människorättsaktivisten Ljudmila Aleksejeva håller ett tal vid ett arrangemang för att uppmärksamma mordet på den mördade ryska journalisten Anna Politkovskaja den 30 augusti 2007 – samma dag som Politkovskaja skulle ha fyllt 49 år. Arkivbild.

När hon återkom 15 år senare fortsatte hon sitt engagemang inom Moskvas Helsingforsgrupp för mänskliga rättigheter – och upptäckte snabbt att det fanns mycket att protestera mot även i det nya Ryssland.

När Vladimir Putin blev president vid årsskiftet 1999/2000 blev Aleksejeva något av oppositionens "grand old lady", ständigt medverkande i demonstrationer för demokrati och rättvisa.

Polis griper Ljudmila Aleksejeva i samband med regeringskritiska protester i Moskva på nyårsafton 2009. Aleksejeva var då 82 år gammal.

På nyårsafton 2009 släpades hon 82 år gammal iväg av kravallpolis efter ännu en stoppad protest.

– Jag vet inte varför jag har gripits. Hur skulle jag över huvud taget kunna erbjuda någon något motstånd? suckade hon för radiokanalen Echo Moskvy.

Samtidigt ville hon inte jämföra 2000-talets Ryssland med det gamla Sovjet.

– Jag gillar det inte särskilt mycket, men det är bättre nu. Jag var 25 år när Stalin dog. Jag minns hur det var att leva i en totalitär stat, sade hon i en Reuters-intervju 2012.

Aleksejeva, som föddes i Jevpatorija på Krim-halvön 1927, prisades 2004 med Olof Palme-priset och fick även EU-parlamentets stora Sacharov-pris 2009 och Europarådets Vaclav Havel-pris 2015.