Uppgiften om dödsfallet bekräftas av Tunisiens utrikesdepartement.

Zine al Abidine Ben Ali föddes i kuststaden Hammam-Sousse den 3 september 1936, när Tunisien var ett franskt protektorat. Han studerade vid militärakademier i både Frankrike och USA och upptogs i arméns underrättelsetjänst innan han plockades in som landets minister för nationell säkerhet 1985. Ben Ali blev inrikesminister året därpå och premiärminister tidigt under 1987.

Över 99 procent

Han tog över presidentmakten i Tunisien i november 1987 från Habib Bourguiba, landets förste president efter självständigheten 1956. Styret under den nye presidenten blev med tiden hårdfört med tystad opposition och stark kontroll över medierna och militären. Han kom även att sitta fler mandatperioder än vad den första konstitutionen tillät.

De gånger presidentval hölls var oppositionen ofta marginaliserad eller saknade helt motkandidat. Enligt officiella resultat vann Zine al Abidine Ben Ali 99,3 procent av rösterna i valet 1989. Fem år senare stoltserade han med 99,9 procent och 1999 blev det 99,4 procent.

Tvingades i exil

Samtidigt lyckades ändå oppositionen ta sig in i parlamentet 1994, för första gången sedan självständigheten.

I maj 2002 vann Ben Ali en folkomröstning om att ändra konstitutionen så att han kunde sitta kvar under flera mandatperioder. Därefter vann han även valen 2004 och 2009.

Den folkliga revolten i Tunisien 2011 ledde fram till att Zine al Abidine Ben Ali störtades från makten och tvingades lämna landet.

Revolten, som i själva verket startade i slutet av 2010, tog fart när den unga grönsakshandlaren Mohamed Bouazizi satte eld på sig själv i protest mot arbetslösheten.