Östersjötorskens kris är på flera sätt en angelägen fråga för Finland. Först och främst är det en miljöfråga, där alla länder runt Östersjön har ett ansvar. För det andra skulle torsk kunna vara en viktig fångst i det finländska småskaliga kustfisket. För det tredje är det Finland som nu är ordförande för förhandlingarna om kommande års fiskekvoter i Östersjön.
Finländskt yrkesfiske efter torsk har aldrig varit lika betydande som torskfisket i Sverige, Danmark eller Polen, men ett livskraftigt torskbestånd i centrala och norra Östersjön skulle kunna ge viktiga fångster till det småskaliga kustnära fisket längs Finlands kust- och skärgårdar.
Den torsk som idag finns nära Finland eller Åland har gjort en lång resa. Tidigare hade vi stora bestånd av torsk bland annat utanför Gotland, vilket gjorde att en stor mängd fiskar spred sig norrut mot de finländska och svenska skärgårdarna. Till följd av bland annat ett allt för intensivt fiske och effekter av övergödningen har vi idag bara ett bestånd kvar - det som lever i södra Östersjön, i närheten av Bornholm. Därifrån är det långt till Finlands skärgård.
Till skillnad från torsken i södra Östersjön mår dock torsken runt Åland bra, det finns allt ifrån mindre ungtorskar till stora gamla individer. Det beror på flera faktorer. Framförallt finns det tillgång på föda eftersom det, än så länge, finns sill och skarpsill. Torsken finns i skärgården där det är svårt för stora trålare att ta sig in och dammsuga upp både torsken och dess födofiskar.
Torsken spelar en viktig roll för ekologin i Östersjön, eftersom den är en toppredator. Utan ett livskraftigt torskbestånd tar andra arter över och näringsvävarna förändras. Det påverkar Östersjöns miljö i stort och drabbar givetvis också Finlands kuster.
Östersjötorsken är genetiskt unik och kan inte ersättas med torsk från andra havsområden. Vi riskerar alltså att förlora en art som är viktig både för ekologi och fisket. Östersjötorsken är dessutom en tuff art, som skulle ha goda förutsättningar att klara framtida klimatförändringar.
Finland har under lång tid varit ledande i arbetet för Östersjöns miljö. Helsingforskommissionen, HELCOM, och Baltic Sea Action Plan är tydliga resultat av detta arbete. Tillsammans med EU:s gemensamma fiskeripolitik och Havsmiljödirektivet finns tydliga mål för år 2020, med utfästelser om hållbara fiskbestånd och god miljöstatus.
Mitt i denna för östersjötorsken avgörande period är Finland ordförandeland för ministerrådet, HELCOM och det regionala fiskeriorganet BALTFISH. Det är alltså i hög grad finländska ministrar och tjänstemän som har östersjötorskens öde i sina händer.
Tyvärr ger både uttalanden av den finska regeringen och underhandsrapporter vid handen att Finland har valt en teknokratiskt, neutral inställning, där det främsta målet är smidiga förhandlingar snarare än det faktiska resultatet.
När EU-kommissionen nu föreslår ett stopp för riktat torskfiske, bör Finland aktivt stödja den positionen, inte bara för Östersjöns och torskbeståndets återhämtning, utan också för det egna kustnära, småskaliga fisket. Finland skulle dessutom kunna utnyttja sin ställning till att ta de första stegen till en långsiktig lösning, bort från det årliga förhandlingsspelet om kvoter.
Fotnot: Stiftelsen BalticSea2020 grundades år 2005 av Björn Carlson genom en donation om 500 miljoner kronor. Stiftelsens tillgångar ska finansiera projekt som är åtgärdsorienterade, innovativa och som bidrar till ett friskare Östersjön.