|

"Finlandssvenskar vill gärna åka i gräddfilen"

Kjell Herberts och Magnus Enlund från Centret för Svenskfinland vid migrationsinstitutet ordnar på lördagen den 11 oktober ett seminarium om finlandsvensk emigration till Sverige. Zoom
Foto: Alexandra Furu

Kjell Herberts och Magnus Enlund från Centret för Svenskfinland vid migrationsinstitutet ordnar på lördagen den 11 oktober ett seminarium om finlandsvensk emigration till Sverige.

Nästan alla österbottningar känner till någon i släkten som emigrerat. De som emigrerar i dag har bättre förutsättningar än sina far- och morföräldrar. Ändå är det inte helt enkelt.
Du hittar dina sparade artiklar då du klickar på ditt konto uppe till höger på sajten och väljer "Sparade artiklar"

– Emigrationen har påverkat Svenskfinland mycket och Österbotten skulle knappast ha sett likadant ut i dag om inte människor hade emigrerat och sedan flyttat tillbaka med såväl kapital som idéer, säger Kjell Herberts. För femtio år sedan flyttade många österbottniska småbrukarbarn till Sverige för att de inte kunde hitta jobb på hemorten. Sveriges ekonomi hade inte lidit lika mycket av kriget, där behövdes arbetskraft. – På den tiden flyttade halva byn eller en halv skolklass, säger Magnus Enlund. Grannkontakterna var helt andra i de svenska förorterna eller städerna än vad den varit på landet i Österbotten. Att få nya bekanta kunde vara en utmaning. – Det fanns många fördomar och okunskap. Många blev klassade som "finnjävlar", säger Magnus Edlund. På den tiden var emigrationen större än migrationen. I dag är de lika stora. Hälften av alla som emigrerar i dag flyttar från Finland till Sverige. Fortsättningsvis flyttar många för jobben. Men i dag är det för att man vill och sällan för att andra alternativ saknas. – Kanske fick man ett bra jobb i Göteborg eller blev headhuntad till Stockholm. Det är ofta högt utbildade människor som flyttar. Sverige är en del av österbottningarnas arbetsmarknad, säger Kjell Herberts. När en finlandsvensk flyttar till Sverige är kulturen ofta redan bekant. – De känner sig inte som invandrare och vill gärna åka i gräddfilen. Men så flyttar man dit och möter okunskap och får frågan var man har lärt sig svenska. Plötsligt får man inte sin identitet bekräftad och smärre kulturkrockar uppstår, säger Kjell Herberts. Hur stark den österbottniska identiteten förblir är mycket beroende på livssituationen. Flyttar man med en österbottnisk partner håller man ofta hårdare i det finlandsvenska och har tätare kontakter. – Har man en svensk partner eller familj avslöjar man sin identitet inte minst då hockeylejonen förlorar mot Tre Kronor, säger Kjell Herberts och skrattar.

Kommentarer

Tyck till!

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt ger vi dig möjligheten att kommentera och diskutera den här artikeln. Håll dig till ämnet och håll god ton. Vårda ditt språk och respektera andra skribenter och personer i artikeln. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer som vi bedömer som olämpliga.
|

Alla sex bilar utan rävar återvänder till Litauen – polisen stoppade dem i Jalasjärvi

Arto Isopahkala och Kennet Myllykoski var med då pälsfarmare demonstrerade mot pälsdjurstransporter i Karleby. Myllykoski var också på plats när polisen stoppade tre bilar i Jalasjärvi.
Foto: Arkiv/Jonas Brunnström

Arto Isopahkala och Kennet Myllykoski var med då pälsfarmare demonstrerade mot pälsdjurstransporter i Karleby. Myllykoski var också på plats när polisen stoppade tre bilar i Jalasjärvi.

Vid farmen i Vittsar lastades rävar i bilar på fredagen men lossades senare. Natten till lördag körde tre lastbilar tillbaka till Litauen med tomma rävburar. Farmare ringde polisen som stoppade bilarna i Jalasjärvi för kontroll. På lördag morgon körde de tre andra bilarna i väg från Vittsar.

Mest läst senaste veckan