– Emigrationen har påverkat Svenskfinland mycket och Österbotten skulle knappast ha sett likadant ut i dag om inte människor hade emigrerat och sedan flyttat tillbaka med såväl kapital som idéer, säger Kjell Herberts. För femtio år sedan flyttade många österbottniska småbrukarbarn till Sverige för att de inte kunde hitta jobb på hemorten. Sveriges ekonomi hade inte lidit lika mycket av kriget, där behövdes arbetskraft. – På den tiden flyttade halva byn eller en halv skolklass, säger Magnus Enlund. Grannkontakterna var helt andra i de svenska förorterna eller städerna än vad den varit på landet i Österbotten. Att få nya bekanta kunde vara en utmaning. – Det fanns många fördomar och okunskap. Många blev klassade som "finnjävlar", säger Magnus Edlund. På den tiden var emigrationen större än migrationen. I dag är de lika stora. Hälften av alla som emigrerar i dag flyttar från Finland till Sverige. Fortsättningsvis flyttar många för jobben. Men i dag är det för att man vill och sällan för att andra alternativ saknas. – Kanske fick man ett bra jobb i Göteborg eller blev headhuntad till Stockholm. Det är ofta högt utbildade människor som flyttar. Sverige är en del av österbottningarnas arbetsmarknad, säger Kjell Herberts. När en finlandsvensk flyttar till Sverige är kulturen ofta redan bekant. – De känner sig inte som invandrare och vill gärna åka i gräddfilen. Men så flyttar man dit och möter okunskap och får frågan var man har lärt sig svenska. Plötsligt får man inte sin identitet bekräftad och smärre kulturkrockar uppstår, säger Kjell Herberts. Hur stark den österbottniska identiteten förblir är mycket beroende på livssituationen. Flyttar man med en österbottnisk partner håller man ofta hårdare i det finlandsvenska och har tätare kontakter. – Har man en svensk partner eller familj avslöjar man sin identitet inte minst då hockeylejonen förlorar mot Tre Kronor, säger Kjell Herberts och skrattar.