|

Bildkonstnärer behöver beredas plats på arbetsmarknaden – "De utbildas till ett yrke, inte till genier"

Sade Kahra är projektledare vid Yrkeshögskolan Novia. Zoom
Foto: Sade Kahra

Sade Kahra är projektledare vid Yrkeshögskolan Novia.

Samhället behöver bli bättre på att ta tillvara bildkonstnärernas potential. Och bildkonstnärerna behöver bli bättre på att ta betalt.
Du hittar dina sparade artiklar då du klickar på ditt konto uppe till höger på sajten och väljer "Sparade artiklar"

Innan du fortsätter...

Tack vare våra prenumeranter kan vi fortsätta leverera kvalitativa lokalnyheter. Bli prenumerant du också!

1 månad för 1€ Fortsätt till artikeln

Förra våren flyttade Sade Kahra till Jakobstad för att arbeta som projektledare vid Yrkeshögskolan Novia precis som Campus Allegro stängdes i enlighet med coronarestriktionerna.

Kulturbranschen gick en svår framtid till mötes. Men tillvaron förändrades inte lika drastiskt för alla.

– Jag intervjuade många bildkonstnärer förra sommaren och många av dem sa, att det var rätt skönt att få mer tid att koncentrera sig på sitt arbete, säger Sade Kahra.

– Bildkonstnärer har ofta många former av inkomster, vilket generellt brukar skapa problem i exempelvis oflexibla skatte- och stödsystem, men som i vissa situationer kan ha sina fördelar. Många konstnärer har dessutom fått extra coronastöd.


Vid en del gallerior har konst sålt bra under coronatiden. Men vad betyder det egentligen, med tanke på att också de mest framgångsrika bildkonstnärerna i Finland ofta behöver en annan inkomstkälla vid sidan av sitt konstnärskap.

Projektet "Att övervinna farans år - en utbildningsmodell för bildkonstnärens nya arbete" kom till för att utveckla yrkeshögskoleutbildningarna så att bildkonstnärer ska vara bättre förberedda på ett yrkesliv inom sin bransch.

Annons

"Den största utmaningen för bildkonstnärer är att det inte finns några tydliga, traditionella jobb att förflytta sig till efter studierna."

Sade Kahra

 

– Den största utmaningen för bildkonstnärer är att det inte finns några tydliga, traditionella jobb att förflytta sig till efter studierna.

Det som erbjuds är ofta medverkan i projekt eller olika former av synlighet, alltför ofta utan ersättning.

– Förra våren utlyste till exempel Vasa stadsteater en möjlighet för professionella bildkonstnärer att få söka för att ställa ut verk på teatern. Då jag frågade om där fanns någon belysning och vem som bekostar vad visade det sig, att det bara handlade om att ställa ut på några väggar i deras lokal, utan vare sig galleriteknik eller förmedlingstjänster, och konstnärerna skulle bekosta allting själva.

Sade Kahra

  • Är sverigefinländare, född och uppvuxen i Stockholm, verksam i Finland sedan 1994.
  • Hennes föräldrar flyttade till Sverige från Mellersta och Södra Österbotten.
  • Hon har tillbringat många barndomssomrar på släktgårdarna i Ullava och Kuortane.
  • Idag bor hon i Jakobstad, där hon arbetar som projektledare på Forskning, utveckling och innovation vid Yrkeshögskolan Novia.
  • Hon tog sin konstmagisterexamen vid Konstindustriella högskolan 2000 och har sedan dess vid sidan av sitt eget konstnärskap arbetat bland annat som lärare, verksamhets- och projektledare inom konstfältet.
 

Sade Kahra poängterar att det kan vara okej för amatörer att arbeta gratis, men att en aktör med betydande offentligt stöd för sin verksamhet och som betalar alla andra som arbetar för institutionen borde ha likvärdig praxis för ersättningar till alla professionella.

– Det här är ett exempel på sådant som jag önskar att bildkonstnärer skulle bli mer kritiska till. Jag önskar, att de skulle bli mer medvetna om bakomliggande strukturer och de långsiktiga följderna av exempelvis gratis insats under en stipendieperiod. Men det förutsätter en solidaritet, att konstnärer samarbetar och diskuterar de här sakerna med varandra, säger hon.

– Finansiärer borde kanske också dra sitt strå till stacken. Det arbete som utförs med olika stipendier påverkar naturligtvis utvecklingen av ersättningspraxis. Det är ingen marginell inverkan.


Av kommuner och kulturaktörer, som Novia, men också olika föreningar önskar hon ett stärkt samarbete. Inom ramarna för ett samkoordinerat nätverk kunde man till exempel skapa både praktikplatser och arbetsmöjligheter i regionen.

– Staden Jakobstad är redan en samarbetspartner för Novia. Jag hoppas att det samarbetet kunde bli mer konkret. Man kunde till exempel göra offentliga konstprojekt tillsammans, som också skulle öka stadens attraktionskraft och förmåga att hålla kvar folk på orten.

Sade Kahra hoppas på ett stärkt och mer konkret samarbete mellan Novia och Staden Jakobstad.
Foto: Markku Jokela/Arkiv

Sade Kahra hoppas på ett stärkt och mer konkret samarbete mellan Novia och Staden Jakobstad.



Även om hon ser kommunerna och föreningarna som de mest naturliga samarbetspartnerna anser hon att också företag kunde ingå i nätverket. Om det hela sköts bra tror hon inte att det skulle leda till att man tar in studerande som jobbar för studiepoäng i stället för utexaminerade bildkonstnärer som jobbar för pengar.

– Just offentlig konst är starkt på kommande men det finns ännu rätt få konstnärer som har den erfarenheten. Studeranden behöver få det i utbildningen, för att sedan ha bättre möjligheter till offentliga uppdrag efter utexaminering.


Men det handlar inte bara om att bildkonstnärer behöver hitta sin plats i samhället. De måste också lära sig att driva sin egen sak. Kanske göra upp med synen på konstnären som ett slags geni, som ska stödas för att det kan tillföra samhället något.

– Uppfattningen går kanske inte att tvätta bort helt, allmänheten och även konstnärer i viss mån gillar ju mystifiering. Idag har vi ändå betydligt fler konstnärer och de utbildas till ett yrke, inte till genier. Stöden för självständigt konstnärlig arbete är begränsade och fler konstnärer tycks också villiga att arbeta även med andra former av konstnärlig verksamhet.

Att det skulle utbildas för många bildkonstnärer idag anser hon inte.

– Det där är naturligtivs en värdefråga. Men i dag mer än någonsin behövs det människor som är flexibla, kreativa, självständiga och kritiskt tänkande. Frågan är snarare hur samhället ska ta tillvara bildkonstnärernas potential.

Att övervinna farans år - En utbildningsmodell för bildkonstnärens nya arbete

  • Treårigt projekt som är ett samarbete mellan fyra yrkeshögskolor som erbjuder YH bildkonstexamen: Novia i Jakobstad, SAMK i Kankaanpää, LAB i Willmanstrand och Lapplands YH i Torneå.
  • Projektet finansieras av yrkeshögskolorna och av Europeiska Socialfonden.
  • Målet är att utveckla praktikmiljöer för bildkonststuderande, öka samarbetet mellan yrkeshögskolorna och uppdatera bildkonstutbildnignarnas innehåll och gemensamma kriterier.
  • Förutom projektledaren Sade Kahra är alla som arbetar med projektet fast anställda vid någon av yrkeshögskolorna.
  • Hittills har man dels skapat ett nätverk där studerande virtuellt kan göra sin praktik på någon av de andra yrkeshögskolorna som medverkar i projektet, dels slagit samman grupperna som utvecklar och/eller upprätthåller yrkeshögskolornas elevgallerier
  • Eftersom nätverken överskrider språk- och kulturgränser kan Novias svenskspråkiga studerande ha god nytta av dem när de efter studietiden ska ut på den nationella arbetsmarknaden.
 

Kommentarer

Tyck till!

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt ger vi dig möjligheten att kommentera och diskutera den här artikeln. Håll dig till ämnet och håll god ton. Vårda ditt språk och respektera andra skribenter och personer i artikeln. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer som vi bedömer som olämpliga.

Mest läst senaste veckan