|

KBL: Historikern Herman Lindqvist berättar om Vörå och Österbottens historia

Herman Lindqvist har varit heltidsförfattare sedan 1992. Zoom
Foto: Jonas Brunnström

Herman Lindqvist har varit heltidsförfattare sedan 1992.

Du hittar dina sparade artiklar då du klickar på ditt konto uppe till höger på sajten och väljer "Sparade artiklar"

Vörå och Österbotten har haft betydelse för den nordiska och europeiska historien. Herman Lindqvist, historiker och författare, bjuder här på en lektion om vad som hänt i Österbotten och Vörå under 1100–1900-talet. Händelser som varit avgörande för hur vi och omvärlden uppfattar Finland i dag.

Vår tidsresa tar avstamp på 1100-talet. Då är tanken på Finland inte tänkt än. I början av 1100-talet fanns det, enligt finska forskare, bara ungefär 10 000 människor i hela Finland.

"Det fanns inget kungadöme eller större samhälle, det finns inget namn bevarat på en enda finsk stamhövding. De svenska nybyggarna kom fredligt och slog sig ner längs kusterna, efter dem kom kyrkans män och kungens utsände som skulle driva in skatter.", skriver Lindqvist.

Det var inte frågan om något krig. Det var en långsam anslutning. Genom att svenskarna anslöt Finland kom finländarna att tillhöra västerlandet. De fick västerländsk administration, lagstiftning, bokstäver och katolska kyrkan. 

Annons

Österbotten var lika svenskt som Småland.

"Finland var Sverige. Språken spelade inte så stor roll. Det talades många språk och dialekter i dåtida Sverige. De flesta reste aldrig utanför sin socken. De flesta hörde inte andra språk än det som talades hos dem själva", skriver Lindqvist.

Tillsammans med Sverige blev Finland en del av väst. Under den svenska tiden var Österbotten viktig för handel och sjöfart. Österbottniska jordbruksprodukter och torkade gäddor transporterades tidigt till Stockholm där många österbottningar bodde.

Korsholm var det första viktiga samhället i Österbotten. På 1600-talet då de österbottniska städerna grundades, till exempel Nykarleby, Karleby, Vasa och Jakobstad, blev handeln ännu viktigare. Adelsmän fick områden i Finland som tack för sina tjänster. Claes Åkesson Tott, Drottning Kristinas favorit, fick stora delar av Österbotten i förläning och anlade den första sätesgården i Maxmo. 

"Österbottniska lärda och präster kom att spela en mycket stor roll i det svenska riket. De var aktiva i riksdagarna i Stockholm och kom ofta med radikala förslag. Den mest kända var Anders Chydenius, men det fanns många andra. Österbottniska soldater deltog i alla Sveriges krig."

Finland var Sverige i 700 år tills epoken fick ett slut då Ryssland, utan krigsförklaring angrep Sverige. Den ryska armén gick över gränsen vid Kymmene älv natten till den 21 februari 1808. Kriget, som skulle rita om den nordiska kartan, var ett faktum. 

Bakgrunden till att Tsar Alexander I av Ryssland valde att angripa Sverige var freden som tsaren slutit med kejsare Napoleon i juli 1807. Som en del av fredsvillkoren band sig tsaren att gå till angrepp mot Sverige ifall svenskarna inte upphörde sina förbindelser med Storbritannien och ingick i fransmännens handelsblockad mot britterna. Napoleon hade besegrat alla sina fiender utom britterna och såg en chans att strypa handeln med Storbritannien ytterligare om han kunde tvinga Sverige att ansluta sig till blockaden. Kungen i Sverige vägrade. 

Varför möttes den svenska och ryska armén just i Oravais?

"Då ryssarna anföll var planen att den svenska armén skulle retirera till Österbotten för att samlas där, ladda upp och sedan gå till motanfall. Men armén var illa utrustad, illa tränad och saknade ambition. Sommaren 1809 gjorde den svenska armén några framsteg och situationen kunde ha vänts till Sveriges fördel."

Men framgången varade inte länge. 

"De ryska soldaterna förföljde de retirerande trupperna och nådde Österbotten där en stor del av de svenska trupperna var förlagda. Vid Oravais kom det till ett slag, det enda riktiga slaget under hela kriget."

Slaget skulle bli en vändpunkt i nordisk historia. Det var ett blodigt nederlag för Carl-Johan Adlercreutz som ledde de svenska trupperna. Den svenska armén tvingades ta till reträtt och slutligen lämna hela området som vi i dag känner som Finland. Sverige hade förlorat en tredjedel av sitt rike. Efter reträtten härjade de ryska soldaterna i de övergivna byarna som soldaterna som stred under blågul flagg tvingats lämna. 

"Den svenska armén hade otur flera gånger då förstärkningar som sändes över från den svenska sidan kom fel eller inte kom alls. Kriget var helt enkelt oskickligt fört och efter förräderiet på Sveaborg fanns inte stort hopp om att krigslyckan kunde vända. Inkompetens och feghet bidrog starkt till nederlaget."

Efter nederlaget rådde upprorsstämning inom den svenska officerskåren. I mars 1809 ledde det till statskuppen i Stockholm då Adlercreutz och flera andra finländska officerare avsatte kungen, Gustav IV Adolf. På hösten slöts freden i Fredrikshamn. Det var den hårdaste fred Sverige någonsin hade slutit. Finland blev en del av det ryska storfurstendömet och Sverige fick för första gången en landgräns mot Finland och ryska trupper på Åland.

"Förlusten av Finland var ett hårt psykologiskt, ekonomiskt och politiskt nederlag för Sverige. En nationalistisk kultur blommade upp. Man tog fram vikingarna och försökte blåsa liv i myterna kring karolinerna och Karl XII, för att visa att Sverige minsann en gång hade haft hjältar och riktiga karlakarlar. Skandinavismen fick liv då studenter i Sverige-Danmark och Norge sökte gemenskap. Ryssland målades upp som den onda, stora fienden."

Sveriges riksdag ville återerövra det finska landområdet. Men Jean Baptiste Bernadotte, som blivit ny kung i Sverige under namnet Karl XIV Johan, var inte intresserad. Hans sikte var inställt på Norge.

Varför valde Sverige att inkorporera Norge i stället för att återerövra Finland? 

"Bernadotte hade inga som helst sentimentala band till Finland. Han var militär och såg på kartan att Finland nu var en del av det ryska riket och ganska omöjligt att återerövra på kort sikt. Norge däremot gränsar till Sverige har nästan samma språk och religion. Dessutom gränsar Norge till Atlanten och det sågs som en klar fördel. Han såg Norge som en tillgång. Det var helt och hållet hans beslut. De svenska riksråden och andra blev chockade. Men det var han som bestämde."

Finland fick hålla sig för sig självt till en början innan ryska nationalister började göra påtryckningar för att området skulle införlivas i tsardömet. I olika perioder försökte man göra Finland ryskt. I Österbotten och resten av landet växte avskyn mot det ryska sig allt starkare för var dag. Tanken om ett självständigt Finland började gro. Men Finland skulle förbli ryskt tills tsardömet rasade samman när bolsjevikerna tog makten efter Rysslands motgångar i första världskriget. Finländarna såg sin chans och förklarade Finland självständigt 6.12.1917. Bolsjevikernas ledare Lenin och den ryska regeringen godkände självständighetsförklaringen vid nyår. 

Innan självständigheten hade finländare åkt till Tyskland för att få militär utbildning. En del av dem kom från Österbotten och Vörå. Finland hade knappt blivit självständigt förrän ett inbördeskrig bröt ut då röda gardister och vita gardister tog till vapen. De röda bestod främst av socialdemokrater och personer med arbetarbakgrund, och de vita av de konservativa och borgerliga, och den finländska senaten. Den utlösande faktorn var brist på spannmål, inflation och arbetslöshet. Anhängare till den röda sidan krävde reformer och en del var beredda att göra uppror. För att motverka laglösheten upprättade båda sidor väpnade garden. Landet var som en krutdurk. Till sist blev spänningarna för höga och krig bröt ut. Många av jägarna, de som fått utbildning i Tyskland, anslöt sig till den vita sidan.

I Österbotten ställde sig en stor del av befolkningen på den vita sidan. Lindqvist berättar att det berodde på att det fanns en stor procent självägande bönder och inte så många industrier och arbetare här då. Det fanns alltså inte många socialister.

"Den första vita skyddskåren bildades i Österbotten. Därför var det naturligt för Mannerheim att ha sitt första högkvarter och att bilda den första regeringen för det fria Finland i Vasa."

Innan inbördeskriget bröt ut tog fartyget Equity i land i Maxmo skärgård. När det kom till Västerö 1917 fanns flera ton krigsmaterial från Tyskland ombord. Och inte att förglömma, nyutbildade jägare. Materialet och jägarna var viktiga för den vita sidan.

Vilken roll ser du att Österbotten hade under frihetskriget?

"Vörå spelade en synnerligen viktig roll för frihetskriget eftersom de vitas enda skola för officerare låg där. Över tusen soldater utbildades på kort tid och fem av skolans elever blev generaler."

Inbördeskriget varade bara i fyra månader men trots det lämnade kriget djupa spår i Finlands folk. Först i och med andra världskriget kunde de forna fienderna ställa sig enade mot en yttre fiende.

*Fotnot: Artikeln är skriven av Jonny Huggare Smeds tillsammans med Herman Lindqvist, som svarat på frågor via mejl.

I december kommer en artikel om vinterkriget och fortsättningskriget.

Artikeln har publicerats i Kommunbladet 7/2021.

Kommentarer

Tyck till!

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt ger vi dig möjligheten att kommentera och diskutera den här artikeln. Håll dig till ämnet och håll god ton. Vårda ditt språk och respektera andra skribenter och personer i artikeln. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer som vi bedömer som olämpliga.

Mest läst senaste veckan