– Då kriget bröt ut hamnade jag i en chock. Jag bara grät och kunde inte gå till jobbet. Men sen beslöt jag att organisera en insamling och hjälpa Ukraina, säger Galchenko, som har rötterna i Ukraina, men som bott i Vörå i tolv år.
Krigsutbrottet var en tuff tid för Galchenko. Tårarna rann och hjärtat brast. Hennes familj och vänner är kvar i Ukraina. De ringer varandra varje dag. Ibland är telefonnätet nere. Då är minuterna och timmarna långa och smärtsamma innan de kan höra sina anhörigas röst igen.
– Ibland då jag ringer mina anhöriga hör jag bomblarmet i bakgrunden. Det är fruktansvärt att höra på telefon och veta att man inte kan göra något.
Galchenkos insamlingen växte snabbt. Det fanns flera i Vörå som tänkte likadant som henne och ville hjälpa det krigsdrabbade landet. En av dem var Heikius som bara åtta dagar efter krigsutbrottet började dra i alla trådar hon hittade för att ordna busstransporter till den ukrainska gränsen för att leverera insamlade förnödenheter och hämta dem som är i behov av skydd.
Hon koordinerade allting hemma i sjukstugan då hon själv och barnen drabbats av coronaviruset. Öling kom snabbt med i hjälparbetet. När de bokade bussarna hade de ingen budget. Att hjälpa var viktigare än ekonomi. Men tack vare givmilda företag och privatpersoner i Vörå kunde hjälpsändningen och hämtningen av flyktingarna förverkligas. Förnödenheterna transporterades direkt in till Ukraina där bland annat lokala Rotary organisationen tog hand om vidare distribueringen. Enda omkostnaden som fanns var bränslet.
– Vi är jättetacksamma för alla personer och företag som sponsrat insamlingarna och busstransporterna. Hjälpviljan i Vörå har varit enorm. Vi har haft allt från 20-åriga killar som tagit kontakt och frågat hur de kan hjälpa till 80-åring damer som stickat sockor, säger Heikius.
– Det är verkligen fint att så många vill bidra. Ingen kan bidra med allt, men alla kan bidra med något. I slutändan blir det mycket då man hjälps åt, säger Öling.
Det dröjde bara tre dygn efter idén knäcktes innan den första fullastade bussen rullade iväg mot gränsen mellan Ukraina och Polen. En vecka efter idén var de första flyktingarna framme i Vörå. En av bussarna kördes av Anna-Lena Krooks och Tommy Krooks, från Oravais.
– På vägen dit försökte jag hålla mig neutral. Jag visste inte vad som väntade. Men det kändes som vi gjorde något rätt. Folk vinkade till oss hela vägen mot Ukraina, säger Krooks.
Galchenko följde också med i bussen. Det gick bra på vägen genom Baltikum men när första skylten, som visade hur långt det var till Lviv, dök upp blev det tungt och svårt.
– Mitt hjärta började slå hårt. Jag visste att jag var nära mitt hem, men jag visste också att jag inte skulle åka hem. Det var hemskt.
På plats vid den ukrainska gränsen kom verkligheten emot. Det var människor i nöd överallt. Det var en syn som Krooks aldrig kommer glömma. Hon säger att det förändrade henne inuti.
– Det var tältsängar överallt och alla sängar var upptagna. Tanken var att vi skulle sova en natt innan vi började köra mot Finland, men vi struntade i det då vi såg alla människor. Vi visste att vi var tvungna att få ut dem därifrån så snabbt som möjligt.
– När flyktingarna klev ombord på bussen var många oroliga. De visste ju inte vart de skulle eller om de kunde lita på oss. Men med tiden kunde de slappna av, säger Galchenko.
Bussarna kom tillbaka till Österbotten med ukrainska flyktingar. Flyktingarna fick logi vid Norrvalla.
– Vi har jobbat hårt för att se till att alla som kommer till Österbotten skulle få tak över sitt huvud och inom två dygn var registreringen klar och alla hade tak över sitt huvud, säger Heikius.
Vill man vara med och hjälpa kan man gå med i Facebookgruppen "Vörånejden - Tillsammans för Ukraina". Där kan man följa med vilket typ av material och förnödenhet som behövs för tillfället. På Vöråvägen 2 eller vid gamla Kannustalo i Oravais kan man lämna in saker man vill donera. På Vöråvägen 2 ordnars också ett vänskapscafé varje dag klockan 15:30-18. Dit kan man komma och umgås med de som flytt från Ukraina. Om man är intresserad av att hjälpa till kan man anmäla sitt intresse i caféet. Där finns också lista över saker som behövs.
Heikius säger att det kommer ordnas flera busstransporter till ukrainska gränsen.
– Behovet är enormt.
Artikeln publicerades i Kommunbladet nummer 3 2022.