– Internationellt misslyckades politiken då att bortse från den egna agendan och sanktionerna blev allt för mjuka. Det skulle jag kalla för ett stort politiskt misslyckande och nu har vi ett fullskaligt krig i Ukraina, säger Davydov.
Skulle sanktionerna varit hårda redan från krigets början i 2014 tror Davydov att Rysslands ledning skulle ha ställt sig frågan: "Har vi råd med det här kriget?". Men istället såg de möjligheten att ta steget längre när tuffa reaktioner från omvärlden uteblev.
Dessutom har Kreml inrikespolitiskt kunnat utnyttja "västländernas" sanktioner, och även delvis förbereda sig för hårdare sanktioner under närmare ett årtionde.
– Krig kostar pengar och så gör även sanktioner. Men på samma gång som sanktionerna drabbat Ryssland ekonomiskt har de kunnat användas som propaganda.
Sanktioner målas ut som "ondskan från väst", fortsätter Davydov – och därför är det enligt propagandan inte ryska ledningens fel att det egna folket lider.
Ett exempel är när Ryssland "tvingas" utveckla sin jordbruksproduktion för att kompensera importens bortfall orsakat av sanktioner. Då är det västs fel att det ryska folket måste betala mera i matbutiken.
– Rysslands ledning är väldigt duktig på att hitta kryphål i sanktionerna från EU – kryphål som är skapade av medlemmarnas oenig agenda. Och dessa kan vi igen skåda när de inte lyckas komma överens om tillräckligt hårda sanktioner.
EU får bakläxa
Nu är det enligt Davydov dags för EU att lära sin läxa: sanktioner är en reaktion och inte en lösning. Och är de inte tillräckliga kan de göra mera skada än nytta.
Davydov ser tillbaka på sanktionerna mot Ryssland – och Iran – från många år tillbaka och ställer frågan "har vi kunnat se en förändring i deras politiska beteende?".
– Svaret är att vi inte kunnat se den förändring vi önskat av sanktionspolitiken som pågått i årtionden. Nu måste EU verkligen söka efter långsiktiga lösningar som gör svarar Davydov.
Med det sagt menar inte Davydov att sanktioner saknar muskler. De senaste sanktionerna – partiella oljeförbud – är ett steg åt rätt riktning enligt honom, även om några steg ännu saknas.
– Ryssland har komplicerade ägandestrukturer, så det kan vara svårt att slå där det tar sjukt. Men skulle man ta en noggrannare titt på aktiviteter utanför landets gränser kunde man i flera europeiska länder hitta stora ryska tillgångar.
Eftersom sanktioner skapar en kontext där alla parter förlorar ekonomiskt är denna sortens politik svår att gå vinnande ur. Är alla EU:s medlemmar då beredda att ta tillräckligt många steg för att verkligen få slut på kriget i Ukraina och förebygga att det händer igen?
Inte om vi ser tillbaka enligt Davydov. Men kanske om vi ser framåt.
– Den senaste oljesanktionen var inte ett enhälligt beslut, men EU har tagit många steg åt rätt håll sedan Ryssland inledde ett fullskaligt krig i Ukraina. Nu måste tillräckligt tuffa och direkta steg tas.
– För även om alla förlorar på sanktioner är det Ryssland som är den största förloraren. Och kriget måste få ett slut, säger Davydov.
Resultatet av alla sanktioner och krigets ekonomiska kostnader kommer enligt Davydov att leda till ett underutvecklat Ryssland. Han ser ett lågteknologiskt land med lägre löner och en ekonomi som halkar efter.
Det här är dock en utveckling som inte gynnar någon. Kriget måste få ett slut, på samma gång som politiken även måste ta den internationella framtiden i beaktande.
– Våra ekonomiska förluster kan inte mätas med Ukrainas förluster i kriget. Nu måste politiken klart markera vad som aldrig mera får hända, säger Davydov.