Vi befinner oss just nu mitt i den flyktingkris som uppstod då Ryssland angrep Ukraina, och i nuläget vet ingen hur hösten kommer bli.
– Det är så många saker som spelar in. Allt beror på hur situationen i Ukraina utvecklas. Det finns alltid ett alternativ att det kommer fler människor från Ukraina, säger Hägglund.
Hägglund gör skillnad på integration och asylsökande. I själva verket sysslar inte flyktingförläggningarna med integrationsarbete, säger han.
– Det är egentligen så att finska staten inte satsar på dig så länge du är asylsökande, men den dag du får uppehållstillstånd, ja då satsar vi på dig. Då blir det språkkurser och integrationsplaner.
I praktiken har ändå migrationscentret integrationsfrämjande åtgärder i form av språkskola och att barnen går i finsk skola.
– Det gör att de får rötter till det finska samhället, säger han.
Så länge man är asylsökande saknar man en hel del rättigheter, men det har sällan hindrat folk.
– Allt beror på hur ivriga individerna är själva. Hittar de exempelvis eget arbete finns det inget som hindrar dem så länge de har arbetsrätten, säger Winberg.
I nuläget finns drygt 800 människor inskrivna i migrationscentrets register. Av dem är absoluta majoriteten ukrainare. För tillfället har det varit mest arbete just på grund av krisen som seglade upp i och med kriget.
I början av krisen pratade man mycket om farhågorna att det skulle bli en lika stor flyktingkris som 2015. Vad anser ni om detta nu?
– De här kriserna är så olika, så man kan inte riktigt jämföra. Det enda vi har att jämföra med är egentligen siffrorna: si och så många kom det året, och si och så många nästa år, säger Hägglund.
Dessutom spelar EU-direktivet som ger de ukrainska flyktingarna uppehållstillstånd och arbetsrätt från början in.
– Klientelet spelar också in. Nu har vi mycket kvinnor och barn och 2015 var det mest män. Nu bor folk mest privat, vilket gör att de komme rut i samhället direkt.
Sedan fortsätter han:
– Dessutom har ukrainarna liknande bakgrund och kultur som vi.
Får sådana saker inverka?
– Man kan alltid prata om "i den bästa av världar", men det här är realiteten. De har kontakter till samhället och vet hur de tar sig fram, säger Hägglund.
Vörå kommuns flyktingmottagning har långa anor och kommunen satsar hårt på detta. Men trots det blev det ändå en hel del arbete för personalen på migrationscentret i början av krisen:
– Vi fick nyanställa personal och se till att vi hade resurser i form av lägenheter och boendeutrustning, säger Hägglund.
Det är ett hårt och svårt jobb, för de jobbar med människor i kris. Det betyder också att personalen måste komma ihåg att ta hand om sig själva:
– Vi måste kunna sätta gränser. Vi kan bara göra si och så mycket för att hjälpa till. Tar du på dig en människas problem själv blir du snabbt utbränd, säger han.
Det här är något som också är speciellt vanligt på den frivilliga sidan, säger han. Därför behöver även frivilliga hjälparbetare tänka på sådana saker.
Vad fick er att börja med det här arbetet?
– Det var en tillfällighet. Jag har arbetat här sedan starten, säger Hägglund.
– Jag halkade också in efter skolan, men jag tycker om det. Man vet aldrig vad dagarna för med sig, säger Winberg.