I stället för att föra en seriös debatt om en viktig framtidsfråga – de finska skogarnas tillväxt och skötsel, och dess påverkan på kolsänkan – väljer Natur och Miljös verksamhetsledare Camilla Sederholm (VBL/ÖT 12.1) att pådyvla mig åsikter som jag inte har och följaktligen inte heller framfört.

Hon påstår också att enligt Luke har de finländska skogarna avverkats i alltför stor utsträckning de senaste åren med en accelererande naturförlust som följd och att Luke därför följaktligen föreslår minskade avverkningsvolymer.

Eftersom jag inte fick någon primär källa från Natur och Miljö så kontaktade jag Lukes ledning. De kände inte till att någon vid Luke skulle ha vare sig publicerat eller uttalat det som Natur och Miljö hävdar.

I oktober 2021 slutförde Finlands riksdag behandlingen av ett medborgarinitiativ där Natur och Miljö var en av undertecknarna. Initiativet yrkade på ett förbud mot kalavverkningar i Forststyrelsens skogar. Behandlingen var grundlig med bland annat 49 inlämnade sakkunnigutlåtanden. Riksdagen kom enhälligt fram till att förkasta initiativet.

I riksdagens betänkande framgår det bland annat att i undersökningar som baserar sig på skogsbehandlingsförsök var tillväxten per hektar i olikåldrade skogar i södra och mellersta Finland som skötts enligt kontinuitetsskogsbruksmetoden 15–25 procent lägre än vid den traditionella periodiska skogsskötselmetoden.

I betänkande framgår det också att undersökningar visar att den kolmängd som är bundet till trädbeståndet och marken står rätt direkt i förhållande till trädbeståndets mängd och tillväxt.

Gällande skogens mångfald och artrikedom slår riksdagen fast att en övergång till ett kalhyggesfritt skogsbruk inte löser problem med att trygga mångfalden i ekonomiskogar, utan naturvården måste beaktas på samma sätt som vid traditionellt periodiskt skogsbruk. Det handlar bland annat om skyddsåtgärder, att öka mängden död ved och grova träd samt att skydda lundar och gamla skogar.

Här har utvecklingen gått åt rätt håll de senaste tjugo åren i södra Finland medan det i norra Finland finns rum för förbättring.

Svenska lantbruksproducenternas centralförbund, SLC, är en samhällsbärande organisation som i likhet med Finlands riksdag och i enlighet med FN:s Agenda 2030 anser att det är viktigt att beakta både ekologiska, sociala och ekonomiska aspekter när man planerar användningen av de finska skogarna. De betyder att SLC stöder att olika skogsbehandlingsmetoder används på bästa sätt enligt den totala hållbarheten.

På dikade torvmarker är den allmännaste rekommendation i dag kontinuitetsskogsbruk och det är en linje som SLC stöder helt. Att dogmatiskt och av ideologiska skäl binda sig till en skogsskötselmetod, eller att förlita sig på enskilda forskarlags simuleringar som inte i tillräcklig grad prövats i terrängen är främmande för oss.

De ungefär 630 000 finska skogsägarna har genom hårt arbete över generationer bidragit till att den finska skogen i dag växer mer än dubbelt så mycket per år och att det totala virkesförrådet ökat med cirka 70 procent sedan vi började utföra riksskogstaxeringar 1921. Nu gäller det att sköta skogarna ännu bättre för att ytterligare stärka tillväxten och kolsänkan.