|

Eldsjälen Engström blickar framåt

Det var med Nykarleby­inspelade ”Småstadsberättelser” som Anders Engström fick sitt genombrott. Zoom
Foto: Anci Holm

Det var med Nykarleby­inspelade ”Småstadsberättelser” som Anders Engström fick sitt genombrott.

Film- och tv-regissören Anders Engström vill hela tiden vidare till något nytt. När hans senaste regiuppdrag, tv­serien ”Jordskott”, börjar sändas i Yle Fem i juli, har han lämnat det märkliga universumet bakom sig för länge sedan.
Du hittar dina sparade artiklar då du klickar på ditt konto uppe till höger på sajten och väljer "Sparade artiklar"

Anders Engström, tv- och filmregissör med rötterna i Nykarleby, är inte mycket för att titta bakåt. Det som är gjort är gjort och sedan går man vidare. Helst ser han inte ens på sina gamla filmer.

– De var till för dem som såg filmerna då. De har tjänat sitt syfte, säger han.

– Att vara dynamisk och leva i sin tid, se den förändras är bättre än att stanna och bli ifrånsprungen.

Och förändringen är påtaglig också i hans bransch. När man försöker kånka på en analog spelfilm blir digitaliseringen plötsligt väldigt konkret.

Annons
– Mamma brukar säga att vi var bättre förr. Det var inte bättre förr, det enda som finns är nu.

En del egna filmer har det blivit, men oftast jobbar Anders Engström som avsnittsregissör i tv-serier inom ramen för Sveriges television, olika produktionsbolag eller tv-samarbeten. Produktionerna har ofta huvud- eller konceptregissörer för de stora dragen och avsnittsregissörer som trimmar avsnitten, bearbetar regin, fångar upp diskussionen och bearbetar den, med mera. Ibland finns också medregissörer. Takten är tidvis hög, nya manus kan ha skrivits ­under natten, mycket ska justeras och processen hållas på en optimal nivå.

– Det är inget forum för demon­regissörer, utan för hantverksregissörer. Man måste vara prestigelös och kunna samarbeta. Ansvaret är detsamma oavsett vilken sorts regissör man är.

Ofta har tv-serierna redan väl­formulerade koncept med strikta ramar.

Han jämför jobbet med att vara dirigent. Verket är redan skrivet med sina regler, för dirigenten gäller det att tolka så lyhört som möjligt det som redan skapats.

– Där bilden börjar finns ett annat universum. Utanför bilden finns verkligheten, budgetar, tidtabeller, det gäller att inte låta sig störas av det när kameran går. Och skaka av sig känslan av kameran, föda impulserna i stunden.

Det är arbetet med skådespelarna som gör att han vill åka till en inspelningsplats klockan fem på morgonen. Och för tittarnas skull. Anders Engström gör prime time-tv för den europeiska marknaden och jobbar med väldigt goda skådespelare.

– Mitt jobb är egentligen att låta andra jobba, inte ge regi hela tiden. Veta när jag ska tala och när jag ska vara tyst. Ibland är det bäst att vara tyst. Svaret finns där i dem och det kommer. Chansen skådespelarna får är kanske två till tre tagningar och den bästa hjälp man kan ge är ofta en medmänsklig närvaro.

Just nu är det andra säsongen av ”Tjockare än vatten” som spelas in. Åland har för tillfället upprättats på Väddö utanför Stockholm. Serien om de tre syskonen och morsarvet på pensionatet blev en succé i Sverige och Finland men också i till exempel Tyskland och Frankrike.

I sommar sänder Yle serien ”Jordskott” som togs väldigt väl emot av de svenska tv-tittarna och som nu går på export. Yle Fem börjar sända serien den 1 juli. Där var Anders Engström avsnittsregissör. Andra finländska inslag är bland andra Kjell Lagerroos, kamera och Ville Virtanen i rollen som Storm, jägaren av väsen och oknytt.

– Jordskott är något helt annorlunda och märkligt. Det var det svåraste uppdraget jag haft hittills, att genomföra deras projekt.

Konceptet har utvecklats i fem år av folk med bakgrund i reklambranschen, väldigt visuellt drivet och färdigt. Konceptets huvudman är Henrik Björn. ”Jordskott” har beskrivits som något alldeles nytt. Det börjar som en vanlig kriminalhistoria, men skruvas flera gånger åt ett nytt håll med övernaturliga, eller kanske snarare naturliga inslag.

– Där fick jag ett universum med väldigt tydliga lagar och bakgrundshistorier på upp till 300 år. Det var med största möjliga lyhördhet jag åtog mig uppdraget. Men inte är det nu egentligen någon skillnad fast man regisserar en karaktär som det växer kvistar ur huvudet på. En bra uppgift för filmhantverkaren.

Jag undrar om uppväxten i Nykarleby kan vara till någon hjälp när man ska gestalta ett sådant universum. Han medger att det säkert fanns någon sådan i ”Nyykaabi” också, med kvistar i huvudet, men uppväxtstaden är inget han öser ur. Där­emot ser han ett värde i att känna till livet både i provinsen och i storstaden, hur de framträder, hur man umgås med varandra.

– Provinsen drivs av eldsjälarna, storstaden av massan. Storstäderna har en tendens att likna varandra medan småstaden är ett kalejdoskop av karaktärer som fram­träder tydligare.

Mamma, brodern med familj, vänner finns kvar, men själv ser han sig som en gäst i Nykarleby numera. Staden har fått leva sitt liv, Anders Engströms story finns någon annanstans i dag. Till Sverige flyttade han 1993. Men han medger att han ändå alltid är och förblir Nykarlebybo. De ränderna går inte ur. Och ljuset, som det är i Nykarleby, har han inte sett någon annanstans.

– Det är det vackraste med Nykarleby, ett fantastiskt motljuslandskap på kvällen längs gatorna. En lätt slöja. Färgtemperaturen något gul. Alla städer har inte det. Det måste via Andra sjön ”å tjyta”. Eller är det grillandet, skrattar han.

Det var med Nykarleby Anders Engström fick sitt genombrott, tv-­serien ”Småstadsberättelser” som spelades in där 1994 och som han regisserade. Eller, för Nykarlebyborna var det Nykarleby, för andra en småstad. Ett eget universum. Som man nu i ”Tjockare än vatten” skapar ett fiktivt Åland på Väddö. Men lägger på bilder från det riktiga Åland.

– Man spelar ju inte heller in rymdfilmer i rymden. Det är viktigt att skapa igenkänning, tillika som det harmonierar med en viss verfremdung.

Att det blev film för Anders Engström var en slump. Egentligen sysslade han med musik och passerade en studio i Kalix som han tyckte var häftig. Till utbildningen i London lockades han av en bild i en broschyr.

– Det var en 19-åring som letade ­efter sin identitet. En 19-åring utan erfarenhet men med en jävla vilja.

Han är väl en av de där eldsjälarna.

– Det är mycket min egen drivkraft som tar mig framåt, eldsjälar som vill framåt hittar sina egna system. Och varandra.

Som sagt. Anders Engström är inte mycket för att titta bakåt. Det som är gjort är gjort, sedan gäller det att gå vidare.

– Kreativitet frigörs bättre om man kan släppa allt bagage. Visst kan man ”jåma” om för lite pengar och för lite tid, men utmaningen är realiteten, att skapa utgående från beställningar, förväntningar, tidtabell och budget. Tittarna bryr sig bara om vad som är trovärdigt och relevant. Det är mitt jobb.

En sann hantverkare har talat?

– Vissa kan vara sin egen film. Jag är inte en sådan.

Kommentarer

Tyck till!

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt ger vi dig möjligheten att kommentera och diskutera den här artikeln. Håll dig till ämnet och håll god ton. Vårda ditt språk och respektera andra skribenter och personer i artikeln. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer som vi bedömer som olämpliga.

Mest läst senaste veckan